Ingen röd bild då De Gröna ser sig i spegeln
Har De Gröna verkligen förflyttat sig vänsterut och är det i så fall huvudorsaken till partiets dåliga resultat i kommunalvalet? Nej, men det finns andra orsaker och en sällan skådad självrannsakan är nu på gång inom partiet. Också flera tidigare partiord
Kommunalvalet blev en stor besvikelse för De Gröna. På riksplan backade partiet nästan två procentenheter och i åtta av landets tio största städer sjönk antalet mandat. För ett cityparti är det inga uppmuntrande siffror.
Nu har spegeln tagits fram eftersom De Gröna inser att bakslagen inte bara kan skyllas på utomstående faktorer. Kritiken är inte nådig från flera tidigare partiordförande. Pekka Sauri, Osmo Soininvaara, Touko Aalto och Ville Niinistö beklagar alla att partiet så gott som helt försvunnit från den ekonomiska debatten i landet.
Niinistö är hårdast i sin kritik och konstaterar att det i dagens värld finns stor efterfrågan på gröna värden men att De Gröna i Finland inte har lyckats möta den och att partiet har sig självt att skylla för att miljön och klimatet inte blev något valtema.
Partiordförande Maria Ohisalo ser flera orsaker till valresultatet, bland annat regeringsansvaret, det låga valdeltagandet, kulturbranschens besvikelse över regeringens åtgärder under coronatiden och partiets kommunikationssvårigheter.
Hon höjer nu kampflaggan. I en intervju för Iltalehti härom dagen hotar hon med att partiet lämnar (och fäller) regeringen om det inte blir beslut om rejäla sysselsättningsoch klimatåtgärder i samband med sensommarens budgetförhandlingar. Det skulle inte vara första gången partiet vädrar bättre politiska utsikter genom att lämna en regering.
Det är också ett bekant scenario från i våras. Då kom Centerns ordförande Annika Saarikko med samma hot om inte besluten i ramförhandlingarna faller Centern på läppen. De Gröna tycks ha tagit över titeln
som regeringens främsta krisparti.
Om partiet verkligen har gått vänsterut, vilket det har anklagats för, så har den manövern misslyckats grovt, eller åtminstone har den inte gett ett ökat stöd. Tvärtom gjorde Vänsterförbundet ett gott val på många av de stora orter där De Gröna tappade terräng. Och till exempel i Esbo och Vanda där valet gick dåligt visar uppgifter utgående från kandidattest att partiets kommunalpolitiker tvärtom har rört sig en aning högerut sedan valet för fyra år sedan.
Sannolikare än en de facto vänstersväng så är det bilden av De Gröna som är otydlig, inte minst inom den ekonomiska politiken. En annan är antagligen ordförande Ohisalos upprepade omtanke om de svagaste i samhället och då partiet sitter i en regering med två vänsterpartier, av vilket det ena är statsministerparti så har också De Grönas stämpel antagit en rödare färg.
i partiets politik är en trolig förklaring till de uteblivna valframgångarna. Valet var det första för Maria Ohisalo som ordförande. Hon skiljer sig som politiker klart från många av sina föregångare, inte minst Ville Niinistö. Hon är helt fokuserad på sakfrågor och säger själv att till politiken hör så mycket teater och performance, som inte alls faller sig naturligt för henne.
självrannsakan som nu har inletts utmynnar i kan vi få ett svar på då De Gröna samlas till partikongress i september. Ohisalo är beredd att fortsätta som partiledare. En ny tvåårsperiod som ordförande är inte självklar, men ingen har ännu heller signalerat beredskap att utmana henne.
Ville Niinistö har visat stor aktivitet och stort engagemang för rörelsen. Han tvingades enligt statuterna att avgå då han hade suttit tre tvåårsperioder. Då låg förresten partiet i opinionsmätningar på sitt högsta väljarstöd någonsin, närmare 18 procent. Det finns ingenting i partiets regler som hindrar honom från att nu igen ställa upp i ordförandevalet. Han kunde snabbt höja partiets profil och samtidigt ta itu med att sudda ut bilden av De Gröna som ett parti långt vänsterut.
En manlig ordförande för ett parti där tre av fyra kommunfullmäktigeledamöter och 17 av 20 riksdagsledamöter är kvinnor kunde också ge partiet bättre könsbalans och eventuellt attrahera fler manliga väljare och kandidater.