Putin myser, Europa fryser
En sträng vinter är på väg in i energimarknaden – flera månader i förtid. Nu ställs den europeiska klimatpolitiken inför ett eldprov, medan Vladimir Putin lär dansa kosackdans med halsbrytande glädjeskutt.
Det ser ut att bli en dyr vinter. Trots att temperaturerna ännu inte sjunkit på allvar har det nordiska elpriset bitit sig fast vid rekordnivåer för säsongen, och går att jämföra med smällkalla januari- eller februaridagar. Låga vattennivåer i de norska och svenska magasinen är bara en delförklaring. En starkt bidragande faktor är ännu högre elpriser på kontinenten – som i sin tur reagerar på skenande bränslepriser och utsläppsrätter. Naturgasen ligger på rekordnivåer, även oljan liksom kolet har blivit dyrare.
Ända sedan sommaren har Gazprom hållit ett fast grepp kring gaskranen vad de europeiska leveranserna beträffar. Handlar det om strategisk geopolitik, ett utpressningsförsök där man vill säkerställa att Europa snarast ger grönt ljus för driften av gasledningen Nord Stream 2? Oavsett motiven bakom de ryska schackdragen drabbas Europa av saltade el- och gasräkningar. Inflationen tar fart, vilket innebär ny huvudvärk för konsumenter, industrier, centralbanker och politiker. Vad värre är: de omedelbara makroekonomiska och politiska följdverkningarna kanske bara innebär ett förspel med tanke på vad som komma skall.
I vintras såg vi pristoppar på elmarknaden, men de var enbart tillfälliga. Nu har däremot strömmen varit ovanligt dyr en längre tid. Den bökiga prisdynamiken på de europeiska energimarknaderna ger en försmak med tanke på övriga råvarumarknader, vilket sätter den ekonomiska återhämtningen i gungning.
Just nu gasar världens länder på sina ekonomier med alla medel – tillbörliga såväl som otillbörliga. Alla vill ruska av sig pandemieffekterna. Men det är inte enbart i Europa som energipriserna rusar i väg. I Kina har fabriker tvingats stänga på grund av ren och skär elbrist.
Nyss har beslutsfattare i Spanien, Italien, Grekland och Nederländerna tillgripit subventioner och temporära skattesänkningar för att skydda konsumenter och producenter från vilda ökningar i energinotan. Det bådar inte gott med tanke på EU:s ambitiösa planer för en grön totalomställning. Då makthavarna blir nervösa inför nästa val saboterar de samtidigt mer långsiktiga klimatmål.
Bakar man ihop dessa faktorer med ett spirande, men bräckligt högtryck inom ekonomin ser vi en hägrande energikris längre fram – åtminstone i miniatyrformat. Fram mot 2040 räknar samhället med en strukturellt, rentav exponentiellt växande efterfrågan på elektricitet. Då detta pussel ska läggas lär det bli stökigt för den elintensiva industrin, liksom för konsumenter. Man behöver inte heller vara alarmistisk för att inse att det kan bli politisk snålblåst.
Nu råder kaos vid macken i Storbritannien, där desperata människor rentav bunkrar bensin i vattenflaskor. Fenomenet bottnar i en kombination av pandemi och brexit, mer specifikt i en akut brist på lastbilschaufförer. Hamstring, långa köer och ransonering är dagens melodi för bilisterna. ”Tanka som vanligt” vädjar myndigheterna i ett fåfängt försök att dämpa masshysterins suggestiva makt.
Samtidigt tonar regeringen Johnson utan att blinka ner faktumet att Storbritannien med vett och vilja har avskaffat en livsviktig övertrycksventil. Innan brexit kunde landet nämligen förlita sig på en flexibel europeisk arbetskraftsreserv, men nu kastas ett bländvitt ljus över de faktiska följderna av EU-skilsmässan. Också livsmedelsutbudet har försämrats. Samtidigt råder smärre panik på den brittiska energimarknaden, där galopperande gaspriser nyss har puttat ett antal energibolag över kanten.
Mantrat inom den europeiska beslutsapparaten lyder att hela samhället ska digitaliseras och elektrifieras, pronto. Dessvärre går de rent praktiska problemen hos en omställning av fullständigt exceptionella magnituder inte att rationalisera bort. Beslutsfattarna har – energiindustrins upprepade varningar till trots – försummat, rentav glömt bort att hantera själva kärnan: elproduktionen, inklusive den ack så känsliga priskomponenten.
Alla hörn inom energiekvationen måste balanseras: säker tillgång på lång och kort sikt, skäliga och socialt jämlika kostnader, i tillägg till miljöhänsyn. I vinter är det framför allt villaägare med eluppvärmning som ligger risigt till – medan Kreml kråmar sig.