När män plötsligt blir tonåringar
Under de senaste månaderna jag har sett en hel del romantiska komedier såsom Bridget Jones och andra slags komedier såsom American Pie, Hangover och Luokkakokous. Det har faktiskt alltid funnits en plats i mitt hjärta för romantiska filmer. Sociologer som Beverley Skeggs och Eva Illouz har analyserat påverkan av romantiska komedier för samhällets syn på kärlek och relationer ur ett kvinnligt perspektiv. Romantiska komedier är ju först och främst riktade till kvinnor. Hangover och Luokkakokous är först och främst riktade till män. De båda slagen av komedier ligger på bottennivån av kulturhierarki och anses oftast som skräp. Båda upprätthåller och konstruerar skadliga sociala normer om genus, kärlek, förhållanden och även klass.
När jag kollade alla tre Hangover-filmer i våras sa jag till mina bekanta att det var för ”vetenskapens skull” eller något annat för att ta avstånd till dessa filmer och konstatera att jag verkligen inte gillade dem eller njöt av dem. Men jag kunde ändå erkänna att jag skrattade ibland. Nu jag har sett alla tre Luokkakokous-filmer och sa ungefär samma saker.
Det vore lätt att bara säga hur dåliga och dumma alla dessa filmer är och ganska många gör det också. De upprätthåller och konstruerar skadliga normer och beteendemönster som bör kritiseras. Det finns verkligen inget att skratta i det att en av huvudkaraktärerna blir våldtagen i Luokkakokous som ett skämt. Vissa kan argumentera att de är en kritik mot dessa normer, men det är ganska svårt att se kritiken i filmer. Det är lätt att börja moralisera dessa filmer och även folk som gillar dem. Det finns verkligen inte så mycket annat innehåll i den nyaste Luokkakokous än bajs, piss och knull. American Pie var ursprungligen en ”coming of age”-film, men antagligen har alla Hangover- och Luokkokous-karaktärer missat den fasen av livet. Den enda sak som karaktärerna i Luokkakokous lärde sig under alla tre filmer var att Antti lärde sig att säga ”jag älskar dig” till sin son.
Men Antti, Niklas och Tuomas i Luokkakokous är ändå verkliga människor på något sätt. De är karikatyrer av män som finns på riktigt. Jag vet för att jag har sett dessa män flera gånger. Tuomas vill inte betala för en eskortkvinna med sitt eget kort för att hans fru inte ska få se vad de sysslar med på kryssningen. Jag har sett hur män drar cash från bankomaterna så att deras fruar inte får se att de går på en strippklubb i Helsingfors. Jag har sett hur män plötsligt blir tonåringar när deras fruar inte är med och de får vara pojkar igen. ”What happens in Vegas, stays in Vegas” och så vidare.
Det finns något allvarligt fel på vår kultur och alla dessa filmer visar det också. Det kan inte vara hälsosamt för någon att män behöver ljuga så mycket och så ofta om sina resor med andra män. Vi måste vara mer kritiska mot alla sociala normer om kärlek, förhållanden och maskulinitet. Att bara moralisera kring filmer och människor hjälper nog inte fast jag nu ännu en gång måste konstatera att dessa filmer är skräp.