Barnsligt av Potkonen
Nervositet är ingen bra ursäkt för att bete sig osakligt mot journalister som försöker göra sitt jobb.
Mira Potkonen var den som räddade Finlands ära i OS 2016. Hon är också ett av Finlands största medaljhopp i Tokyo.
Efter att ha slagit Yeon-ji Oh är Potkonen klar för kvartsfinal. Turkiets Esra Yildiz borde vara en munsbit. Senast de möttes, i februari, tog Potkonen en klar seger. Om Potkonen vinner har hon redan säkrat medalj.
Potkonen har varit fåordig under OS. Efter matchen mot Oh valde Potkonen att ignorera alla journalister. Hon hänvisade till ett sår i ögonvrån. Men enligt hennes tränare Maarit Peuronen är det bara så att hon inte vill ge intervjuer under OS.
Barnsligt om någon frågar mig. OS skulle inte existera utan media, publik och sponsorer. Åtminstone inte i sin nuvarande form. Ett ofta använt argument är att idrottsutövaren bara tävlar för sin egen skull. Men det håller inte. OS är en show. Idrottsutövarna är artister. Det är en del av deras roll att vara tillgängliga för publiken.
Gymnasten Simone Biles lyfte fram ett viktigt ämne då hon talade ut om vilken enorm press hon tvingas stå ut med som en enorm medaljfavorit. Potkonen upplever säkert också att hon har stora förväntningar. I Rio de Janeiro var hon okänd för den stora publiken. Under upptakten till Tokyo har hon ständigt varit under lupp. Det är igen ingen bra ursäkt för att bete sig osakligt mot journalister som försöker göra sitt jobb.
Inför OS i Rio de Janeiro hade Potkonen inte fått en cent i form av statligt stöd. Under 2021 är hon en av tjugo sommaridrottare som åtnjuter undervisnings- och kulturministeriets stora stödpenning, 20 000 euro netto. Är det för mycket begärt att hon stannar till 2 minuter vid mikrofonerna för att ge några kommentarer till publiken hemma i Finland om matchen?
Tiderna förändras. För trettio år sedan var det hur coolt som helst när Seppo Räty muttrade fram en svordom framför tv-kamerorna och gick vidare. Sponsorerna var nöjda med att han tejpade deras företagslogo på bröstet. Nuförtiden gäller det för en idrottsutövare att kunna framträda, vara aktiv i sociala medier, och ställa upp för intervjuer. Åtminstone i individuella idrottsgrenar, där det är ont om sponsorer, och ont om synlighet utanför OS. Utan OS skulle ingen utanför boxningskretsarna i Finland ens veta vem Potkonen är.
Det är förstås inte alldeles lätt för alla att uppträda. Men ingen har sagt att elitidrott är till för alla. Det krävs en väldigt osannolik kombination av rätt arvsmassa, uppfostran, träning och tur för att ens ta sig till OS.