Forskare ser förändring inom fennoräpen
Vitheten är en osynlig norm som alltjämt i hög grad definierar hiphopfältet i Finland. Forskare på fältet har ändå sett att allt fler vita är villiga att ta ton mot rasismen.
– Det vi såg efter George Floyds död var många spontana reaktioner och snabba uttalanden. Men de var i många fall jätteperformativa. Man hoppade på något bara för att göra något. Folk i branschen föreställde sig också att förändringen skulle gå snabbt, men processer av det här slaget tar tid.
Det säger forskaren Kim Ramstedt som i höstas tillsammans med kollegan Inka Rantakallio skrev ett inlägg på forskningsföreningen Suonis blogg där de ringade in några av de centrala problemen med rasismen på det finländska hiphopfältet.
De lyfte bland annat fram mediefältets dubbelhet när en aktör som Bauer Media kunde fylla en hel kanal med innehåll som upplevs av lyssnarna som antirasistiskt samtidigt som låtarna varvades med sannfinländska etnonationalistiska kommunalvalsreklamer.
Ett år efter Black Lives Mattervågen bedömer Ramstedt att medvetenheten på fältet har stigit i någon mån. Han säger att tematiken har dryftats vid flera tillfällen
– Konkreta åtgärder har ändå delvis lyst med sin frånvaro, kanske för att vita aktörer på fältet inte vetat exakt hur de ska handskas med frågan.
Normaliserad rasism
Rantakallio noterar att den finländska rapscenen är ett undantag globalt, inte minst för den dominerande vithetsnormens skull, som påverkar både vita och icke-vita, lite på samma sätt som maskulinitetsnormen påverkar också kvinnor på fältet.
– Artister som Yeboyah försöker aktivt bryta vithetsnormen, men eftersom den är så stark, kommer processen inte att vara lätt.
Rantakallio noterar överlag en ökad benägenhet bland vita artister i Finland att ta avstånd från rasismen och ställa sig upp mot den. Samtidigt finns de som fortsätter att tiga trots att trycket på dem ökar. Risken menar hon är att den omtalade nolltoleransen mot rasismen reduceras till ett retoriskt knep och ouppfyllt löfte.
Hon säger att många i Finland tänker att rasismen inte är vitas problem, utan snarare svartas och brunas.
– Det här är uttryckligen att normalisera rasism.
Under de senaste åren har Rantakallio sett en märkbar ökning bland icke-vita rappare i Finland.
– I dag har vi tiotals om inte hundratalet aktiva icke-vita på scenen.
Öppnare diskussionsklimat
En likadan diversifiering av fältet har noterats av Elina Westinen, som under de senaste fem åren forskat i icke-vita rappares erfarenheter av hiphopscenen i Finland.
– I efterhand har jag förstått hur oerhört homogent det inhemska fältet var när jag började: helvitt och maskulint. Självfallet fanns det andra aktörer också, men de var alltid förpassade till marginalen.
Efter de omvälvningar som musikbranschen genomgått är portväktarna inte längre lika avgörande. Därmed finns det också flera vägar att komma fram.
Westinens informanter har för henne framför allt vittnat om ett förändrat klimat där frågor om rasism på det stora hela beretts mera rum.
– Vi talar i dag mera om ras, etnicitet, rasism och diskriminering. I takt med att vi pratar om frågorna, växer också förståelsen och förtrogenheten. Det förefaller som att tiden varit mogen för en omställning.
Westinen säger att frågan om den vita artistens ansvar är komplex.
– Det viktiga vore att ingen ”tog ställning” bara för att det är trendigt, viktigare är att stå bakom sina ord. Artisterna understryker själva vikten av dialog och ömsesidig förståelse.
Rasifierade konstnärers erfarenheter av hiphopfältet i Finland varierar ändå förståeligt. En del säger sig inte ha upplevt några problem och föredrar att tala enbart om sin musik. Forskare har ändå iakttagit negativa erfarenheter i artisternas kommunikation med skivbolag, medier och konsertarrangörer.
– Men ytterst få vill vifta med rasismkortet eftersom de inte vill framstå som offer. Att man ännu är rädd för följderna är kanske ett tecken på att vi inte har talat tillräckligt om ämnet och inte förmår tala tillräckligt fritt om det.
Förståelsen har ökat
26-åriga Helsingforsbördiga till hälften afroamerikanska rapparen Benjamin ”Bentality” Paavilainen hör till dem som offentligt tagit ställning mot rasismen bland annat i samband med Black Lives Matter-demonstrationen på Senatstorget i fjol. Där läste han upp namnen på personer som fallit offer för rasistiskt våld. Han säger att många i Finland under det senaste året har börjat förstå hur dåligt representerade ickevita varit inte minst i medierna men också på hiphopfältet överlag. Även om många vita har visat solidaritet, har också andra röster hörts, sådana som velat förringa frågorna och Black Lives Matter-rörelsen.
Allas ansvar menar Bentality är att ta avstånd från rasismen när man stöter på den och försöka ta reda på och respektera den kultur man lånar ur.
– Fast om man plockar russinen ur kakan och leker att man själv odlat dem fast man inte ens skulle gilla russin, är det kanske inget under att en och annan blir upprörd.
❞ Det viktiga vore att ingen ”tog ställning” bara för att det är trendigt, viktigare är att stå bakom sina ord. Elina Westinen forskare