3 000 meter hinder med förhinder
Ibland blir jag bortbjuden, tro det eller ej. Oftast då det är något större idrottsevenemang på gång, olympiska spel, världsmästerskap, Sverige–Finland... nåja, inte kan man titta på allt, men ofta råkar det vara någon avgörande match i ishockey, nyårsdagens backhoppning i Garmisch-Partenkirchen eller en gren i OS där någon finländares öde avgörs.
Så var det också i somras då Topi Raitanen skulle löpa i finalen på 3 000 meter hinder under OS i Tokyo. Jag ville vara hänsynsfull så jag tackade för inbjudan i vår enkom bildade Facebookgrupp och meddelade försynt att jag gärna skulle avlägsna mig tio minuter kl. 15.15 för att titta på ett viktigt lopp i mobilen.
Sällskapets lustigkurre gjorde sig genast lustig över mitt önskemål. Han meddelade också att han absolut ville se när finalen i utkastandet av gubben i gubbkånk skulle äga rum kl. 16.13, och helst då på stor skärm.
När stunden närmade sig började jag diskret leta fram min mobil, men de gästfria värdarna sade: – Kommer inte på tal, vi kopplar tv:n...så kan vi titta vi också! Så blev det. Alla ställde upp sig bakom mig för att titta. Vilken är finländaren? Varför måste de hoppa över de där väghindren, man tycker att det skulle vara trevligare att springa utan dem? Är vattnet i gropen kallt, de blir ju våta! De har väl överdragskläder? Gör det inte ont om de snubblar på de där bockarna? Då gäller det att akta familjelyckan, insköt lustigkurren.
Jag försökte koncentrera mig på sändningen och referatet, men det blev lite halvdant.
Varför är inga kvinnor med, så typiskt, man har ju hört så mycket om de där OS-gubbarna! Och ingen av löparna bär mask, och inte håller de avståndet på två meter heller! Man tycker att japanerna som är så noga med coronan skulle ingripa, inte att undra på att folk blir smittade! Vi minns minsann hur det gick då folk reste till Petersburg för att se Finland spela handboll eller vad det var!
Sorlet bakom mig, bredvid mig, framför mig och intill mig tilltog, och man kunde inte ens höra klockan klinga för sista varvet, och mitt i allt var loppet över. Vad blev finländaren? Jag vet faktiskt inte, svarade jag ...