Manchester United imponerar inte
”Solskjaer åtnjuter kultstatus i klubben efter sina år som spelare på Old Trafford men efter cirka tre år som the gaffer står United alltjämt utan en endaste buckla under norrmannens styre.”
Utgångstipset med Manchester City och Chelsea som främsta titelaspiranter och Liverpool som främsta utmanare får stå kvar. Och det finns förhoppningar om en rätt jämn toppstrid denna säsong.
Vore ändå en överraskning om Manchester United på allvar kunde utmana om titeln. Materialet finns och pengar har manager Ole Gunnar Solskjaer inte saknat då han fått köpa loss rubb och stubb.
Visst har det funnits ljusglimtar under norrmannens sejour som tränare i klubben och visst har det funnits perioder då laget gått från seger men helhetsintrycket av United är ändå något urvattnat och uppfattningen om att laget inte har en tränare som kan ta detta till nästa nivå växer sig starkare och starkare.
Solskjaer åtnjuter kultstatus i klubben efter sina år som spelare på Old Trafford men efter cirka tre år som the gaffer står United alltjämt utan en endaste buckla under norrmannens styre.
Solskjaer har bränt cirka en halv miljard euro på nya spelare. Denna sommar var Jadon Sancho den stora satsningen men han har inte hittat en plats åt sig i laget och ser stundtals ut som att han längtar tillbaka till expressfotbollen i Dortmund.
Cristiano Ronaldo anslöt också och portugisen har givetvis gjort mål också i återkomsten till klubben där han en gång i tiden gjorde sig till ett världsnamn.
CR7 hör till världens mest kända idrottsmän och hans värde mäts inte endast i hur han och vad han presterar ute på planen. Hela CR7 är ett enda stort varumärke som vilken storklubb som helst i världen är glad att åtminstone delvis få under sina vingars beskydd. Det finns pengar för alla parter att hämta i det samarbetet.
Ute på planen är superegot, precis som Lionel Messi och andra stjärnor, matchvinnare och problemfrön i ett och samma paket.
Ronaldo ger inte mycket för att delta i defensiv och pressspel. De facto är han den anfallare som pressar allra minst i Premier League. Och alla som sett Barcelona under senare år eller PSG denna säsong vet hur mycket utrymme det finns på kanterna då varken Messi eller Neymar tar särskilt många steg neråt i banan.
Ronaldos före detta tränare Maurizio Sarri fick ingen pli alls på Ronaldo i Juventus och att få portugisen att underställa sig det kollektiva taktiska upplägget är inte det lättaste.
Så länge han gör mål lär de flesta ändå vara hyfsat nöjda på Old Trafford. Mot Villarreal senast räddade han ett uselt United men mot ett utmärkt Everton kammade han noll.
Vore intressant att se vad en riktigt bra tränare kunde uträtta med Uniteds material. Inte så att inledningen resultatmässigt är någon katastrof men samma problem som funnits där under de senaste åren har inte försvunnit någonstans.
Därför lär United förr eller senare tappa i titelracet.
Smutsigt. Eländigt. Blött. Leriga kullerstenar. Men Lizzie Deignan sken upp som en sol när hon efter 116 km defilerade hem på velodromen i Roubaix – som den första vinnaren i damernas Paris-Roubaix.
Trek-Segafredo-cyklisten ryckte ifrån resten av fältet redan under den allra första av sjutton kullerstenssektorer, Hornaing-Wandignies, och körde solo resterande 85 km. En relativt makalös prestation av den brittiska ex-världsmästaren.
– Det var definitivt inte min plan att rycka ifrån så tidigt. Jag krigade bara om en bra position i de första kullerstenssektorerna. När jag såg över axeln hade jag plötsligt en lucka, säger Deignan.
– Det var väldigt smärtsamt. Jag hade ändå det under kontroll hela tiden. Tröttnar man på kullerstenarna kommer man ingenstans längre.
Då ungefär 15 km kvarstod gjorde Marianne Vos en utbrytning för att försöka komma ikapp Deignan. Hon halverade snabbt Deignans försprång till en dryg minut, men kom inte närmare. Vos var till slut tvåa före italienskan Elisa Longo Borghini.
Den första upplagan av den legendariska endagsklassikern avgjordes redan 1896. Men damerna tvingades vänta till 2021 för att få en chans till att köra Paris-Roubaix. Fortfarande är damernas prispengar bara en bråkdel av herrarnas: herrarnas segrare får 30 000 euro, medan damernas vinnare får 1 500 euro. Det är dock en början.
– Jag är så stolt över att vara här, att damernas cykling är på världsscenen nu. Jag är stolt över att min dotter kan se min segertrofé. Hon behöver inte längre bara kolla herrarna på tv, säger Deignan.
– Vi behöver folk som stöder damernas cykling och tror på oss.
Jag är stolt över att min dotter kan se min segertrofé. Hon behöver inte längre bara kolla herrarna på tv.