Grus i maskineriet?
”En tydlig effekt av smittspridningen i USA var att sysselsättningen ökade i betydligt lägre takt än väntat under augusti.”
Helsingforsbörsen stängde nära oförändrade nivåer för veckan, efter att ha handlats i ett smalt intervall under de senaste dagarna. Även internationellt var rörelserna förhållandevis små – det verkar som om investerarna har svårt att bestämma sig för vilken fot man ska stå på. Vilket är fullt förståeligt, givet osäkerheten kring hur deltavarianten kommer att påverka ekonomierna framöver.
En tydlig effekt av smittspridningen i USA var att sysselsättningen ökade i betydligt lägre takt än väntat under augusti. Även om 235 000 nya jobb skapades under månaden (vilket med historiska mått mätt skulle varit en mycket hög takt) var det långt under förväntningarna på cirka 750 000 nya arbetstillfällen. Samtidigt pekar annan statistik på att antalet lediga platser är rekordhögt – föregående månad över tio miljoner – vilket betyder att det sannolikt bara är en tidsfråga innan sysselsättningen tar fart igen. Kanske inte redan i september, men säkerligen framåt jul.
Reaktionen på den svagare makrostatistiken var intressant, och antyder att placerarna ser svackan i tillväxten som temporär. Trots att lägre tillväxt rimligen bör leda till lägre efterfrågan var det konjunkturkänsliga aktier som toppade listan över vinnare både på fredagen och för veckan som helhet. Vi såg också att amerikanska räntor vände uppåt efter sysselsättningsrapporten. Om marknaden verkligen hade sett datapunkten som en signal om lägre tillväxt borde rörelsen ha varit i motsatt riktning.
Nordea steg drygt 3 procent under veckan och totalavkastningen för året närmar sig därmed 60 procent. Bakom årets fina utveckling står dels en generellt minskad oro för kreditkvaliteten i bankerna, dels en tydligt bättre tillväxt för Nordea jämfört med övriga nordiska storbanker. Men veckans uppgång drevs av något helt annat: aktien ska inkluderas i ett europeiskt bankindex, som ligger till grund för många indexfonders placeringar.
Har då Nordea blivit en 3 procent bättre bank för att aktien införlivas i ett index? Sannolikt inte, och veckans rörelse sätter fokus på ett av de stora problemen med passiva investeringar: investeringarna baseras på bolagens storlek och inte på den förväntade lönsamheten, tillväxten och risken. Nu står Nordea stark på egna meriter: med en avkastning på eget kapital kring 11 procent, en tillväxt på 2 procent och genomsnittlig risk är det lätt att motivera ett P/E-tal på 13–14 jämfört med dagens 11–12. Tillsammans med en positiv utveckling i rörelsen är det tillräckligt för att jag ska ha en positiv syn på aktien, trots den stora uppgången i år.
Under den kommande veckan är ECB i fokus med sitt räntebesked och – vilket är betydligt viktigare – eventuella kommentarer om att minska köpen av tillgångar. Vi tror inte att sannolikheten är speciellt hög för att en åtstramning annonseras redan nu, men det är troligt att centralbanken kommer att börja förbereda marknaderna på att obligationsköpen inte kommer att pågå för evigt. Om inte viruset återigen kastar grus i maskineriet, förstås.