Skattesänkning stimulerar totalefterfrågan

SKATTER Har Finland ett för högt skattetryck? Befinner vi oss till höger om den mytiska Lafferkurvans topp, så att en inkomstskattesänkning skulle stimulera sysselsättningen så mycket att statens inkomster i själva verket skulle öka?

Det tycks Torsten Fagerholm tro (HBL ledare 27.9). Inte ens Annika Saarikko eller Centralhandelskammaren tror det. Inte heller normalfuntade nationalekonomer. Vad vi kan vara säkra på är att en skattesänkning stimulerar totalefterfrågan och därmed sysselsättningen – om inte staten skär ner på sina utgifter för att minska behovet att ta mera lån.

När man jämför skattetrycket i olika länder krävs det stor försiktighet. Om man beskattar inkomsttagarna för att betala ut barnbidrag blir skattetrycket större än om man tillåter skatteavdrag för barnfamiljer. Om man beskattar olika sociala förmåner och pensioner blir skattetrycket större än om man ger lägre bidrag och pensioner utan att beskatta dem. Med en så kallad negativ inkomstskatt kan man få exakt samma effekt för hushållen och staten, som med en basinkomst finansierad med ”positiva” skatter. Men ”skattetrycket” är på helt olika nivåer.

Inkomstskatternas effekt på arbetsutbudet är tudelad. Det finns en substitutions- och en inkomsteffekt. Den förra gör att man prioriterar fritid, då ens inkomster ändå räcker till. Inkomsteffekten innebär att man måste arbeta mera för att få ihop med tillräckligt med pengar för att klara sig. Ju fattigare man är desto mer arbetar man om skatterna höjs. För tillräckligt rika kan man tänka sig att substitutionseffekten är större än inkomsteffekten, men för de allra flesta torde det vara tvärtom. Det finns också en liten grupp av arbetslösa som kanske skulle ta ett arbete om skatterna var lägre.

Li Andersson har helt rätt. Det är ingen idé att nu stimulera ekonomin genom skattesänkningar, i synnerhet om man bryr sig om den höga statsskulden. Vill man satsa på långsiktig tillväxt behövs statliga investeringar i utbildning, forskning och stärkt känsla för samhällsgemenskap.

Efter en viss skattenivå faller skatteintäkterna, då människor hellre väljer fritid än högre lön, karriärutveckling eller vidare utbildning. Forskning kring höginkomsttagare i 27 OECD-länder visar att Finland och Sverige befinner sig i Lafferkurvans utförsbacke, med på tok för höga marginalskatter. Ett land som redan tillämpar ett av världens högsta skattetryck kan inte rädda den pressade välfärden via skattehöjningar. Då betalningsviljan och samhällskontraktet urholkas blir följden skatteplanering, tidig pensionering – eller flytt utomlands.

I stället för att dela ut moralkakor kunde vänstern öka sina insikter i drivkrafternas gråskalor och formulera en politik för tillväxt. Det är vanskligt att kombinera höga marginalskatter med en stor välfärdsstat, insåg Sveriges socialdemokrater för 30 år sedan. Detsamma visade James Mirrlees i sin forskning kring optimal inkomstbeskattning, för vilken han tilldelades ekonomipriset till Nobels minne 1996.

Minns även Astrid Lindgrens satiriska saga Pomperipossa i Monismanien, där den framgångsrika författarinnan drabbades av 102 procent i marginalskatt. Vem har väl råd att betala för nöjet att jobba? Den socialunderstödda Pomperipossa levde lycklig i alla sina dagar – men tvingades därmed upphöra att skriva böcker.