Påläggskalv
Statsministern i Finland har en del förmåner som kommer med tjänsten. Till dem hör bland annat en trävilla, bil med chaufför och inhandlade – kalla(!) – matvaror. Eller så trodde man ända tills nu. Uppenbarligen har statsrådets kansli gått in för att godkänna leverans av kalla matvaror till nuvarande och tidigare statsministrar, utan att ha stöd för detta i lagen.
Det är ju inte bra. Rätt skall vara rätt, så då gäller det att korrigera kutymen och gå vidare? Men nej. Av den uppstådda samhällspolemiken att döma är denna fadäs närmast jämförbar med statsministerns landsförräderi. Det säger en hel del. Finlands ekonomi krymper, vi lever på skuld i accelererande takt och det här är det vi väljer att tjafsa om?
Visst. Det är något olyckligt att statsministern, som gärna läxar upp andra för avlägsenhet till finländarnas finansiella vardag, bränner i väg 850 euro i månaden på kall mat. Utifrån den mer till höger varande oppositionens synvinkel förstärker detta, förståeligt nog, intrycket av socialisternas tendens att vilja göra slut på andras pengar.
Att tjänstemännen sedan försöker mörklägga och trivialisera missförståndet skulle knappast ha fått så stort utslag, ifall inte just denna regering haft som vana att läcka fördelaktig hemligstämplad information och mörklägga olämplig publik information. Så nu drar oppositionen inför kommunalvalet full nytta av en skitsak som statsministern inte gjort sig skyldig till.
För ifall jag varit statsminister och staben skulle ha sagt åt mig att kall mat hör till jobbet, skulle jag helt sorglöst utnyttjat förmånen för att, ens till den delen, förenkla vardagen för mig och min familj. Statsministerskapet är ju inte precis en tillgång vare sig för partnerskapet eller för föräldraskapet. Vem av oss skulle då inte utnyttja alla vardagsförenklande medel som erbjuds?
Då kanske man ändå kan tycka att 850 euro för kall mat i månaden är lite väl mycket? Åtminstone ifall man jämför med genomsnittsfamiljen i Finland? Men varför skall man jämföra det tillfälliga statsministerskapet med genomsnittsfamiljen? Genomsnittsfamiljen åker heller inte omkring i svart bil med chaufför eller bor i landets största trävilla.
Genomsnittsfinländaren har dock precis samma möjligheter som alla tidigare och nuvarande statsministrar att bli just statsministrar. Det har inte minst nuvarande statsminister bevisat. Så vad spelar det för roll om statsministern matas med väl kylda ostron och Beluga-kaviar, morgon, middag och kväll, ifall man nu beslutat göra så?
Uppenbarligen har man inte beslutat så, därav polemiken. Uppenbarligen är det dock inte heller statsministern som beslutat så, så vad det har med henne att göra undgår mig fullständigt. Det är staben som för länge sedan dragit på sig denna ovana. Är något fel är det väl då bara att korrigera misstaget? Att avgöra det hela med acklamation är närmast patetiskt.
Patetiskt är även regeringens åtgärder att maximera den finska ekonomins framtidsutsikter, men det är en annan sak. Dock den sak vi borde sätta krutet på.
"Nu drar oppositionen inför kommunalvalet full nytta av en skitsak som statsministern inte gjort sig skyldig till."