Därför är läkare pillertrillare
Egentligen är pillertrillare en skämtsam benämning på apotekare, men jag låter det syfta även på receptutskrivare. Ibland kritiseras vi läkare för att vara för snabba med att skriva ut mediciner. Som jag tidigare skrivit anser den medicinska vetenskapen att mediciner räddar liv, minskar risken att dö tidigare och minskar på symtom som smärta och andnöd.
Läkarens tre redskap är samtalet, kniven och pillret, som översättningen på en lärobok lyder: Puhe, puukko, pilleri. Johdatusta terveyskeskuslääkärin työhön. Naturligtvis finns det en risk för medikalisering; att man skriver ut mediciner mot fenomen som egentligen hör till det normala livet. Ibland kritiseras läkare för att skriva ut för mycket depressionsmediciner, men jag tycker att vi i allmänhet är bra på att diskutera med patienten om behandlingen. Mot en lindrig depression kan pulshöjande motion och samtalskontakt fungera lika bra som en depressionsmedicin, men ju värre patienten mår desto mer behövs en kombination av samtalsstöd eller psykoterapi och medicin.
Många människor som tidigare varit friska har riktigt svårt att börja med en ny medicin. Det är svårt att smälta att man är ”sjuk” och inte ska ta blodtrycksmedicinen som en kur, utan resten av livet. En del avböjer medicin och det har man full rätt till. Samtidigt kan det vara frustrerande som läkare att klart anse att en medicin behövs medan patienten inte vill ta den för att hen inte tycker om mediciner.
Jag kan tycka att medicinintag är ett litet pris för att leva längre eller med mindre risk för tråkiga symtom. Men jag förstår att människor också är rädda för biverkningar, även om det är väldigt ovanligt med farliga biverkningar som skulle orsaka bestående skada. De flesta biverkningar går över när man pausar med medicinen och byter ut den.
I april frågade Elli Flen i radioprogrammet Eftersnack varför läkare inte skriver ut motionsrecept? Det finns faktiskt motionsrecept. I början av 2000-talet lanserades begreppet motionsrecept, men det verkar inte ha slagit igenom.
Det är en bra idé, men för att det skall ha effekt skall man hinna föra diskussionen om motivation till motion och vad som passar just den patienten. Men jag kan försäkra att läkare varenda dag ger råd om livsstil! Vi försöker hjälpa folk att sluta röka, minska på alkoholkonsumtionen, motionera mer, äta mer grönsaker och mindre hårda fetter. Naturligtvis börjar diskussionen med att finkänsligt fråga vad patienten har för utgångsläge, utreda motivation och ställa upp realistiska mål som håller i längden. Vi får hänvisa patienten vidare till fysioterapeuter, idrottsinstruktörer, hälsovårdare och näringsterapeuter som fortsätter diskussionerna.
Jag har ofta tänkt att ifall alla vuxna människor hade en partner eller en god vän som fanns där hela livet och ifall folk dessutom inte skulle röka eller använda för mycket alkohol så skulle det behövas betydligt färre läkare i primärvården och även i specialistvården. Men vi lever som bekant inte i en ideal värld. Skulle jag kunna trolla med en trollstav skulle jag göra det.