Belönas kultur eller journalistik med årets fredspris?
Klimatet, Jemen och Belarus – tre områden som mycket väl kan uppmärksammas av årets fredspris. Eller så är det dags för en pennfäktare, med fokus på yttrandefrihet och demokrati.
År efter år gissas och spekuleras det i början av oktober om vem eller vilka som ska hedras av den norska Nobelkommittén.
Nu är det dags igen. På fredag ska ordförande Berit Reiss-Andersen kliva fram och berätta vem som får fredspriset 2021.
I fjol gick priset till FN:s livsmedelsprogram WFP, för kampen mot svält och hunger. I år blir det måhända tryckfriheten som prisas.
– Jag tror det är ganska sannolikt att vi får ett journalist- eller mediepris i år. Journalister har ofta den viktigaste kunskapen till vad som sker inne i ett land i konflikt. Och kampen för kvalitetsjournalistik är väldigt viktig, säger Henrik Urdal, direktör för det norska fredsforskningsinstitutet Prio.
Dags för kulturen?
Urdal gör varje år en uppmärksammad lista på tänkbara kandidater – om än mest bara för att peka på vilka områden som borde prisas, snarare än att gissa på vem som verkligen hedras.
I år toppas den av journalistorganisationer som Reportrar utan gränser, Kommittén för skydd av journalister och det internationella faktakollnätverket IFCN.
– Men det kan också gå till enskilda journalister i länder som Turkiet, Myanmar eller Afghanistan som arbetar under väldigt vanskliga villkor, säger Urdal.
Även från Finland hörs förhoppningar om att i år prisa ett mer ovanligt område.
– Jag tycker att alla aktörer inom
kulturområdet har underskattats väldigt länge, säger Sia Spiliopoulou Åkermark, direktör på Ålands fredsinstitut.
Hon ser gärna ett pris till gränsöverskridande musikorkestrar, konstnärer eller den världsomfattande skribentorganisationen Pen International.
– De försvarar både fakta och uttryckssätt och inte minst fängslade författare i auktoritära regimer, säger Spiliopoulou Åkermark.
Klimatpris
I flera år har annars kampen mot klimatförändringarna nämnts flitigt bland favoriterna till fredspriset. Debatten har dock gått het om huruvida det verkligen går att motivera ett klimatpris till exempelvis Greta Thunberg med det som stipuleras om fredspriset i Alfred Nobels testamente.
Forskarna är oeniga – fast inte Urdal och Spiliopoulou Åkermark. Båda betonar i stället testamentsraden om att verka ”för folkens förbrödande”.
– Klimatförändringarna är så stora och komplicerade att det inte finns något annat sätt än internationellt samarbete för att åstadkomma förändringar. Så det är ju ett givet fält för förbrödrande aktivitet i Nobels anda, säger Spiliopoulou Åkermark.
Urdal tror dock att FN:s organisation för att organisera klimatförhandlingarna, UNFCCC, ligger bättre till än Thunberg.
– Det är kanske lite tråkigt. Greta Thunberg skulle ju få mer uppmärksamhet. Men om man ska tänka efter Nobels testamente är UNFCCC kanske bättre, säger Urdal.
Belarus och Jemen
I vanlig ordning finns också mer traditionella kandidater som kämpar för fred och förbrödring i olika länder.
Henrik Urdal har belarusiska oppositionsledaren Svetlana Tichanovskaja som nummer två på sin lista.
– Det är en icke våldsam protestoch demokratirörelse mot (Belarus president Aleksandr) Lukasjenko, som ju är en av vår tids mest undertryckande diktatorer, säger Urdal.
Sia Spiliopoulou Åkermark tar för sin del främst upp situationen i Jemen, och nämner organisationer som Sanaa-centret, Jemens fredsforum och Mwatana för mänskliga rättigheter.
För att inte tala om alla andra i spekulationsfloden.
– Det finns hur många bra förslag som helst. Jag är glad att jag inte sitter i Nobelkommittén.