Tidsmaskinen längtar efter resenärer
Helsingfors stadsmuseum fyller jämna år och museichefen Reetta Heiskanen vill gärna involvera stadsborna i verksamheten.
– Jag tror att museet kan öka stadsbornas välbefinnande genom deltagande verksamhet och det är något som behövs efter coronapandemin.
Helsingfors stadsmuseum fyller 110 år, men någon födelsedagsfest med tillhörande jubileumsutställning blir det inte. I stället bjuder museet in stadsborna i sommar för att ta del av dess vardag med verkstäder, digitala bilder och planering av gemensamma evenemang.
Helsingfors är fullt av värdefulla kulturmiljöer, sådana finns i varje stadsdel. Man behöver inte besöka ett museum för att ta del av Helsingfors historia, den finns lite varstans i stan, det gäller bara att veta var man ska leta.
– En av museets uppgifter är att öka stadsbornas kunskaper om sin närmiljö för att stärka hembygdskänslan. Genom att lära känna ortens rötter får man också en starkare känsla för sina kvarter och för sin stadsdel. Därför riktar vi en del av vår verksamhet till nyinflyttade
helsingforsare. Ett sätt att få upp ögonen för sevärdheterna i den egna stadsdelen är att delta i en guidad stadsvandring, säger museichef Reetta Heiskanen vid Helsingfors stadsmuseum.
Det är inte bara Helsingfors empirecentrum eller jugendhusen som är värdefulla – också vissa förorter från 1950-talet eller köpcentrum från 1980-talet kan vara värda att bevaras för omvärlden, om de är stilrent uppförda och på något sätt unika.
– Ett aktuellt exempel på en byggnad som delar folks åsikter är köpcentret Puhos, där man just nu för en diskussionen om huruvida det borde rivas eller bevaras. Den äldre delen är arkitektoniskt intressant, unik i sitt slag, typisk för sin tidsålder och dessutom i skapligt skick. Så det ser ut som om den ska sparas, säger Heiskanen.
Letar efter folks favoritplatser
När stadsmuseet får öppna sina dörrar igen, den exakta tidtabellen torde klarna nästa vecka då coronakoordineringsgruppen nästa gång lättar på restriktionerna, kommer man inte att visa upp någon ny 110-årsjubileumsutställning. Det är inte läge att samla stora skaror av människor inomhus i det här skedet av pandemin. I stället bjuder personalen in stadsborna till museets webbsajt för att delta i enkäten om favoritplatser i Helsingfors. Man vill nämligen kartlägga var i staden folk trivs.
Naturligtvis önskar Reetta Heiskanen stadsborna också välkomna till museets fem olika byggnader. I sommar strävar man efter att försiktigt återgår till den normala verksamheten genom att öppna tre av museets filialer.
Den här dagen, när HBL får en privat rundvandring i det Sederholmska huset, är det tyst och stilla i museet, tv-skärmarna är avstängda och tidsmaskinen har stannat. Men alla utställningar är klara och personalen finns på plats, redo att ta emot besökarna så fort det är tillåtet. Först måste museet dock bygga upp ett system för biljettbokning för att kunna begränsa antalet besökare.
– Stadsmuseet är så mycket mer än bara föremålen och utställningarna. Museet är en social plats dit man kan komma för att umgås, uppleva nya saker, lära sig mer om hemstadens historia, delta i verkstäder och för att ge sin synpunkt i olika frågor. För att tröskeln till museet ska vara så låg som möjligt är det dessutom fritt inträde. I normala förhållanden kan man titta in här om man så bara har en ledig kvart, påminner museichefen.
Fotogruppen dokumenterar allt
I drygt 110 år har Stadsmuseet dokumenterat Helsingforsbornas liv och seder. I samlingarna finns allt från plastkassar till taffelpianon, från konstverk till spårvagnar. Också under coronaåret har museets samlingar utökats, främst i form av fotografier som både proffs och frivilliga stadsfotografer har bidragit med.
– Att dokumentera nutiden är minst lika viktigt som att bevara det historiska. Museets forskare och fotografer dokumenterar nutidens fenomen och händelser samt platser som förändras och försvinner. Upplevelser från coronatiden har exempelvis dokumenterats i webbutställningen En underlig vardag (Outo arki) som vi samproducerade med Ham, Helsingfors konstmuseum, där finns nu ett urval på över hundra fotografier för påseende, berättar Heiskanen.
Nu består museets bildbank av en skatt på en miljon fotografier från Helsingfors under olika tider. En del av dem har digitaliserats och finns tillgängliga för alla på två webbsajter: helsingforsbilder.fi och finna. fi – där finns över 65 000 bilder som man kan bläddra i och använda helt gratis.
Men stadsmuseet vill inte bara dokumentera, man vill också engagera stadsborna att skapa aktiviteter och program som känns som deras egna.
– Det är stadsbornas egen kultur som får staden att blomstra! Vi på museet vill producera sådana tjänster som våra kunder vill medverka i. Under de senaste åren har vi öppnat upp verksamheten genom att ta med frivilliga, man kan exempelvis medverka i fotogänget, bli museimormor eller adoptera ett monument.
Ett exempel på stadskultur som kommit till på medborgarinitiativ är alla alternativa musikhus som uppstått runtom i Helsingfors, som Vuoritalo, Konttiaukio i Fiskehamnen och Omenapuutalo i Lappviken. Just nu pågår utställningen Lokaler – alternativa musikplatser i Helsingfors där interiörer från dessa hus har byggts upp på fjärde våningen i stadsmuseets huvudbyggnad.
Den omfattar ett tiotal musikhus som skapats av musikerna själva och de har också medverkat i att bygga upp själva utställningen. Här kan man se i vilken miljö punken, rocken och metallmusiken har skapats, men man får också läsa citat om livet omkring musiken, om festerna som ibland spårade ur, om hur alkoholen flödade och hur man inte förnekar att det också användes knark i lokalerna. Här får både arrangörer, musiker och festdeltagare komma till tals, alltså just de stadsbor som är en del av Helsingfors.
❞ Det är stadsbornas egen kultur som får staden att blomstra! Vi på museet vill producera sådana tjänster som våra kunder vill medverka i.