Unga politiker har funnit gemensamt liv
På tågresan till Raseborg berättar Anita Westerholm och Daniel Sazonov om den händelserika sommaren, de ungas roll i politiken och förhållandet till varandra. Vid första anblick är det mycket som tyder på att motsatserna attraherar. Två partier, Samlingsp
Anita Westerholm och Daniel Sazonov har båda haft ett framgångsrikt år. Hon: ordförande för Svenska Kvinnoförbundet och kommer att föreslås till Raseborgs stadsstyrelses ordförande. Han: på föreslag att bli biträdande borgmästare i Helsingfors och ordförande för socialoch hälsovårdsnämnden. De: ett helt vanligt ungt par.
Tåget stannar i Böle, sedan i Alberga. I restaurangvagnen på andra våningen sitter Anita Westerholm och Daniel Sazonov. Munskydden döljer vad man bara kan anta är leenden.
Vi är på väg från Helsingfors till Raseborg. Där har SFP beslutat att föreslå Westerholm till posten som stadsstyrelsens ordförande. Sazonov är också medlem i stadsstyrelsen, men i Helsingfors. Tidigare i sommar blev det dessutom klart att han föreslås till biträdande borgmästare i staden.
– Det händer sällan att vi båda har varit i samma stad i en hel vecka, säger han.
Träffades på intervju
– Första gången vi träffades var när vi båda ställde upp i kommunvalet för första gången 2017. Då gjorde Juristnytt en intervju med oss förstagångskandidater. Efter det tog det ungefär två och helt halvt år innan vi träffades igen, säger Sazonov innan Westerholm tar vid.
– Och nu har vi varit tillsammans i lite på ett och halvt år. Det är lite roligt att det var i samband med just ett kommunval som vi träffades. Det finns till och med bilder på oss när vi träffas för första gången.
De gör det ofta, tar över där den andra slutade och smidigt fortsätter diskussionen. När den ena pratar lyssnar den andra hängivet.
Trots deras unga ålder, 26 respektive 28, har både Westerholm och Sazonov lång erfarenhet av politik. Genom elevkårer och ungdomsförbund har vägen nu lett dem till kommunalpolitiken. Det finns ändå stora skillnader i arbetet de gör och vilka förutsättningar och utmaningar städerna möter.
– Först och främst är det ju väldigt olika storlekar på städerna. Men konstellationen är också helt annan. I Raseborg är det ett parti som har enkel majoritet och i Helsingfors är dynamiken en helt annan, säger Westerholm.
– Dessutom är det stor skillnad på en huvudstad och bara en stor stad, inflikar Sazonov.
Naturligt att vilja göra sin röst hörd
Det är ett tag sedan vi passerade Alberga. Snabbtåget viner nu fram förbi gula ängar och grön skog. Vi är halvvägs till slutstationen.
Det vackra västnyländska landskapet distraherar inte, båda två
Efter förra valet valdes fem personer från Svensk Ungdom in i Raseborg och fick rätt inflytelserika poster. Det är viktigt med representation och att även unga ges tunga poster.
Anita Westerholm
lyssnar noga på frågorna och svarar utan desto mera betänketid. De turas om att svara först. Sazonov på finska och Westerholm på svenska.
Vid första anblick är det mycket som tyder på att motsatserna attraherar. Två partier, Samlingspartiet och Svenska folkpartiet, två språk och två städer. Men det finns också många likheter.
Båda två har juridikstudier i ryggsäcken. Sazonov har redan sin examen, medan Westerholm ska skriva sin avhandling pro gradu. De är också överens om att politikintresset inte är något som man föds med utan något som växer med tiden och som ständigt måste vårdas.
– Det finns inte den där ena frågan som fick mig att säga ”nu ska jag ställa upp i ett val", utan det är något som kommit naturligt med tiden – att vilja göra sin röst hörd, säger Sazonov.
– Vissa är väldigt aktiva och samlas kring en specifik fråga och har efter det motiverats att fortsätta. Men jag har inte heller ett enskilt tillfälle som väckte mitt intresse. Ju längre man varit med, desto mer förstår man varför man är med. Från början kanske det var att man inte ville sitta vid sidan om och vara missnöjd men nu har man märkt att man faktiskt kan påverka, säger Westerholm.
Unga måste få höras
Trots att det per definition inte är många år sedan de övergick från ungdom till vuxen känner ingendera sig som enbart de ungas kandidat. I takt med att man blir äldre förändras naturligtvis de frågor som är viktiga för en själv, påpekar Sazonov. Samtidigt tillhör de nästa generations politiker. Den som kommer att ta vid när den äldre överlämnar makten. Att våga överlämna allt mer makt åt de yngre, till och med yngre än dem själva, är viktigt, enligt Westerholm.
– Efter förra valet valdes fem personer från Svensk Ungdom in i Raseborg och fick rätt inflytelserika poster. Det är viktigt med representation och att även unga ges tunga poster. Jag tror det även kan inspirera andra unga att aktivera sig.
De håller med varandra om att partipolitiken måste anpassa sig till både unga och äldre som kanske har en annan bild av vad politik innebär.
– Under min tid i politiken har det blivit klart att man inte alltid kan hålla med om precis allt som det egna partiet förespråkar, men det är ändå värt att föra fram de åsikter som man själv tycker är viktiga.
Enligt Westerholm behöver partierna fundera på hur partipolitiken som helhet ska intressera framom engagemang i en viss enskild fråga
Nästa generation
De frågor som är viktiga för både väljare och beslutsfattare utvecklas och byts ut med tiden.
– Det är helt naturligt för oss att Finland är ett EU-land med en gemensam europeisk valuta. Det här är ett exempel på frågor som väckte hätsk politisk debatt för bara några årtionden sedan, men som vår generation är födda in i och uppvuxna med. Nu är det andra stora frågor som vi behöver handskas med, säger Sazonov.
Redan nu kan vi lägga märke till vilka frågor som kommer komma att behandlas flitigt, säger han. Exemplet på den största, mest akuta, politiska fråga som Sazonov tar upp är naturligtvis klimatkrisen.
Kan man planera för sin framtid inom politiken? – Man har kanske en bild av vad som kan komma att ske, men jag tror att man varken kan eller ska förebereda sig på allt som kommer i framtiden. Man försöker helt enkelt göra sitt bästa just nu, säger Westerholm.
Sazonov instämmer. Karriärstigen är inte lika utstakad som i andra branscher.
– Det går inte att planera för vad som ska hända om fem, tio år. Det är lite av mitt motto i livet, ta hand om de uppgifter som man har nu så bra som möjligt. Det har fungerat bra hittills.
Tåget stannar i Karis. Munskydden åker av och precis som väntat uppenbaras leenden. På perrongen skiljs vi åt. Med buss fortsätter Anita Westerholm och Daniel Sazonov till Ekenäs där de kommer spendera helgen tillsammans. Kanske blir det tid för välförtjänt avslappning, kanske för att bolla idéer.
– När det gäller gemensam tid tänker vi att alla har 24 timmar på ett dygn, sen måste man själv välja hur man använder den tiden. Man måste hitta lösningar som funkar för en själv och göra tid för varandra, säger Westerholm.
Det finns inte den där ena frågan som fick mig att säga ’nu ska jag ställa upp i ett val’, utan det är något som kommit naturligt med tiden – att vilja göra sin röst hörd.
Daniel Sazonov