Veteran och debutant vill nå framgång i Tokyo
För veteranen Katja Karjalainen och debutanten Piia Reitti är förberedelserna inför paralympiska spelen i full gång. Om två och en halv månad försvarar duon de blåvita färgerna i Tokyo.
Katja Karjalainen, 58, silvermedaljör i paralympiska spelen i London 2012, är den pararyttare som den finländska publiken bäst känner till.
Ridning finns på schemat i Tokyo då de paralympiska spelen avgörs efter att OS hållits i den japanska huvudstaden. Pararidningen står på programmet 26–30 augusti och då kommer medaljer att delas ut i dressyrritt som rids i fem olika kategorier enligt ryttarnas funktionsvariation.
Karjalainen, som tävlar i kategori 1, har både synskada och rörelsevariation då både känsel och koordinationsförmåga fattas i ben, armar och underkroppen på grund av en vaskulitsjukdom (inflammation i blodkärlen). Sjukdomen gör att hennes klassificering nu varit på samma nivå i några år, och de klasser som rids, innehåller bara skritt. Hon får vara utrustad med två ridspön och använda dem använda försiktigt då hon saknar kraft och koordination i benen. Tyglarna har speciella “knappar” som håller tygeltaget mer kontrollerat.
Hennes häst Dr Doolittle är en erfaren 18-åring som har tävlat internationellt och med framgång nästan överallt med undantag av de paralympiska spelen. Dr Doolittle är, trots sin ålder, pigg och alert, men också mycket klok och medveten om att med Karjalainen ska ritten gå lugnt till.
För hästens konditionsträning och uppiggande skogslänkar står heltidsassistenten Noora Nyberg och med henne på ryggen vet hästen att han också får busas lite. Men aldrig med Karjalainen – ryttare och häst känner varandra utan och innan och de tränar tillsammans femsex gånger i veckan, varav minst en gång under uppsyn av landslagstränaren Janne Bergh.
Nyberg värmer upp hästen och kollar humöret innan Karjalainen sätter sig i sadeln – det har någon enstaka gång hänt att Karjalainen låtit bli att rida då hästen varit alltför pigg och vild av sig. Samarbetet mellan Karjalainen och Nyberg började 2013 och Nyberg sköter mycket av det praktiska som gäller hästskötsel. På tävlingar får en hjälpryttare värma upp hästen högst 30 minuter inför start, så även Nyberg ser emot att komma i väg till Tokyo.
I stallet ser man hur bra förhållandet mellan häst och ryttare är – Dr Doolittle sörplar i sig lite gröt, men bara då Karjalainen själv håller hinken framför honom. De båda sköter om hästen och man ser att han njuter av att stå i centrum.
Paralympiska spelen är förstås det stora målet. Vad som händer efter det är lite öppet för Karjalainens del. Med tanke på Dr Doolittles ålder är det klart att det är hans sista paralympiska spel. För Karjalainens del är det inte lika säkert.
– Hittar vi en sponsor som möjliggör att vi kan få en ny, yngre häst är jag naturligtvis beredd att fortsätta – ridsport är en gren där erfarenhet är guld värd och så länge man kommer upp på hästryggen och känner sig där säker ska jag fortsätta, säger hon.
Reitti hittade bra häst
För Piia Reitti är förberedelserna inför paralympiska spelen i full gång.
Reitti, 31, har tränat flitigt hos landslagstränaren Janne Bergh i Helsingfors men också i Hyvinge tillsammans med personliga tränaren Håkan Wahlman.
Reitti och Wahlman har finslipat på samarbete med den nya hästen Humeri.
– Jag tittade på försäljningsannonsen för Humeri flera gånger men var inte alls intresserad av hästen. Det var först då jag såg en video på honom som jag ändrade åsikt, säger Reitti.
– Skritten imponerade på mig och fick mig att köra till Orivesi och ta mig en närmare titt på hästen. I dressyr är hästens rena och lediga gångarter av stor betydelse, och skritten är den del man minst kan bättra på.
Dessutom tyckte Reitti att Humeri inte var tillräckligt gammal och erfaren för henne.
– Som sexåring är han lite ung och utan egentlig tävlingserfarenhet, men då han till lynnet verkade snäll och samarbetsvillig, gjorde jag slag i saken och har inte behövt ångra mig, säger hon.
Samtidigt som Reitti och Humeri kommit bra i gång med sitt samarbete påpekar tränaren Wahlman att det är för tidigt att veta hur långt samarbetet kommer att bära.
– Internationellt är nivån mycket hög och det kommer att ta några år innan vi ser vad det blir av den här unga hästen.
I de paralympiska spelen i Tokyo kommer Reitti att tävla med Supremo.
Reitti tävlar i kategori 4 och diagnosticerades med ryggradsreumatism för sju år sedan. Sjukdomen ställer höga krav både på hästhållning och på träning.
– En dag på Janne Berghs träning behövde jag hjälpa till med den vänstra handen för att få tygeltaget att släppa, då den högra blev helt känslolös och overksam. Men sådant händer – värre är det de dagar som värken, i synnerhet i axellederna är så stark att jag inte alls kan rida.
– Till all tur hjälper min man Ari med i stallet vid behov, och min nioåriga dotter håller på att växa upp till en riktig hästflicka och mammas hjälpreda, säger hon.