”Här får man vara sig själv. Det älskar jag”, säger Karisbon Pia Polsa
Befolkningen i Raseborg, liksom i många finländska småstäder, krymper. Men räkna inte bort småstaden än, säger forskaren och Karisbon Pia Polsa. – Här får man vara sig själv. Det älskar jag.
För snart 17 år sedan tog livet en överraskande vändning för Pia Polsa, biträdande professor i marknadsföring vid Hanken.
Hon och hennes man bodde i Vallgård i Helsingfors och letade egentligen efter nytt boende i Brunakärrstrakten.
– Då såg jag annonsen för vårt nuvarande hus här i Karis. ”Här vill jag bo”, sa jag till min man.
Och så blev det också. Huset är beläget nära Pumpviken norr om järnvägen varifrån vattnet en gång i tiden pumpades till ångloken vid Karis station.
Karis har uppstått kring stationen, och förknippas med tågtrafiken, på gott och ont.
Själva stationsområdet är inget attraktivt visitkort för Karis. Kanske är den tråkiga miljön till och med huvudorsaken till att många inte har så höga tankar om Karis.
– Karis har inte precis något rykte om att vara ett Grankulla eller New York, som Pia Polsa uttrycker det.
– Staden borde marknadsföras bättre.
En sådan marknadsföring kunde vara att fler skulle gå några kvarter från stationen, till exempel mot kvarteren där Pia Polsa bor vid Pumpviken. På nolltid befinner man i en småstadsidyll, i en för Karis typisk blandning av natur och industrihistoria.
Och tågstationen är egentligen en möjlighet, mer än ett hot.
– Alla tror att Karis är jättelångt från Helsingfors. I internationellt perspektiv är entimmesresan ingenting, säger Pia Polsa som bott i bland annat megastaden Shanghai där tvåtimmarspendling inte är någon ovanlighet.
Sammanslagen, krympande stad
Raseborg behöver fler inflyttare, fler som likt Pia Polsa får upp ögonen för småstadens möjligheter.
Raseborg kom till som ett resultat av att Karis, Ekenäs och Pojo slogs samman till en kommun 2010. Då hade staden nästan 30 000 invånare. Drygt tio år senare är man nere i kring 28 500. Befolkningen har krympt med i snitt nästan 150 personer per år.
Det kan låta som litet, men i praktiken leder det till att servicen i staden måste anpassas till en mindre befolkning samtidigt som ekonomin drabbas.
Det i sin tur kan leda till en ond spiral där potentiella inflyttare funderar på om det verkligen är klokt att flytta till Raseborg.
Situationen försvåras av att Raseborg har en mycket stor andel äldre.
Det är förstås positivt att så många lever länge, men det skulle behövas fler yngre också.
”Idealisk miljö för barnfamiljer”
När man vandrar i Ekenäs centrum en solig försommardag kan det vara svårt att förstå att inte fler följer Nelli Ljunggrens exempel.
– Det här är en idealisk miljö för barnfamiljer, säger hon när vi möter henne i det havsnära Ekenäs som är själva sinnebilden för Ekenäs.
Barnen Benjamin, 4 månader, och Filip, 1,5 år, kommer att få en liknande uppväxt som Nelli Ljunggren. Hon är nämligen en återvändare som är tillbaka efter jobb och studier i huvudstadsregionen och Åbo.
– Vi funderade länge på om det skulle bli Åbo eller Ekenäs. Åbo är större med fler möjligheter och vi gillade Åbo jättemycket. Till slut blev det ändå Ekenäs. – Jag kommer ihåg hur skönt det var att växa upp här. Här i Ekenäs kan man låta barnen röra sig fritt redan tidigt. I centrum är allt på promenadavstånd.
Nelli Ljunggrens familj är ändå på många sätt en ovanlighet.
– Ekenäs börjar bli en pensionärsstad, säger Ulla Bäckman, själv pensionär.
Bäckman flyttade redan som ung till Ekenäs från Helsingfors.
– Första gången jag kom till Ekenäs tog min man mig till Ramsholmen. Jag hade aldrig sett så många vitsippor förr.
Friluftsområdet Ramsholmen, ett naturparadis, hör till Ekenäs yttre kvaliteter som får en att undra varför inte fler förstår hur fint det är i Ekenäs.
Frågan är sedan hur det är med de inre kvaliteterna.
Sami Letti, bosatt i Pojotrakten men på besök i Ekenäs, funderar på om Raseborg verkligen vill ha nya invånare.
– Man kunde vara lite mer öppen för dem som inte är bekanta med Raseborg från förr.
Han ser att Raseborg lider av en viss konservatism.
– Det känns som om det är rätt svårt att få igenom nya idéer.
Nelli Ljunggren önskar att Ekenäs skulle satsa mer på livet på vintern. Då somnar staden in efter sommaren.
– Allt det som är proppfullt vid stranden på sommaren stänger på vintern. Staden borde vakna till liv också på vintern.
Kian Franaszek tror också att Ekenäs behöver mer stadskultur för att locka nya invånare. Han har bott i Danmark och ser att man kunde lära sig mycket därifrån.
– Ekenäs är otroligt fint men behöver fler sociala mötesplatser.
Pandemin gav skjuts
Det finns ändå hopp för Raseborg. Under coronaåret 2020 flyttade fler in än ut ur staden. Coronaviruset ruskade om invanda uppfattningar om hur man kan jobba och bo. Det var till Raseborgs fördel.
Det liv som Pia Polsa levt med distansjobb blev plötsligt vardag för många. Polsa ser att det finns momentum för småstaden.
Småstaden kan inte tävla på storstadens villkor, säger hon. Den behöver värna om sin lokala kultur och visa att den är lika intressant som storstaden.
– Det är en kliché att beskriva hur man kommer till en fransk stad och där möts man av ett visst vin eller en viss ost som är typisk för orten. Men något liknande behöver också orter som Karis.
Storstadskulturerna i världen påminner om varandra. Samma standardiserade konsumtionsmönster, samma varumärken, samma restauranger.
– I småstaden måste vara kreativ på ett annat sätt och skapa sitt liv utanför konsumtionen. Konsumtionen kan inte vara din identitet här. Det är en chans för småstaden när vi ändå måste röra oss bort från konsumtionssamhället och skapa en mera hållbar tillvaro och identitet.
Internet och sociala medier har också ruckat på de traditionella hierarkierna. Var börjar en global vegantrend? Det kan vara var som helst i världen, och sedan sprids idén på sociala medier, säger Pia Polsa.
Hon uppmanar kommunens beslutsfattare att tänka på lång sikt. Det som just nu inte känns realistiskt kan vara verklighet om 10–15 år.
Det kan till exempel gälla kollektivtrafiken. Bildelning kan kännas helt fel för en småstad, men det är något Polsa redan diskuterat med grannarna. Tåget är centralt för Karis nu, men kanske vårt resande ser helt annorlunda ut i framtiden med nya elfordon?
Pia Polsa har bott och jobbat i Kina och uppmanar oss att se på vad som sker där.
– Som kommunal beslutsfattare skulle jag se på vad kineserna gör och på den tekniska utveckling som sker i Kina, till exempel med trafiklösningar. De testar olika alternativ. Vissa saker misslyckas, men andra överlever.
Den kinesiska strategin för småstäder och urbanisering är förstås ingenting att ta efter, men deras lösningar för teknik och trafik lönar det sig att bekanta sig med, säger Polsa.
– Det gäller att pröva sig fram och ta risker.
Alla tror att Karis är jättelångt från Helsingfors. I internationellt perspektiv är entimmesresan ändå ingenting.
Pia Polsa, som bott och jobbat i Kina