THL:s vaccinprickning – så privilegierade är vi

Du kan bara traska in på en hälsostation och ta det, ingen här vill ha det efter vad vi har hört”, sade en ugandier åt mig i början av maj. Det gällde naturligtvis coronavaccin.

Uganda hade då fått ta emot under en miljon vaccindoser för sin befolkning på kring 45 miljoner. Största delen var via Covax-programmet, och 100 000 doser kom som en donation från Indiens regering.

Alla vacciner var av märket Astra Zeneca.

När Uganda skulle få nästa leverans vaccin visste ingen i det skedet. En stor orsak var att Covaxprogrammet i stort varit beroende av Indiens produktion av just Astra Zeneca-vaccinet. Läget i Indien var då oroväckande när den nya deltavarianten spreds i landet och Indien behövde själva alla vaccindoser landet producerade.

Jag valde ändå att inte gå och ta vaccinet – inte för att jag inte ville ha Astra Zeneca, utan för att jag inte ville ta vaccinet framför någon som behövde det mer än jag. I det skedet vaccinerades riskgrupper och äldre i Uganda, jag är en frisk 32-åring som garanterat skulle få vaccinet i Finland ett par månader senare.

Efter det här åkte jag ut på den ugandiska landsbygden för att följa hur vaccin levererades till svåråtkomliga områden. Vi tog kylboxarna med vaccin och åkte båt ut till öar i en avlägsen sjö nära gränsen till Rwanda. Tiotals människor köade i det sagolikt vackra landskapet för att vaccineras – men också för att få höra vad hälsovårdsmyndigheterna som kom till platsen hade att säga.

Det blev snabbt klart att många kom för att de var rädda. Innan vaccinet ens hade hunnit ut hit, hade nyheterna om dess möjliga bieffekter redan fått egna vingar.

I Afrika är desinformationen på nätet ett enormt problem när det gäller vaccinerna. Med tanke på hur utbrett vaccinmotståndet blivit här i Norden, där vi har överflöd av information och jämfört med en stor del av världen dessutom en relativt god medieläskunskap, så är det inte konstigt att dåligt utbildade människor på landsbygden i Uganda tror på allt de hör och läser.

En del hade hört att man kan dö ifall man dricker alkohol efter att man blivit vaccinerad, en del hade hört att vaccinet är till för att begränsa befolkningstillväxten i Afrika och att det gör människor sterila. Väldigt många hade också hört om risken för blodproppar, som skrämt upp västvärlden så mycket att flera länder valde att inte använda Astra Zeneca. I stället flögs det över till Afrika i en gest av välvilja. Också mina högt utbildade vänner i Kenya har varit tveksamma till att ta vaccinet, och många undrar varför något som inte duger åt oss dumpas på dem.

Covax-programmet som en stor del av världens fattigaste länder är beroende av grundades för att världshälsoorganisationen WHO och den internationella vaccinationsalliansen Gavi kunde förutspå det läge vi är i i dag. Det är ett läge där en stor del av de rika länderna har kunnat vaccinera en majoritet av sin befolkning, medan fattiga länder obevekligen sackar efter.

I hela världen har knappt 14 procent av befolkningen fått dubbla doser vaccin, och knappt 50 doser per 100 invånare har delats ut.

Afrika är sämst i klassen. Där är siffran fem av 100 invånare. Det är tio gånger sämre än genomsnittet.

En orsak till att Astra Zeneca valts till just Afrika är bland annat möjligheterna att förvara vaccinet. Medan Pfizer-vaccinet måste förvaras i tiotals minusgrader klarar sig Astra Zeneca i kylskåpstemperatur, vilket är en nödvändighet när man transporterar ut det till ställen som de öar vi besökte i Uganda. Afrika har tre stora utmaningar när det gäller att få ut vacciner: logistiken, desinformationen och tillgången på vaccin.

Här hemma kritiserade riksdagens biträdande justitieombudsman Maija Sakslin nyligen hårt Socialoch hälsovårdsministeriet och Institutet för hälsa och välfärd THL för att man delade ut Astra Zeneca-vaccinet till 65–69-åringar. Kritiken gällde att man gav dem vaccinet trots att det hade visat sig vara mindre effektivt än andra vacciner och det fanns en minimal risk för allvarlig blodpropp i samband med vaccinet.

Enligt Sakslin bröt THL mot grundlagen, mot diskrimineringslagen och mot patientlagen. Orsaken var att 65–69-åringarna inte hade möjlighet att välja vilket vaccin de skulle få på samma sätt som andra åldersgrupper kunde.

Som princip är Sakslins uttalande självklart viktigt. Att vi har en stark grundlag som skyddar allas friheter och rättigheter och lika värde är en av grundpelarna i vår välfärds- och rättsstat.

Samtidigt har jag svårt att förstå hur THL kunde ha agerat annorlunda.

Det var av yttersta vikt att vaccinera riskgrupper och vårt lands äldre befolkning så snabbt som möjligt, och det vaccin som fanns tillgängligt för den åldersgruppen var Astra Zeneca. Att låta bli att vaccinera hade sannolikt lett till betydligt värre konsekvenser.

Att det här är en sak människor anser att man måste utreda och att det tas på allvar visar vilken stark rättsstat vi är och hur allas lika värde tas på allvar. Samtidigt visar det också hur otroligt privilegierade vi är.

Den skada som den i slutändan, enligt mig, överdrivna rädslan för blodpropp i samband med Astra Zeneca-vaccinet har orsakat har skjutit fram slutet på pandemin i världen.

Det har sagts och tål sägas igen: så länge inte alla är skyddade är ingen det. Afrikas katastrofalt långsamma vaccineringstakt gör att nya mutanter kan skapas och att de existerande vaccinen i värsta fall riskerar att föråldras.

Jag fick äntligen Pfizer-vaccinet i början på juli. Men hade precis lika gärna tagit en dos Astra Zeneca.

Jag har i 15 år ätit p-piller där risken för blodpropp är tiotals gånger större än i samband med Astra Zeneca-vaccinet. Men ingen har velat kritisera att preventivmedel som ökar blodproppsrisken fritt delas ut till tonårsflickor.

Den överdrivna rädslan för blodpropp i samband med Astra Zeneca-vaccinet har skjutit fram slutet på pandemin i världen.