Respekt för samerna, Europas enda ursprungsfolk
Samerna är det enda ursprungsfolket i Europa men utsätts fortfarande för diskriminering och förtryck, trots att förbättringar har skett.
IKanada har sedan i maj hittats kvarlevor av 1 300 barn. De hittills okända gravarna har funnits i närheten av internatskolor för barn till ursprungsbefolkningen i Kanada. Där upprätthöll den katolska kyrkan internatskolor för ursprungsbefolkningens barn från 1800-talet fram till 1970-talet, och till och med senare. Troligen är de omärkta gravar som nu har hittats bara toppen av ett isberg. 150 000 barn skiljdes från sina föräldrar. Förhållandena i skolorna var usla och våld förekom allmänt.
Det är en fruktansvärd historia, och det är inte enbart historia för såren har satt sina spår.
Även i Finland gick samerna i internatskolor. Avstånden var långa och barnen fick ofta komma hem bara till jul och sommaren. När vägnätet på 60-talet började byggas ut blev det möjligt att åka hem också på veckosluten.
På internaten och i skolorna skulle man tala finska. Helsingin Sanomat intervjuade nyligen Matti Laiti, som inledde sin internatskolgång i början av 1960-talet. Han kommer inte ihåg om förbudet att tala samiska var uttalat, men barnen var mycket medvetna om att det inte var tilllåtet.
De samiska barnen lärde sig att skämmas för sitt modersmål och därmed sitt ursprung. På vissa internat fick barnen stryk om de talade samiska. Många förde inte språket vidare till sina egna barn. Samerna förfinskades och förtrycktes också i övrigt kulturellt.
Huruvida förfinskningen var en medveten politik eller en mera passiv praxis finns det olika uppfattningar om. Åtminstone var förfinskningspolitiken inte lagstadgad.
Först år 1995 skrevs samernas ställning som ursprungsfolk in i Finlands grundlag.
Men fortfarande har Finland inte ratificerat ILO:s konvention 169 om ursprungsfolk.
Just nu ligger en ändring av sametingslagen ute på remiss. Poängen med förändringen är att förbättra samernas självbestämmanderätt och autonomi samt stärka sametingets ställning. Den nuvarande lagen är skriven så att de här målen inte till alla delar uppnås. Men frågan är kontroversiell och Centerns representant i kommittén har reserverat sig. I övrigt är förslaget enhälligt.
Trots att ursprungsfolksstatusen nu noteras är konsekvenserna inte sådana som de borde vara. Det finns otaliga exempel på att samerna inte hörs då beslut som berör dem, ursprungsnäringarna och Sápmi fattas.
I avtalet om laxfisket i Tana älv från 2015 begränsas samernas traditionella fiskerätt. 2017 kom ett förslag om att bygga en ny järnväg till Ishavet genom Finland och Norge. Järnvägen skulle ha gått rakt genom Sápmi och renskötselområdena. Tanken förföll eftersom järnvägen inte ansågs vara ekonomiskt bärkraftig.
När samerna inte hörs, eller myndigheterna inte bryr sig om vad de säger och hur olika förslag skulle inskränka på deras livs- och näringsmöjligheter, innebär det att förtrycket fortgår.
Okunskapen om samerna som folk är fortfarande stor. Det finns även spänningar med övriga invånare i Lappland, som talar om samediktatur.
Många länder med ursprungsfolk som har förtryckts har tillsatt sanningskommissioner för att utreda diskrimineringen och kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
Under regeringen Sipilä inleddes 2017 förarbetet för en sannings- och försoningskommission i Finland. Den nuvarande regeringen har beslutat att kommissionen ska tillsättas i år. Bland samerna är man mån om att kommissionen ska kunna göra ett grundligt arbete. Man vill undvika att det görs enbart i formell anda. Då krävs det resurser och naturligtvis också ett gott uppsåt.
När det gäller att skydda och respektera ursprungsfolk måste det finnas en insikt om att majoritetsdemokratins regler inte kan gälla. Annars blir samerna om och om igen överkörda av majoriteten. Det kan vara en svår nöt att knäcka för många.
Den svenska och norska staten har redan på 1990-talet framfört en ursäkt till samerna för det oförrätter staten och myndigheterna har utsatt dem för. Det kan bli aktuellt också i Finland. Men då borde det handla om mer än ord, alltså också konkreta handlingar.