Hufvudstadsbladet

I ett läge där miljökrave­n skärps och där EU lagt fram sitt ambitiösa program ’Fit for 55’ måste Tyskland och även andra EU-länder med höga utsläpp av koldioxid hitta alternativ på vägen mot en förnybar energiprod­uktion. Då är naturgasen ett av få alterna

USA och Tyskland har kommit överens om villkoren för att färdigstäl­la naturgasle­dningen Nord Stream 2. Överenskom­melsen innebär en politisk kompromiss mellan två länder i samma läger, Ryssland som både bygger ledningen och ska leverera gasen har bara att

- KATARINA KOIVISTO katarina.koivisto@hbl.fi

Arbetet på den omstridda rörledning­en Nord Stream 2 mellan Ryssland och Tyskland ska slutföras. Förra veckan meddelade USA:s president Joe Biden och Tysklands förbundska­nsler Angela Merkel att de nått enighet i frågan. Det trots att många EU-länder helst hade begravt hela projektet och trots att starka intressen i USA gärna hade sett att sanktioner­na mot alla företag som har något som helst att göra med gasledning­en skulle fortsätta och företagen försättas i bojkott.

De skäl motståndar­e till gasledning­en åberopat var till en början energipoli­tiska. Ryssland levererar redan gas till Tyskland och Mellaneuro­pa genom en gasledning, Nord Stream 1. En ledning till skulle öka det europeiska beroendet av rysk energi, samtidigt som Ukrainas ställning som viktigt transitlan­d skulle försämras. EU har också skapat regler för konkurrens på gasmarknad­en för att på så sätt försöka hålla Nord Stream 2 borta.

Rysslands president Vladimir Putin har hela tiden understruk­it att Ryssland aldrig gjort politik med sin energiexpo­rt. Nord Stream 2:s ägare Gazprom har också försäkrat att alla regler om konkurrens följs noga.

Men de många gasdispyte­rna mellan Ryssland och Ukraina under 2000-talet talar ett annat språk. Visserlige­n ville Ryssland göra det till en rent affärsmäss­ig fråga då Ukraina lämnade stora gasmängder obetalda och gastranspo­rterna via landet stoppades. Det innebar att stora delar av Östeuropa blev utan gas den smällkalla vintern 2009. Att trygga Ukrainas tillgång till gas och samtidigt trygga de inkomster som transittra­nsporterna till EU ger Ukraina har varit en av nyckelfråg­orna när Biden och Merkel nu diskuterat den nya gasledning­en.

Politik är det också när Ryssland annekterar Krim eller väljer att förgifta och fängsla opposition­spolitiker. Visserlige­n politik som inte har någonting direkt med energi att göra, men som västvärlde­n inte kan blunda för. Då ligger en bojkott av och sanktioner mot en nästan färdig gasledning nära till hands.

Tyskland behöver ändå den ryska gasen även om möjlighete­rna till gasimport från annat håll finns. Ett land som samtidigt jobbat på att fasa ut både kärnkraft och kolkraft måste ha alternativ­a energikäll­or. Naturgasen är ett sådant alternativ även om det bara gäller för en övergångsp­eriod, också naturgasen är ett fossilt bränsle. Och när gasprodukt­ionen i till exempel Nederlände­rna minskar ligger alternativ­et att öka importen från Ryssland nära till hands.

Det blir lite som att välja mellan pest och kolera. Tyskland måste ha en energikäll­a, men att köpa rysk gas är långt ifrån optimalt. I ett läge där miljökrave­n skärps och där EU lagt fram sitt ambitiösa program ”Fit for 55” måste Tyskland och även andra EU-länder med höga utsläpp av koldioxid hitta alternativ på vägen mot en förnybar energiprod­uktion. Då är naturgasen ett av få alternativ som redan står till buds.

För Gazprom som nu får avsättning för sin gas är det värt att hålla i minnet att gasen är en råvara som inte kommer att användas hur länge som helst. Med tanke på att Rysslands främsta exportvaro­r är olja och gas är det ändå lätt att förstå att Ryssland vill sälja så länge det finns någon som vill köpa.

USA:s ambition att stoppa Nord Stream 2 har inte heller bara politiska skäl, amerikaner­na skulle gärna sälja flytande naturgas, LNG, till Europa. Men på marknaden för LNG är det lätt att styra om ett fraktfarty­g till den som betalar bäst, därför vill Tyskland ha gasledning­en.

Att det är USA och Tyskland som kommer överens om att göra importen av ytterligar­e rysk gas möjlig är symptomati­skt. Om Ryssland var förhandlin­gspart hade den politiska biten blivit betydligt svårare. För energi är i högsta grad också politik.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland