Hård konkurrens men god stämning på cirkusscenen
På cirkusscenen kan så gott som alla lyckas – bara man hittar sin egen grej. Unga cirkusartister ser fram emot att visa sina kunskaper för vänner och familj.
Rökmaskinen slås på och de lila ljusen tänds – showkänslan är på plats! I Circus Helsinkis cirkusskola i Södervik är det högt till tak, och salen är fylld av redskap som för en oinsatt åskådare är helt nya.
Att snart få uppträda känns bra och spännande, tycker Frida Vairio och Mikias Kolehmainen, båda 14 år gamla. Just nu ligger de i hårdträning inför den kommande veckans uppträdanden.
Circus Helsinki har vanligtvis 60 uppvisningar om året. Sedan coronapandemin vände upp och ner på vardagen har cirkusartisterna inte själva kunnat vända sig upp och ner inför publik. Men snart gäller det igen. Ungdomsfestivalen Ylös Alas kör i gång på söndag, och firar att Circus Helsinki fyller 20 år.
– Det känns jättebra när man övat så länge och nu äntligen får visa vad man kan, säger Vairio.
Hon har huvudrollen i ungdomsfestivalens huvuduppvisning Huminaa som visas på tisdag. Föreställningen handlar om en sjöbesättning och vad de gör då skeppet kör på en sten.
Kolehmainen uppträder med sitt käppjongleringsnummer på onsdag på föreställningen Sekametelisoppa, där Circus Helsinki uppträder tillsammans med Linnanmäen sirkuskoulu.
Youtube eller traditionella träningar? Båda funkar!
Vairio har gått i cirkusskola sedan hon var fem år gammal.
– Första träningen någonsin var jag nervös, min mamma var med mig. Jag minns att vi fick springa runt på en bana, säger hon.
Nyligen gjorde hon intagningsprovet till showgruppen och tränar med dem 12 timmar i veckan. Showgruppen är cirkusskolans representationsgrupp, och där är kraven verkligt höga.
Nu hoppas Vairio på att kunna hålla på med cirkus på en hög nivå så länge som möjligt, och så länge det är roligt.
Mikias Kolehmainens väg till scenen har sett annorlunda ut. Eftersom hans mamma är tränare på cirkusskolan har han så länge han minns själv hängt med. Nu ska han för första gången uppträda med ett eget nummer på scenen.
– Jag såg eldkäppar på en cirkusfestival jag var på. Sedan hittade jag en käpp på gården och började öva med hjälp av Youtube. Det tog bara några dagar att lära mig själva snurrtekniken. Sedan har jag övat i några år för att verkligen lära mig att göra det bra.
Den ursprungliga planen var att Kolehmainen skulle uppträda med eldkäpp, alltså en som brinner på ändorna. De planerna har ändå lagts på hyllan.
– Eftersom jag brände håret och händerna på elden ska jag nu uppträda med en vanlig jongleringskäpp i stället.
Viktigt att hitta sin egen grej på scen
Konkurrensen om att få uppträda är ofta hård. Finns det tio cirkusartister som kan gå på händer är det bara de som är duktigast som faktiskt får göra det på scenen. Eftersom det finns många redskap
Om man gör något fel gör det ingenting. Om ett misstag händer låtsas man på scen som om inget hänt och fortsätter bara. Frida Vairio
Jag såg eldkäppar på en cirkusfestival jag var på. Sedan hittade jag en käpp på gården och började öva med hjälp av Youtube. Mikias Kolehmainen
och grenar inom cirkus finns det sannolikt ändå någonting för alla – oavsett kroppsform och intresse. Det gäller alltså att hitta sin egen grej.
– Akrobatik är jag nog bäst på. Jag gillar ringen och den ryska barren. Men jag är inte så vig så det kunde jag förbättra, säger Vairio.
Eftersom Vairo är fysiskt liten blir hon ofta – nog frivilligt – den som kastas upp i luften. Några svåra skador har hon inte råkat ut för men två tår och ett finger har hon brutit.
– Det gäller att fokusera, lita på dem som ska ta emot en och hoppas på det bästa, säger hon.
För Kolehmainens del har det inte heller varit särskilt svårt att hitta sin nisch på scenen.
– Jag är bara intresserad av att jonglera med käpparna, och tur nog är det bara jag som använder dem.
På scenen tar man en annan roll
Det både Vairio och Kolehmainen gillar med cirkus är hur mångsidigt det är.
– På scenen får man gå in i en annan roll. Det är roligt, då vet man hur man ska föra fram sig själv på bästa sätt, säger Vairio.
Hon betonar att man ska använda stora miner och kroppsspråk på cirkusscenen.
– Fastän alla längst bak i publiken kanske inte ser hurdan min man har, så syns det att man har bra fiilis.
Hon gillar cirkuskonsten för att varje uppträdande är unikt. Under en träning kan man öva på tekniken, men att öva inför en show är en annan sak som kräver en annan sorts förberedelse. Att uppträda är det roligaste i cirkuskonsten.
– Om man gör något fel gör det ingenting. Om ett misstag händer låtsas man på scen som om inget hänt och fortsätter bara, säger Vairio.
Och publiken märker sannolikt inte ens att något går fel på scenen – de vet ju inte hur showen var planerad från första början.
– Vi får alltid stöd av varandra i laget, det är fint. Och vi brinner faktiskt för det vi gör, då blir det bra.