Runeberg, spindeln och jag
När den sköna Maj med sippor kommit … (Runeberg), cyklar jag till golfbanan på Degerö. Den ligger nära Degerö gårds pastellfärgade karaktärsbyggnad, som skymtar mellan kala lindar. I gäststugan vid stranden tillbringade Johan Ludvig Runeberg sommaren 1836. Här skrev han dikten om prästgårdsdottern Hanna som blev hans egentliga genombrott. Eftersom vägen till golfbanan är kuperad leder jag cykeln genom den mörka barrskogen där vitsipporna brer ut sig i vita mattor.
Intill en omkullfallen gran finns en mossbeklädd stenbumling som ser ut att bjuda in mig och njuta av blomsterprakten. Jag accepterar inbjudan. Här råder absolut stillhet och luften fylls av fågelsång. Jag rör mig varsamt bland vitsipporna, tar förstrött ett steg till vänster och ett till höger när jag känner att något klibbigt rör min kind. Jag stannar, tar ett steg tillbaka och försöker fokusera.
En gråbrun spindel vajar i ögonhöjd med mig, fäst vid en silkestråd som glittrar i solskenet. Spindeln stannar upp tittar irriterad på mig och min oberättigade närvaro. Jag sätter mig på stenbumlingen och betraktar spindeln som fortsätter att stirra på mig. Snart lugnar den sig och jag följer spindelns arbete när den ur rumpan matar ut de tunnaste silkestrådar. En cirkel följer en annan och duken tar form. Jag är fascinerad av hastigheten och den absoluta precisionen med vilken spindeldjuret spinner sitt fångstnät. På mindre än 15 minuter har den knutit ett flor och avslutar sitt skickliga arbete. Spindeln sätter sig på kanten av sitt mästerverk och böjer fötterna under sig. Med en tålmodighet som skiljer spindeln från mig förbereder den sig väntande på att fånga ett byte.
Nu vill jag verkligen se hur allt slutar och beväpnar mig med tålamod och väntar medan solstrålarna silar ner mellan de tjocka granarna. Det går några minuter. En fluga fastnar och floret börjar vibrera. Spindel, som är känslig för vibrationer, kryper snabbt ned mot bytet och med fantastisk hastighet sveper den in flugan med sin tråd tills den blir en kokong som den lika snabbt bär till kanten av nätet där den är stationerad. Och operationen börjar igen! Men när de otaliga fina spinntrådarna fångar solstrålarna gömmer sig spindeln och jag går tillbaka till min cykel.
Natur, lugn och ro, saknas något? Jo, Runeberg. Jag tänkte skriva om Floradagen som firas i dag, till minne av uruppförandet av Vårt land, som skedde den 13 maj 1848 på Gumtäkts äng, men det är som om spindeln redan hade ätit upp den idén.