Mitt underbara Finland
Två gånger har jag flyttat till Finland, två gånger har jag flyttat därifrån.
Första gången var när jag sommarjobbade i Helsingfors. Då fick jag syn på en annons i Hufvudstadsbladet om att Kristinestads Nya Tidning sökte en chefredaktör.
Jag fick jobbet, åkte till Kristinestad och träffade styrelsen. Det var en samling anrika män och gubbar, inte en kvinna så långt ledamotsmatrikeln visade.
Samtalet med dem tog plötsligt en obehaglig vändning, de började prata om bevakningen av byarna runt omkring K-stad. Det var Tjöck och Lappfjärd, ja ända ner till Sideby kunde det bli till att ta bilen och göra reportage.
Dilemmat var att jag inte hade något körkort. Jag vill inte avslöja för mycket, men tack vare dessa potentater löste sig problemet med körkortet ganska fort. Jag köpte en Fiat som inte var bra bara för jobbresorna, utan också för att kunna ta mig till körsjungandet i Närpes – även om den en period hade den tveksamma egenskapen att spruta glödande gnistor ur avgassystemet. Det måste ha varit en syn för viltet i skogarna mellan Närpes och K-stad när jag kom farande, oftast sjungande på någon av låtarna i vår repertoar.
Andra gången jag flyttade till Finland var 2011. Jag upptäckte att det var förskräckande dyrt med barnens idrottande och för att de skulle kunna få fortsätta med sitt sportande skrev jag två kåserier på prov och gick upp till Hufvudstadsbladets redaktion och frågade om de var intresserade av en rikssvensks syn på Finland.
I tio år har jag nu haft äran att få skriva kåserier på dagboken. Jag fick också vara med när Hufvudstadsbladet firade sitt 150-årsjubileum 2014 med pompa och ståt i Finlandiahuset.
Dåvarande statsministern Alexander Stubb skulle gratulera jubilaren, men blev försenad i trafiken.
När Stubb väl hade kommit fram och skulle hålla sitt tal hade stämningen höjts i lokalen. Det var ett sorl och ett ointresse som var helt magnifikt – kanske bara hälften av gästerna försökte ens lyssna till Stubb.
Det hade aldrig kunnat ske i Sverige, ja, möjligen på någon subversiv MC-klubbs årsmöte. Jag var tvungen att filma det hela och visar fortfarande den videon ibland för häpna svenska vänner. – Är det så där de är i Finland? frågar de. – Ja, är det inte underbart, svarar jag.