”Vi måste börja någonstans”
– Det handlar om att ge de här kvinnorna en plats att existera, inte om att skapa nya ghetton, säger Helsingfors stadsorkesters chefsdirigent Susanna Mälkki apropå orkesterns arbete med historiska kvinnliga tonsättare.
Så ljöd för första gången på kanske hundra år orkesterverken av Ida Moberg, Heidi Sundblad-Halme och Ingeborg von Bronsart i Helsingfors.
Så inleddes också Helsingfors stadsorkesters mångåriga projekt där verk av historiska kvinnliga kompositörer arbetas fram under arbetspass som inte kallas normala övningar eller skivinspelningar.
Arbetsformen som orkestern valt är verkstaden, workshopen, där orkestern under två dagar spelar igenom valda verk.
Tanken är inte att i första hand spela konserter inför publik eller göra kommersiellt gångbara skivinspelningar, utan att inledningsvis få en känning för styckena och höra hur de låter, för att kunna sätta upp dem på konsertprogram i framtiden. Orkestern gör i samma veva också referensinspelningar som andra orkestrar och dirigenter ska kunna använda för att hur musiken låter.
När Susanna Mälkki verkade som chefsdirigent för Ensemble Intercontemporain i Paris arbetade hon med motsvarande läsdagar för att få känning för nya verk.
– Det är ett bra sätt att snabbt skapa sig en uppfattning om verken att bara spela igenom dem. Det säger ganska mycket. Sedan kan man fila i oändlighet.
Hela orkesterns projekt
Susanna Mälkki säger att hon är stolt att få vara med och bildligt talat ”klippa banden” när projektet invigs.
Men hon är samtidigt glad att Helsingfors stadsorkester som institution har tagit sig an att genomföra projektet, utan att det hängts upp på henne.
– Jag sade i ett tidigt skede att om vi ska göra det här seriöst kan projektet inte vila på en eller två personer. Det finns ett helt nätverk av forskare som är experter på arkivforskning och att tyda handstilar.
Därför har orkestern kommit att engagera forskare som Susanna Välimäki och Nuppu Koivisto från Helsingfors universitet och Sibelius-Akademin samt arkiv, förlag och renskrivare från början av processen.
❞ När jag hörde musiken första gången förstod jag den fyllde ett stilistiskt glapp i Finlands musikhistoria. Vi har inget som liknar den. Erkki Palola
Under arbete
Vid workshopen är det uppenbart att notmaterialet inte är perfekt. Mellan partitur och stämmor finns vissa konflikter, som träder fram tydligt när musikerna försöker reda ut vad de egentligen skall spela.
– Men allt behöver inte vara perfekt. Viktigare är att vi kommer i gång och att den här verksamheten småningom normaliseras. Vi behöver börja någonstans, säger Susanna Mälkki.
Vid Helsingfors stadsorkester bedömer man att tiden nu är mogen och att samhället är redo för en större satsning på kvinnliga tonsättare.
Framför allt känner organisationen hur alla drivs av upptäckarlusten.
– Det handlar om att ge de här kvinnorna en plats att existera, inte om att skapa nya ghetton. Det är väldigt fint om de här styckena kan bli en del av repertoaren, säger Mälkki.
Workshopen är för orkestern också ett sätt att vaska fram ny repertoar utan att tumma på kvaliteten.
– Om fyra av tio spelade stycken landar på våra konsertprogram i framtiden, tror jag det är ett gott resultat. Om någon annan orkester vill spela de övriga sex är det fint.
Helsingfors stadsorkester har redan signalerat att man frikostigt vill dela med sig till andra orkestrar av de noter och referensinspelningar som verkstäderna resulterar i.
Gångbart i pandemitider
Arbetet inom projektet med historiska kvinnliga tonsättare har varit en verksamhetsform som orkestern har kunnat jobba med också under pandemin. Till exempel tillfrågades tidigare konsertmästaren, nuvarande förstaviolinisten Erkki Palola att renskriva noterna till von Bronsarts uvertyr till Jery und Bätely när konsertverksamheten var på uppehåll.
Eftersom det inte fanns några bevarade orkesterstämmor, fick Palola skriva rent musiken från arkivkopian.
– Jag såg på noterna att de ursprungligen var tryckta, men att där fanns otaliga korrigeringar med pappersbitar som hade limmats på. När jag hörde musiken första gången förstod jag den fyllde ett stilistiskt glapp i Finlands musikhistoria. Vi har inget som liknar den, säger Palola.
Ingeborg Bronsart von Schellendorf föddes 1840 i Sankt Petersburg i en svenskspråkig familj med rötter i Finland. Hon studerade för Franz Listz i Weimar och verkade under största delen av sitt liv i Tyskland. Hon skrev bland annat en egen pianokonsert och över hundra solosånger.
Helsingfors stadsorkester har redan meddelat att orkestern på den finländska musikens dag den 8 december kommer att uppföra den von Bronsarts uvertyr till Jery und Bätely.
Nästa verkstad är schemalagd till februari 2022.