Våra fulaste vackra visor
Jag är född i september, alltså i jungfruns stjärntecken. Det förpliktar, man förväntar sig att jag skall vara oskuldsfull och inte befatta mig med snusk.
Men hur jag än försöker värja mig så lyckas det inte. De stora pojkarna och flickorna har alltid framfört fula visor och vackra sånger som har fått en annan text och blivit fula visor. Värst har Pargaspojkarna varit och jag har inte kunnat undgå att lära mig deras okulturella, skall vi säga, travestier.
Det började redan med min kusin Krister då vi var små. Han var Åbobo och inte Pargasbo, men det är nästan lika illa. Han lärde mig sjunga sången Sankta Lucia, knapparna klia ... En klassisk sång som Pargaspojkarna förbättrade ytterligare, förlåt, försämrade. Men hur den versionen blev får du inte veta för jag vill inte såra någon läsare med att lära ut snusk.
Som till exempel hur jag tvingades lära mig sjunga Vikingarnas sång Kan man älska nå’n på avstånd med förvrängd text. Du kan kanske räkna ut hur den avskyvärda förvrängningen blev. Nej, inget sex och liknande snusk i mina kåserier! Har du inte tillräckligt ful fantasi, men skulle vilja ha, så kan du kontakta mig privat.
En gång i tiden lärde mig en Ekenäsflicka också en travesti i samma förfärliga genre. Hon framförde helt ogenerat den älskade sången ur vår traditionsrika finlandssvenska visskatt på detta skabrösa sätt: En sjöman älskar ..., ja inte var det framifrån i varje fall! Smaklöst! Skandalöst! Oerhört!
En annan gång hörde jag någon framföra Ge mig ungdomen åter med utbytt substantiv till ”sv-ndomen!” Jag blev helt chockad! Hur omöjliga önskemål har man egentligen mage att komma med?! Lill Lindfors framförde i tiden Du är den enda som de skandalösa fick till ”Du och din ända” en skymf mot alla som misslyckats i sitt bantande och därmed har en sådan. Hutlöst! För att inte tala om travestin på Birger Sjöbergs vackra visa som i de fulas munnar blivit ”Den första gång jag såg d-n!”
En annan förkastlig text är förstås travestin på Härlig är kvällen, fridfull och ren som busarna fått till ”Härlig är Ellen, småfull och len”. Lite mer kulturella, men bara lite, är textförvrängningarna ”Hästvisa”, ”Nu går sista visan, men jag står pall ännu” och ”Så länge skutan kan gå, så går jag bredvid”. Jag skrev nu som du förstår ner de här ogunådeliga travestierna i förhoppningen att ingen måtte sprida dem vidare.