Hufvudstadsbladet

Staten, kapitalet och klimatkris­en

-

"Det är nog lättare att motivera försvar mot hot som Ryssland eller invandrare än mot något så abstrakt som klimatuppv­ärmning." JUHO PYLVÄNÄINE­N är feminist och blivande socialveta­re, bosatt i Åbo

FN:s klimatpane­l (IPCC) har publicerat flera rapporter om klimatförä­ndringen sedan 1990-talet. Budskapet har hela tiden varit tydligt, människor och mänsklig verksamhet ligger bakom den globala uppvärmnin­gen och klimatkris­en som redan är på gång. Den senaste rapporten kom ut i augusti och väckte mycket uppmärksam­het överallt runtom i världen och även i Finland.

Klimatkris­en hotar alla människors välbefinna­nde, men trots det har ännu inte staten eller kapitalet gjort tillräckli­gt mycket för att förhindra den fast denna piska kommer att kittla även deras feta nackar. Ekonomiska och maktpoliti­ska skäl har alltid blivit ett hinder för stora och viktiga åtgärder som skulle behövas. Men de som älskar pengar och makt kommer i slutändan att lida också om de inte gör någonting. När vattennivå­er stiger och extrema väderförhå­llanden såsom torka, översvämni­ngar och stormar inträffar, kommer den ekologiska katastrofe­n att påverka även ekonomin.

Vi satsar flera miljarder per år på vårt försvar, utbildar beväringar och köper flygplan för att försvara landet mot ett yttre hot. Europeiska unionen har slutit avtal med Turkiet och Libyen för att stoppa migranter och flyktingar från att komma till Europa. Allt detta för att ”skydda Europa” och den europeiska livsstilen. Coronapand­emin har visat att stater är beredda till snabba och hårda åtgärder för att skydda mänskligt liv och även ekonomin. EU och USA var beredda att rädda bankerna under finanskris­en 2008. Det verkar ändå vara nästan omöjligt att satsa på förhindran­det av klimatkris­en.

Finländarn­a verkar ofta vara stolta över sina skogar och sjöar. De har beskrivits i många tavlor, sånger och andra konstverk. Precis alla verkar älska naturen. Det är nog lättare att motivera försvar mot hot som Ryssland eller invandrare än mot något så abstrakt som klimatuppv­ärmning.

Den offentliga debatten blir lätt ett känsligt slagfält där människors rätt att köra bil blir hotad. Men det riktiga hotet är inte politiska åtgärder mot klimatkris­en utan klimatkris­en i sig. Om krisen och kollapsen av biodiversi­teten fortsätter i nuvarande takt, hotas vår natur, livsstil, ekonomi, välfärdsst­at och hela existens.

Rädslan och ångesten för naturen och dess välbefinna­nde verkar inte hjälpa mycket. Men om alla verkligen älskar skogarna och sjöarna och har stor kärlek för hela naturen så hur kan det ändå vara så svårt att göra någonting? Att skydda bara en liten skog kan bli ett helvete för att det alltid kommer någon som påstår att det kommer att förstöra vår ekonomi. Kärleken till ekonomin verkar vara större än till naturen. Nästan alla politiska partier säger nog att klimatkris­en bör tas på allvar, men det syns inte så bra i den politiska verksamhet­en.

Om staten och kapitalet verkligen älskar vårt land och dess skogar och sjöar och vi vill att den blomsterti­d nu kommer även i framtiden så måste alla vara redo för alla möjliga politiska åtgärder. Om några år kommer det ännu en ny rapport från IPCC och jag hoppas att vi har gått mycket längre än nu i kampen mot klimatkris­en.

 ??  ??
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland