Ungdomar utmanade myndigheter på Jodelchatt
Vem får rösta och vem får kandidera i kommunalvalet? Och varför kan vi inte gå in för elektronisk röstning? Kring detta kretsade det mesta intresset när Justitieministeriets tjänstemän svarade på valfrågor i mobilappen Jodel.
Seriösa och välgrundade frågor blandades med okunskap och nonsens när Justitieministeriets valexperter debuterade på Jodel i syfte att nå unga väljare och väcka intresse för kommunalvalet.
Jodel är en mobilapplikation där användarna chattar anonymt med varandra, ofta inom en kort fysisk radie. Normalt är samtalsämnena avlägsna kommunalvalet. Exempelvis trendade i centrala Helsingfors på onsdagen en fråga om någon är på väg till Berghäll för att dricka vin.
Mot den bakgrunden lyckades Justitieministeriet väcka en hyfsad debatt bland en svårnådd målgrupp. Joddlarna fick klarhet i att man kan förhandsrösta utanför sin hemkommun, vilket få kände till. Minst lika stort var intresset för villkoren för utländska medborgare att få rösta, och för alla medborgare som bytt hemkommun nyligen. Vidare ifrågasattes att personer med straffregister får kandidera.
Tjänstemännen upplyste joddlarna om att utländska medborgare som bott i en och samma kommun i Finland i minst två år fram till 23 april i år får rösta i kommunalvalet. Den som flyttat nyligen får rösta i den kommun där hen var skriven per 23 april. Vidare upplystes joddlarna om att rätten att kandidera är en grundläggande rättighet, men att det är väljarens sak att avgöra vem hen röstar på.
Flera frågeställare utgick från att valdeltagandet skulle öka om man kunde rösta elektroniskt. Andra däremot förkastade tanken och påpekade att ett sådant valsystem vore sårbart för påverkan och osäkert med tanke på valhemligheten. Tjänstemännen noterade att då frågan utreddes 2017 kom man fram till att riskerna vore större än nyttan.
Många verkade också osäkra på om det alls är värt att rösta – ofta med argumentet att de inte litar på partierna även om de hittar en trovärdig kandidat, eller att de vet att deras kandidat ändå inte blir invald.
Ministeriets tjänstemän uppmanade väljarna att bekanta sig med partiernas program eftersom rösten tillfaller partiet. De påpekade att det lönar sig att rösta i kommunalvalet om man vill påverka vardagliga samhällsfrågor, men tillade att det absolut inte är något tvång utan en medborgerlig rättighet.
Chatten böljade mellan större, principiella och små, konkreta frågor. Bland annat undrade flera personer varför det finns en blyertspenna i valbåset då siffran kan raderas med suddgummi. Tjänstemännen svarade att blyerts är funktionssäkrast, men att man kan ta med sig en egen kulspets- eller bläckpenna. Det går bra att använda en sådan bara bläcket inte sölar ned valsedeln och siffran inte syns genom densamma.
En annan detaljfråga handlade om man ska skriva siffran 7 på valsedeln med eller utan streck. Svaret löd att bägge sätten duger om funktionärerna bara kan tyda siffran rätt.
På en fråga vad tjänstemännen anser om folk som fotograferar sin ifyllda valsedel och postar bilden på sociala medier löd svaret att valhemligheten är väljarens rätt och skyldighet i vallokalen och att man hellre ska leta andra sätt att stötta sin kandidat.
I frågorna avspeglades en viss misstro mot politiken överlag, som varför det alls lönar sig att rösta ”då besluten ändå tas bakom stängda dörrar”. En misstro till valsystemet syntes också.
”Ska man bara tro på klyschan att vi har hederliga val, hur bevisar ni det?”, löd en fråga.
Tjänstemännen svarade att hederligheten säkerställs bland annat genom att flera partier är representerade i valmyndigheterna och genom att rösterna kan räknas på nytt.