Freud och Einstein såg inte de globala problemen

I två kunskapsrikt realistiska artiklar (HBL Bakgrund 21.7 och 24.7) skriver minister Pär Stenbäck om världen efter pandemin, globalisering och nationalism. Hans tankegångar lockar till reflektioner.

Mina egna kunskaper räcker inte för sådana. Jag vill därför ge ett historiskt perspektiv med en läsefrukt. Det gäller en brevväxling mellan två av sin tids främsta vetenskapsmän, Albert Einstein och Sigmund Freud från 1932.

Einstein ställer upp några enkla axiom.

1. ”En förutsättning för internationell trygghet är att varje nation obetingat går med på att till en viss grad avstå från sin rörelsefrihet, det vill säga sin suveränitet … detta är den enda väg som leder till en sådan trygghet”.

2. ”Den maktlystnad, som är karakteristisk för det härskande skiktet i varje nation, är fientligt inställd till varje inskränkning av den nationella suveräniteten”.

3. ”Denna makthunger profiterar på vinningslystnaden hos en grupp som ... kanaliserar maktsträvan till hämningslösa individer som i vapenfabrikation och handel med vapen bara ser ett medel att befordra sina egna intressen och sin personliga makt.”

Därefter tar Einstein fram ett hinder för samverkan som han skyfflar vidare till specialisten Freud: ”Det finns i varje människa en tendens att hata och förstöra”.

Freuds pratiga svar ger inga lösningar. ”Det är alldeles lönlöst att försöka avskaffa människans aggressiva böjelser”.

En stor enhet med stark centraliserad makt kunde ge hopp om ”den eviga freden”, men erövringens resultat blir att de nybildade enheterna åter faller sönder.

Tanken på att nationerna skulle ge över sin makt till ett överstatligt organ (NF eller FN) nämns av Freud, men ”för närvarande är utsikterna små för att något sådan skulle ske”. Freud var lika skeptisk som Stenbäck är 90 år senare: ”FN-modellen för en fredlig värld blir allt mera otidsenlig och orealistisk”.

Det idealiska tillståndet skulle enligt Freud kunna finnas i ”ett samfund av människor som tvingat sitt driftliv att acceptera förnuftets diktatur”, men det är högst sannolikt en utopisk förhoppning.

Freud och Einstein såg ännu inte de globala problem som kunde tvinga nationerna till samverkan: klimatet, migrationen, skatteflykten. För en sådan är nationalstaten enligt Stenbäck inget hinder, tvärtom. ”De har på sätt och vis utsträckt sitt sociala skyddsnät över hela världen”, enligt honom ett bevis på ett gradvis ökande globalt ansvarstagande.

Bara det inte kommer för sent.

PER-ERIK LÖNNFORS Helsingfors