■ Sannfinländare spår kvinnlig framgång i ordförandeval
Riikka Purra ligger väl till, men Sannfinländarnas ordförandeval ”kan bli en jämnare kamp än det verkar i massmedia”. Partiaktiva efterlyser mera stöd och kunnande om Sannfinländarna ska hålla i gång. – Folk börjar få burnout, säger en.
Trots Sannfinländarnas alla år bakom sig blir den kommande ordföranden bara den tredje i raden.
– Vi har faktiskt sällan varit i den här situationen, påpekar Silvia Koski, kretsordförande i Egentliga Finland, om läget där Jussi Halla-aho hoppar av som partiledare efter fyra år och släpper fram någon ny på partikongressen i Seinäjoki i augusti.
I Helsingin Sanomats opinionsmätning syns läget som ett tapp på flera procentenheter. De kretsordförande HBL ringer runt till analyserar det på samma sätt: Det råder tillfällig osäkerhet kring vem som tar över, och kommunalvalet kan ännu ha påverkat det faktum att Samlingspartiet glider fram på topp.
– En del av våra väljare tycks vänta, och under tiden har de flyttat sig till soffan. På längre sikt är det nog inte ett problem. Halla-aho, som varit så populär, kommer ju inte att försvinna någonstans. Han kommer säkert att synas men samtidigt breddar vi partitoppen, säger Harri Vuorenpää, kretsordförande i Birkaland.
– Det vore märkligt om det inte syntes att Halla-aho slutar. Sedan han tillträdde har ju väljarstödet gått från lågt till högt, och han har stått bakom framgången. Nu slutar han på höjden av sin popularitet, så det är möjligt att siffrorna sjunker ännu mer innan den nya partiledaren får upp farten, bedömer Koski.
Hon säger att många i hennes krets hade önskat att Halla-aho hade fortsatt ett par år till.
Bort från personberoende
Men i Nyland, den största kretsen, är bedömningen att läget för byte är optimalt.
– Här i Nyland är uppfattningen
❞ Jussi Halla-aho är den som försökt komma bort från den personcentrering som rådde på Timo Soinis tid. Ahti Moilanen kretsordförande i Norra Österbotten.
att Halla-aho valde att gå just i en lämplig tid för att ge över åt någon annan. Det är också min åsikt, säger Nylands kretsordförande Jari Immonen.
Nu bedöms det att Halla-ahos sorti är ett led i arbetet med breddandet av partiet, också de ansikten som syns.
– Visst är han personligen populär, men hans styrka är att han varit bra på att delegera maktpositioner och gett utrymme åt andra. Jag tror det kommer att förändras ytterligare, säger Helsingfors kretsordförande Johannes Nieminen.
Många av de synliga partiaktiva vill inte påverka delegaternas fria val och säger därför inte hur de själva väljer – andra har ärligt talat inte bestämt sig. I en Yle-enkät bland partiaktiva låg ordförandekandidaten Riikka Purra, vice ordförande och tidigare politisk planerare på partikansliet, främst. Hon har både under åren som planerare och som vice ordförande rest mycket runt i landet och gjort sig känd.
”Kan bli jämnare lopp än det verkar”
Riksdagsledamot Sakari Puisto är den andra som klassas som toppkandidat, och både han och Purra har varit tätt involverade i partiprogramarbetet.
– Jag tror att det kan bli ett mycket jämnare val än vad man får intryck av i massmedia, säger Johannes Nieminen, kretsordförande i Helsingfors. Själv har han inte bestämt sig. – Som jag ser det finns två mycket starka kandidater i Riikka Purra och Sakari Puisto. Det är ett svårt val, de är politiskt likasinnade men som personer olika. Vad jag observerat i debatten runt mig verkar Purra vara en stark kandidat.
Hos Ahti Moilanen, kretsordförande i Norra Österbotten, har förtroendet för Purra vuxit då han sett när hon åkt runt i landet.
– Jag skulle inte ha något emot om största delen av partiledningen blev kvinnor, säger Moilanen och påpekar
❞ Det verkar också som om Purra är starkare kring huvudstadsregionen medan Puisto ligger starkt till på andra håll. Johannes Nieminen kretsordförande i Nyland
❞ Om man sedan inte är bra så är medlemmarna snabba på att byta ut en. Vi har en totaldemokrati. Det finns inga kabinett där man delar ut platser. Antti Salminen kretsordförande i Tavastland
att det också handlar om var man hittar fler väljare – bland kvinnorna, där Sannfinländarna inte gått lika bra hem som hos manliga väljare.
– Det kvinnliga perspektivet behövs.
– Jag hoppas också att alla som dyker upp enbart för egen vinning och synlighet förstår att hålla sig borta.
Sammanlagt är det sex personer som ställer upp i ordförandevalet.
Samtliga kretsordförande HBL talat med ser valet som en kamp mellan Purra och Puisto. Dessutom finns en uppsjö kandidater till vice ordförandeposterna.
– Det finns tacknämligt med kandidater, säger Matti Heinonen, kretsordförande i Sydösterbotten.
Tryck på partisekreterarposten
Intresset är allra störst för partisekreterarposten, som för närvarande innehas av Simo Grönroos. Han ställer upp för omval men är utmanad av åtta andra och många vittnar om att det är ett centralt val, inte minst på grund av alla kommande val. Redan i januari är det landskapsval och snabbt kommer också nästa riksdagsval.
– Partiet har vuxit med väldig fart och det innebär växtvärk, sammanfattar Immonen i Nyland.
Det råder också en oro för att partitoppen ska vara alltför huvudstadscentrerad, och att organisationen är underutvecklad utanför partikansliet.
I kretsarna hänger ansvaret på förtroendevalda och den långa kampanjen under det framflyttade kommunalvalet, i kombination med hägrande landskapsval, väcker oro.
En vittnar redan om att partiaktiva varit på gränsen till utmattning.
– Ledningen måste förstå att partibygget ligger efter, säger Antti Salminen, kretsordförande i Tavastland.
Jag skulle inte ha något emot om största delen av partiledningen blev kvinnor. Ahti Moilanen kretsordförande i Norra Österbotten
”Det behövs folk, och kunnande”
Även om Halla-aho själv och resten av partiledningen rest runt väldigt mycket inför kommunalvalet behövs det mer stöd, säger Salminen.
– Partiledningen har gjort rentav aggressivt fältarbete, så det är inte där problemet finns. Men utöver partikansliet fungerar allt med frivilligkrafter. Jag har sett folk med burnout, eller som är mycket nära utmattning.
– Det hänger alltså inte bara på att välja en ny ordförande. Alla är säkert bra och vill det allra bästa för partiet.
Men det behövs folk, som organisationssekreterare och verksamhetsledare i kretsarna.
Ekonomisk politik efterlyses
– Jag önskar ett starkare grepp om den ekonomiska politiken. Det har blivit bättre på fyra år men det behövs ännu mer klarhet, säger Nieminen och nämner som exempel mer grundläggande arbete i skattepolitiken och arbetsmarknadspolitiken.
Ekonomin är det enskilda ämne många tar upp. Det behövs mer underlag, mer arbete, mer konkrethet.
I sina gångna skuggbudgetar har Sannfinländarna granskats kritiskt. Den sista före coronapandemin hade exempelvis inte nämnvärt mindre underskott än regeringens, även om partiet talar för att dra i svångremmen. Arbetsmarknadspolitiken är dessutom något som har väckt förvirring utåt. Många fackanslutna arbetare röstar på Sannfinländarna, men också företagare.
– Jag hävdar att det är vår styrka att vi företräder både företagare och arbetare. Vi är inte ett intressebevakarparti, det är en kärna. Man borde kunna dra åt samma håll.
– Förhoppningen är att nuvarande linje fortsätter, men i vissa fall bör budskapet skärpas, som i den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken. Det behövs mer detaljer och en klar ekonomisk vägkarta, säger också Harri Vuorenpää.
Invandring och EU ”inkörsprodukter”
Vissa teman är de centrala som håller partiet samman, det som en del kallar ”inkörsprodukter”, som invandring och EU-politik.
– Men utöver det behövs en stor mängd vardagspolitik. Våra politiker ska kunna ta ansvar för saker tillsammans även då det inte väcker några stora känslor, säger Antti Salminen i Tavastland.
– Skärpa och synlighet har vi redan, nu behövs kunnande för att sköta vardagspolitiken. Annars blir det så att folk går högljutt med för vissa ärendens skull, för att sedan få hundra sidor föredragningslista framför sig där man ska lösa helt andra saker.
Silvia Koski vill se mer utbildningspolitik.
– Och eftersom jag själv jobbat med det kulturpolitiska programmet vill jag se ännu mer kulturpolitik – det var så dåliga tider förr då vi sågs som ett rent kulturfientligt parti och det var hemskt, säger Koski.
– Invandringspolitiken kommer att vara central så länge ingen annan verkar intressera sig för den som vi gör. Även om Samlingspartiet nu lägger fram nya linjer så är det mer en charad från deras håll. Men vi ska bli bättre på att presentera vad vi menar med invandringspolitik och att det inte har något att göra med rasism. Det är en samhällsfråga och handlar inte om varifrån någon kommer, säger Koski.
– Vi måste utöka det politiska sortimentet. Vi är inte bara ett invandringskritiskt parti, utan ett allmänparti. Invandringen är ett tema bland andra, anser Kai Karhukorpi, kretsordförande i Kymmenedalen.