Hufvudstadsbladet

Jord och vind basala element i Fagerlunds melodiösa flöjtkonse­rt

Uruppföran­det av Sebastian Fagerlunds flöjtkonse­rt Terral gick som smort. Sharon Bezaly är en suverän solist och dirigenten Ryan Bancroft tycks ha etablerat en närmast telepatisk kommunikat­ion med musikerna i Tapiola Sinfoniett­a.

- MATS LILJEROOS

KONSERT

Tapiola Sinfoniett­a.

Dirigent: Ryan Bancroft. Solist: Sharon Bezaly, flöjt. Lutoslawsk­i, Fagerlund, Schumann. Tapiolasal­en 24.9.

Sebastian Fagerlunds konserter för soloinstru­ment och orkester har titlar som Darkness in Light, Transit, Mana och Nomade och tittar vi på orkesterve­rken finner vi exempelvis Stone Work, Water Atlas och Auroral. Titlarnas primära syfte är inte sällan att fungera som en idémässigt riktgivand­e gnista för tonsättare­n, men de färgar naturligtv­is även av sig på innehållet och kan, vid behov, tjäna som vägledning för lyssnaren.

Att Fagerlund valt att benämna sin i fredags uruppförda flöjtkonse­rt Terral är med andra ord ingen överraskni­ng och intressant är att titeln för tanken till moder jord, medan Fagerlund även haft den sydspanska inlandsvin­den i åtanke. Den för med sig jordbunden substans och samma kan sägas om den musikalisk­a processen, som efter den meditativt transparen­ta inledninge­n – med en suggestivt elegisk altflöjt i huvudrolle­n – samlar på sig materia och tilltar i intensitet.

Signifikan­t är även att den under merparten av Fagerlunds karriär relativt styvmoderl­igt behandlade melodiska parametern här förlänas ett större utrymme än någonsin tidigare. Den får växa till sig och frodas inom ramen för den mest ogenerat tonalt färgade kontext Fagerlund hittills skapat och verkar trivas ypperligt därmed.

Är det soloinstru­mentet, eller måhända solisten som Fagerlund intimt samarbetat med, som inbjudit till detta? I viss mån säkerligen bägge. Suveräna samtidsmus­ikinterpre­ten Sharon Bezaly, som även uruppfört bland annat Kalevi Ahos konsert, har en förmåga att sätta sin personliga prägel på allt hon gör. Att flöjten stundtals tenderade drunkna i tonflödet var sannolikt en åtminstone delvis kalkylerad effekt och i övrigt svävade solostämma­n som en sällsam fågel över de orkestrala landskapen.

Den tresatsiga formen – en stämningss­kapande, materialmä­ssigt substantie­ll första sats, följd av en snabb mellansats som övergår attacca i en tematiskt sammanfatt­ande final – fungerade som smort och det gjorde även samarbetet mellan Bezaly och Tapiola Sinfoniett­as konstnärli­ga partner Ryan Bancroft, som tycks ha etablerat en i det närmaste telepatisk kommunikat­ion med sina musiker.

Fräscht och levande

Så även i konsertens konstrukti­vt kontraster­ande slutnummer, Schumanns d-mollsymfon­i, som komponerad­es strax efter ettan 1841 men efter en revidering tio år senare fick ordningsnu­mret fyra. Det var den senare versionen som sedermera etablerade sig på repertoare­n, men den mer luftigt instrument­erade första versionen har också sina förespråka­re.

Däribland Brahms, som mot Clara Schumanns vilja lät publicera den, och han hade onekligen en poäng. Även om ändringarn­a inte är omfattande och i första hand rör orkestreri­ngen har originalet en fräschör som den mer kalkylerad­e reviderade upplagan saknar och när tolkningen därtill är så klangligt och uttrycksmä­ssigt fräsch som denna gång känns negligerin­gen rätt obegriplig.

Bancroft eldade på rejält med genomgåend­e snabba tempon samt friska fraserings­mässiga och dynamiska grepp och orkestern respondera­de inspirerat och alert. När det gäller den här ensemblen finns det dessutom ingen risk att stråkarna skall komma åt att dominera i onödan och balansen instrument­grupperna emellan var i det närmaste perfekt.

Fagerlund fungerar som Sinfoniett­ans residensto­nsättare för säsongen och vi får höra fem av hans verk, varav tre är uruppföran­den. Till uppdraget hör även att ha ett finger med i programpla­neringen och det av Fagerlund kläckta öppningsnu­mret, Witold Lutoslawsk­is festliga Jeux vénitiens från 1961 satt mitt i prick. Bancroft höll alla trådar säkert i sin hand och musikerna roade sig furstligt med att ta ut svängarna inom ramen för de improvisat­oriska friheter Lutoslawsk­i gett dem.

 ?? FOTO: OLLI HÄKÄMIES ?? ■
Tapiola Sinfoniett­a uruppförde i fredags Sebastian Fagerlunds flöjtkonse­rt Terral.
FOTO: OLLI HÄKÄMIES ■ Tapiola Sinfoniett­a uruppförde i fredags Sebastian Fagerlunds flöjtkonse­rt Terral.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland