Edgar Allan Poe i ny belysning
Hur ska fenomenet Edgar Allan Poe förklaras? Från tidig barndom kantades hans liv av katastrofer och motgångar, förstärkta av de destruktiva drifterna i hans psyke. Enligt hans senaste hävdatecknare Scott Peeples var också den snabbt framväxande urbanismen en bidragande faktor i sammanhanget. Tidvis vistades Poe i lugna, lantliga miljöer. Men perioderna i stadsmiljöer fulla av lockelser, trasade sönder vad blomdoft och fågelsång byggt upp.
PROSA
Scott Peeples
The Man of the Crowd/ Edgar Allan Poe and the City Princeton University Press 2020.
Enligt Baudelaire, som beundrade honom över allt på jorden, var han Amerikas blixt. Huvudet han ägde var det skarpaste i hans nation. Hans verk var en ”bländande vegetation” som ”frambringats av en vulkaniserad jordmån”. Men bilden är mer sammansatt än så. I sin biografi över objektet beskriver Peter Ackroyd honom som a perpetual orphan in the world – en ständigt föräldralös varelse. Uttytt värnlös och övergiven av Gud och människor. En man som aldrig smålog, som – för att citera honom själv i en dikt – ”förälskade sig i melankolin”. Och på samma gång i en annan av sina multipla personligheter The Tomahawk Man, som i sin skoningslösa kritik av i stort sett varje konkurrent på parnassen aldrig tog några fångar. Vem var han? Han var, döpt efter sin lysande dikt, The Raven, ständigt svartklädd, som med fältropet nevermore kastat förtrollningens nät över samtiden. Och samtidigt, trots sitt romantiska utanförskap var han, som den anonyma centralgestalten i en av hans mindre kända berättelser, mannen på gatan, The Man of the Crowd. Mycket riktigt titeln till Scott Peeples nyutkomna levnadsteckning, med undertiteln Edgar Allan Poe and the City.
Utvecklade inga rötter
Hur många böcker som under årens lopp skrivits om Edgar Allan Poe vet på sin höjd specialisterna i ämnet. Själv har jag läst något halvdussin, men alla kända och de flesta mindre kända berättelser av författaren själv många gånger om, sedan mitt nionde år. En dag efter skolan besökte jag klasskamraten Lasse, som gav mig det goda rådet att läsa En nerfärd i Malströmmen. Som introduktion till ett sällsamt författarskap är sannerligen A Descent into the Maelström, ursprungligen införd 1841 i Graham’s Magazine, det mest regelrätta som går att tänka sig om en författare som ständigt balanserade på avgrundens rand, för att till sist sugas ner i djupet.
Under sitt korta, intensiva liv, utvecklade Poe inga rötter. Baudelaires förkroppsligade antites befann sig ständigt i rörelse, utan hemkänsla någonstans. Peeples, professor i engelska vid College of Charleston, konstaterar i inledningen att Poe bytte boningsort cirka 35 gånger. Som fosterson i John Allans familj tillbringade han fem år i London, i vuxen ålder drev rastlösheten honom att mestadels pendla mellan
Richmond, Baltimore, Philadelphia och New York. Av denna relation till urbana miljöer stadda i snabb utveckling och deras betydelse för Poes litterära gärning har Scott Peeples skapat grundstrukturen till sin väl genomarbetade studie, berikad också av en rad fotografier knäppta och samlade av professor Michelle Van Parys, en kollega vid samma universitet.
Charleston ligger i South Carolina, en trakt som också spelar roll i Poes biografi. Under två års tid tjänstgjorde Poe i US Army, delvis stationerad vid Fort Moultrie på Sullivan’s Island i ovan nämnda delstat. Vistelsen på ön kom att inspirera Poe till en av hans ljusaste berättelser, The Gold Bug, en fantastisk skröna om chiffertydning och skattjakt, som än i dag ger mina pupiller samma skimmer som under pojkåren. I novellen, som i juni 1843 renderade författaren första pris i den i Philadelphia utkommande veckotidningen Dollar Newspaper, skildras hur en piratskatt av astronomiska dimensioner kommer i dagen. För Guldbaggen erhöll Poe 100 dollar, enligt Peeples uppskattning tredjedelen av hans sammanlagda författarinkomster (25 gånger mer i dagens valuta). Men skatten som Legrand och hans svarte tjänare Jupiter gräver upp är i berättande stund värd halvannan miljon. Den består ändå inte av amerikanska pengar utan av diamanter, rubiner, smaragder, safirer och guld. ”Poe fantiserade förmodligen om en analog belöning för sin kreativa och intellektuella förmåga”, skriver Peeples.
I dag uppfattas Poe i första hand som novellist, med speciell dragning till mörker, sönderfall och död, men i sin dagliga gärning betraktade han sig som ”essentially a Magazinist”. Nu stirrar alla på minimala skärmar, men Poe kom att uppleva tidskriftens sanna guldålder.
Så blev det inte. Under hela sitt liv kom Poe att brottas med en bräcklig ekonomi, och satt i sin ungdom som Charles Dickens familj i gäldstugan. Förutom perioder av måttlös onykterhet var Poe också spelberoende, som mest med skulder på mer än tvåtusen dollar. Inkomsterna från redaktörsjobb vid olika tidskrifter var blygsamma och sporadiska. Drömmen var en egen tidskrift, den förverkligades 1845 med Broadway Journal i New York, men efter tre månader var kassan tom. Nevermore.
Mörker, sönderfall och död
I dag uppfattas Poe i första hand som novellist, med speciell dragning till mörker, sönderfall och död, men i sin dagliga gärning betraktade han sig som ”essentially a Magazinist”. Nu stirrar alla på minimala skärmar, men Poe kom att uppleva tidskriftens sanna guldålder. Enbart i Baltimore, med sina cirka hundratusen invånare på andra plats i USA efter New York, fanns på den tiden inte mindre än 78 litterära magasin, många visserligen kortlivade, och mer än tjugo boklådor. Namnen på publikationerna har i första hand bevarats tack vare Poes suveräna, mer eller mindre morbida bidrag, som exempelvis Berenice, införd i mars 1935 i Richmondtidskriften Southern Literary Messenger. Den skakande berättelsen om en levande begraven kvinna och en make, patologiskt besatt av hennes tandgarnityr.
Hur ska fenomenet Edgar Allan Poe förklaras? Från tidig barndom kantades hans liv av katastrofer och motgångar, förstärkta av de destruktiva drifterna i hans psyke. Enligt hans senaste hävdatecknare Scott Peeples, var också den snabbt framväxande urbanismen en bidragande faktor i sammanhanget.
Periodvis vistades Poe i lugna, lantliga miljöer, under någorlunda harmoniska förhållanden med sin unga hustru Virginia, dock märkt av lungsoten som tagit hans egen mor, och med svärmodern Maria Clemm, en alltigenom tilltalande person. Men de återkommande perioderna i upphetsande miljöer, fulla av lockelser omöjliga att motstå, trasade sönder vad blomdoft och fågelsång byggt upp. Som i sin oroande novell blev författaren en ”man of the crowd”. Den utspelar sig i världsmetropolen London, men utgör enligt Peeples ett varsel om ”den chock den urbana utvecklingen i mitten av adertonhundratalet kommer att ge i framtiden”.
En chock som för en hyperkänslig konstnärssjäl redan då kunde väcka demonen i hans inre – den han i en mindre känd novell gett namnet The Imp of the Perverse, publicerad i juli 1845 i Graham’s Magazine i Philadelphia. En smådjävul, som inte främst utmanar lagar och etiska koder utan som strävar efter att undergräva individens egna planer och målsättningar. En pust från Dostojevskijs källarhål av en syskonsjäl. Amerikas blixt. Korpen från Dis. I Scott Peeples ögon ”sannolikt Amerikas första moderna författare”.