Staten, kapitalet och klimatkrisen
"Det är nog lättare att motivera försvar mot hot som Ryssland eller invandrare än mot något så abstrakt som klimatuppvärmning." JUHO PYLVÄNÄINEN är feminist och blivande socialvetare, bosatt i Åbo
FN:s klimatpanel (IPCC) har publicerat flera rapporter om klimatförändringen sedan 1990-talet. Budskapet har hela tiden varit tydligt, människor och mänsklig verksamhet ligger bakom den globala uppvärmningen och klimatkrisen som redan är på gång. Den senaste rapporten kom ut i augusti och väckte mycket uppmärksamhet överallt runtom i världen och även i Finland.
Klimatkrisen hotar alla människors välbefinnande, men trots det har ännu inte staten eller kapitalet gjort tillräckligt mycket för att förhindra den fast denna piska kommer att kittla även deras feta nackar. Ekonomiska och maktpolitiska skäl har alltid blivit ett hinder för stora och viktiga åtgärder som skulle behövas. Men de som älskar pengar och makt kommer i slutändan att lida också om de inte gör någonting. När vattennivåer stiger och extrema väderförhållanden såsom torka, översvämningar och stormar inträffar, kommer den ekologiska katastrofen att påverka även ekonomin.
Vi satsar flera miljarder per år på vårt försvar, utbildar beväringar och köper flygplan för att försvara landet mot ett yttre hot. Europeiska unionen har slutit avtal med Turkiet och Libyen för att stoppa migranter och flyktingar från att komma till Europa. Allt detta för att ”skydda Europa” och den europeiska livsstilen. Coronapandemin har visat att stater är beredda till snabba och hårda åtgärder för att skydda mänskligt liv och även ekonomin. EU och USA var beredda att rädda bankerna under finanskrisen 2008. Det verkar ändå vara nästan omöjligt att satsa på förhindrandet av klimatkrisen.
Finländarna verkar ofta vara stolta över sina skogar och sjöar. De har beskrivits i många tavlor, sånger och andra konstverk. Precis alla verkar älska naturen. Det är nog lättare att motivera försvar mot hot som Ryssland eller invandrare än mot något så abstrakt som klimatuppvärmning.
Den offentliga debatten blir lätt ett känsligt slagfält där människors rätt att köra bil blir hotad. Men det riktiga hotet är inte politiska åtgärder mot klimatkrisen utan klimatkrisen i sig. Om krisen och kollapsen av biodiversiteten fortsätter i nuvarande takt, hotas vår natur, livsstil, ekonomi, välfärdsstat och hela existens.
Rädslan och ångesten för naturen och dess välbefinnande verkar inte hjälpa mycket. Men om alla verkligen älskar skogarna och sjöarna och har stor kärlek för hela naturen så hur kan det ändå vara så svårt att göra någonting? Att skydda bara en liten skog kan bli ett helvete för att det alltid kommer någon som påstår att det kommer att förstöra vår ekonomi. Kärleken till ekonomin verkar vara större än till naturen. Nästan alla politiska partier säger nog att klimatkrisen bör tas på allvar, men det syns inte så bra i den politiska verksamheten.
Om staten och kapitalet verkligen älskar vårt land och dess skogar och sjöar och vi vill att den blomstertid nu kommer även i framtiden så måste alla vara redo för alla möjliga politiska åtgärder. Om några år kommer det ännu en ny rapport från IPCC och jag hoppas att vi har gått mycket längre än nu i kampen mot klimatkrisen.