Klänningen hamnade inte i rutan av misstag
En vit klänning, verkligen?
En vecka då Liberalerna för första gången lägger fram ett förslag ihop med de uttalat illiberala Sverigedemokraterna – och detta om invandring. En vecka då det avslöjas att en reporter på Sveriges Radio haft ett förhållande med en islamist som Säkerhetspolisen betraktar som ett hot mot rikets säkerhet – och samtidigt rapporterat om fallet. En vecka då ett akademiskt seminarium om kön ställdes in – för att ingen skulle känna sig kränkt.
En sådan vecka stod en vit klänning mitt i den svenska samhällsdebatten.
För i partiledardebatten på tv bar Kristdemokraternas ledare en åtsittande vit cocktailklänning. Den stack ut bland sobra kavajer, men Ebba Busch brukar inte dra sig för glamour och saken kunde ha stannat vid någon kvällstidningsruta om snyggast klädd. Om det inte varit för krönikören Boel Ulfsdotter i Borås Tidning, som konstaterade att den vita färgen signalerar oskuld och att Ebba Buschs klädval gav intryck ”av att hon just ställt ned champagneglaset och bara tillfälligt deltog i diskussionerna. Egentligen var hon på fest.”
Redan det hade räckt för att Sverige kollektivt skulle sätta morgonkaffet i halsen.
Men Boel Ulfsdotter fortsatte med att KD-ledaren valt att ”proklamera den moderna kvinnans reträtt. Hennes åtsittande, vita klänning är tydligt sexualiserande i stället för att ge bilden av en intellektuell kvinna.”
Avgrundsvrålet hördes från Ystad till Haparanda: det är sexism att notera kvinnors kläder, kvinnor tas inte på allvar, sades det, män kommenteras aldrig på det sättet.
Det sistnämnda må vara sant, men att politikers kläder inte skulle få uppmärksammas så här är strunt. Ord är bara en liten del av vår kommunikation, kroppsspråk – och kläder – väger tungt. Ebba Busch hade inte bara stuckit in handen i garderoben och ryckt åt sig något rent och struket. Hon ville säga något med sitt val. Precis som de sju andra i debatten. Men medan dessa subtilt satsade på slips, skjortfärg och klackhöjd gick hon all in.
Hon ville sticka ut. Hon ville bli en snackis – att inte räkna med det hade varit oproffsigt. Och hon lyckades mycket riktigt få den uppmärksamhet som hennes raskt krympande parti behöver, ett kristdemokratiskt parti som drabbas av att ledaren har en uppmärksammad husaffär mot en gammal man på gång och anklagas för att ha förtalat mannens juridiska ombud.
Så kan det vita läsas: oskuldens färg. Som Mona Sahlins vita blus när hon efter avslöjanden om fusk meddelade att hon hoppade av partiledarkampen inom Socialdemokraterna, men ”baske mig” inte var en ohederlig person. Nu kunde Ebba Busch stå som en sårad oskuld medan hennes klänning diskuterades – sexistiskt, kanske, men inte oväntat.
Det lilla partiet hade åter en gång lyckats i sin paradgren: gå ut med något riktigt spektakulärt och när debatten om detta tar fart liksom stukat avbryta och säga ”men varför pratar ni inte om vår politik i stället?”
"Avgrundsvrålet hördes från Ystad till Haparanda: det är sexism att notera kvinnors kläder, kvinnor tas inte på allvar, sades det, män kommenteras aldrig på det sättet."