Mer än löv faller om hösten

Helsingforsbörsen fortsatte nedåt under veckan som gick. Det var därmed den fjärde veckan i rad på minus – senast vi såg en sådan svit av nedgångar var i mars 2020. Då var magnituden en helt annan (– 33 procent på fem veckor) mot i dag (–7 procent på fyra veckor). Faktum är att höstens kursnedgångar ännu inte kvalificerar som en ”korrektion” – då brukar det krävas en nedgång på 10 procent eller mer.

Även internationellt har marknaderna utvecklats svagt. Ett globalt aktieindex tappade drygt 2 procent under september, mätt i euro. Nedgångarna i USA (–2,8 procent) och eurozonen (–3,4 procent) var något mindre än på de nordiska marknaderna, vilket främst beror på att Norden generellt sett har en större exponering mot konjunkturkänsliga branscher och bolag än de ”stora” marknaderna.

Frågan är om vi är på väg mot en mer utdragen nedgångsfas i aktiemarknaden? Än så länge är jag inte så oroad för det – efterfrågeläget är helt enkelt för starkt.

Detta understryks inte minst av den senaste omgången av inköpschefsindex, där orderingången både för industrioch tjänstesektor accelererar både i Europa och USA, vilket bådar gott för vinsterna.

Stiger vinsterna är det väldigt ovanligt med långvariga nedgångsperioder. Och det mesta tyder på att de kapacitetsbegränsningar som i dag håller tillbaka resultaten något kommer att minska i omfattning under 2022, vilket gör analytikernas vinstestimat på 8–10 procent högre resultat trovärdiga.

Är då värderingen ett problem? Det genomsnittliga P/Etalet för OMXH25-bolagen är i dag knappt 17x för 2022, vilket innebär en vinstavkastning strax under 6 procent.

Till det ska vi lägga en förväntad långsiktig tillväxt i vinsterna på 2,5–3,5 procent för att få den långsiktiga avkastningspotentialen för marknaden – i det här fallet alltså 8,5–9,5 procent.

Detta är lägre än vad Helsingforsbörsen avkastat under de senaste åren, men fortfarande långt över vad räntebärande placeringar kan erbjuda. Så det är svårt att hävda att aktier rent generellt är ”dyra” – åtminstone så länge tron på stigande vinster finns kvar.

Långsiktighet är – som vanligt – nyckeln till hur man ska se på aktier i nuläget. Faktum är att en placerare med tio års investeringshorisont bara fått negativ avkastning på amerikanska aktier vid två tillfällen efter andra världskrigets slut: dels under de första åren av 1970-talet (oljekrisen och Bretton Woods-systemets sammanbrott), dels perioden 2000–2010 då den olycklige investeraren lyckades pricka in både teknologibubblan, den globala finanskrisen och förstadierna till eurokrisen. Förkortar vi däremot investeringshorisonten till 3–5 år är det betydligt vanligare med negativ avkastning.

Slutsatsen är att den som har gott tålamod knappast behöver oroa sig över turbulensen i marknaden, men den som har en kortare placeringshorisont mycket väl kan säkra en del av de senaste årens vinster i nuläget. För just nu är det mer än höstlöv som faller. Samtidigt är det värt att notera att vissa aktier – exempelvis Fortum, Sampo och Nordea – även denna vecka trotsade de kyliga marknadsvindarna och steg rejält.

”Stiger vinsterna är det väldigt ovanligt med långvariga nedgångsperioder. Och det mesta tyder på att de kapacitetsbegränsningar som i dag håller tillbaka resultaten något kommer att minska i omfattning 2022.”