Klassikerlåtar och sväng i fokus
JAZZ
Jazzespa
Kaisa Mäensivu Trio Shafranov – Mikkola – Heinola Trio 29.7
Sjutton artister under sex dagar är årets matematik för konsertserien Jazzespa. På torsdagen hördes triojazz i både sedvanlig och lite ovanligare form. Nu uppfann man inte hjulet på nytt, utan föll i huvudsak tillbaka på känt och beprövat låtmaterial. Oftare hör man mest nya och egna, men nästan alltid okända, stycken från scenerna här i landet.
Basisten Kaisa Mäensivu, som också sjunger, bjöd på bland annat fräscha egna översättningar av välkända sånger från den amerikanska sångboken. Man kan ju fråga sig varför kvinnliga jazzinstrumentalister ofta även sjunger, men å andra sidan kan man fråga varför manliga dito gör det så sällan.
Sången överskuggade ändå inte Mäensivus basspel, utan var ett trivsamt tillskott till helheten som säkert gav den bredare publiken en extra fästpunkt till musiken. Det var naturlig och vibratofri sång med utmärkt frasering – musikersång utan belcantoambitioner lite i Chet Bakers anda.
Star Eyes var här en historia om hur man övar kontrabas under en klar stjärnhimmel medan I Thought About You och Secret Love följde de ursprungliga texterna närmare. Trion med Severi Pyysalo vid vibrafonen och Joe Peri från New York bakom trummorna spelade också utan sång. Basisten Ray Browns Gravy Waltz (även bekant som Kastikevalssi i Lasse Mårtensons utförande), Two Bass Hit (kanske bäst känd från Miles Davis skiva Milestones) eller Stings I Was Brought To My Senses var alla intressanta och sällan hörda låtval.
Vladimir Shafranov, som är född nyårsaftonen 1946, konstaterade efter setet att det är 22 år sedan han uppträtt på Esplanadscenen och tilllade att det tydligen gick bra då eftersom han nu åter fick uppträda. Riktigt så många år är det inte, om jag kan lita på mina egna arkiv, men det är inte för ofta man hör den virtuosa pianisten på våra breddgrader. Han har i åratal delat sin tid mellan New York och Åland och är i dag bättre känd i Japan än i Finland.
Shafranov, den något yngre basisten Atro Wade Mikkola och den avsevärt yngre trumslagaren Aleksi Heinola bjöd på ett sortiment standardlåtar, stiligt genomförda med perfekt sväng. Ingen fara för att notbladen skulle blåsa med vinden, med andra ord. Shafranovs pianospel är något av en encyklopedi över jazzpianots utveckling. Han lägger gärna in citat från andra låtar och stilistiska lån från kända pianister. Exempelvis kunde Jobims Wave eller Billy Boy och Charlie Parker samt Ahmad Jamal hoppa in mer eller mindre oväntat.
Pianisten har en förkärlek att understryka vissa passager genom dubbleringar av linjen i olika oktaver. Att den tekniska nivån är lika hög som tidigare blev klart redan i inledningen till Autumn Leaves. Den gedigna trions samarbete i klassisk form med flinka men övertygande bassolon av Mikkola och stilrena insatser av Heinola lämnade inget övrigt att önska. Bland styckena fanns Bag’s Groove, Whisper Not, Django och A Beautiful Friendship.
I dag börjar konserterna redan klockan 12. Maja Mannila Trio och Afrojazz Quintet med Charlotta Kerbs uppträder.
För 85 år sedan, 1936, anlände den olympiska elden till Berlin inför OS. Det var tyskarnas egen idé att elden skulle tändas på berget Olympia i Grekland för att sedan tas till platsen för spelen. Det var också det tyska företaget Krupp som hade tillverkat facklorna som elden skulle bäras i. När elden väl kom fram hade den färdats drygt 3 000 kilometer, buren av sammanlagt 3 840 fackelbärare.