Baby gungar om De Gröna
De Gröna har snart en ny tillfällig ordförande, en ny miljöminister, en ny inrikesminister, en ny medlem i regeringskvintetten och en ny gruppordförande i riksdagen. På grund av en baby.
Ett barns födelse är vanligtvis en stor och glad tilldragelse. Det innebär samtidigt en enorm omvälvning för föräldrarna, särskilt om det är fråga om det första barnet. Då mamman samtidigt är en topppolitiker innebär det ofta också förändringar för andra än den närmaste familjen. Såsom då De Grönas partiledare Maria Ohisalo snart ska bli mamma för första gången.
Efter riksdagsgruppens och partidelegationens gemensamma möte på måndagskvällen och partistyrelsens möte för en dryg vecka sedan står det nu klart att det blir en rejäl rockad på många höga poster som partiet besitter.
Då Ohisalo nästa månad inleder sin moderskapsledighet träder Iiris Suomela in som ordförandevikarie, Emma Kari blir ny miljöminister, Kari vikarierar också för Ohisalo i regeringens ledande kvintett, Krista Mikkonen lämnar Miljöministeriet för att bli ny inrikesminister. En ny gruppordförande i riksdagen krävs också då Kari blir minister men det är än så länge oklart vem det blir. När Ohisalo själv återvänder i arbetet går hon inte tillbaka till Inrikesministeriet utan blir ny miljöminister.
Rock me baby! Det är ingen liten rockad den babyn åstadkommer.
Det är inget ovanligt att regeringspartier under riksdagsperioden gör ministerbyten av rent taktiska skäl. Politisk taktik finns också med i De Grönas modell för tiden under och efter Ohisalos moderskapsledighet. Det hela hade kunnat lösas med att en vice ordförande utses till vikarierande ordförande och hen tar samtidigt över Ohisalos uppgifter i regeringen. Därmed skulle det ha varit löst. Nu vill De Gröna i alla fall utnyttja tillfället att lyfta fram fler personer och bredda galleriet av synliga politiker.
Samtidigt ges vikarierande partiordföranden Suomela lugn och ro att leda partiet i välfärdsområdesvalet i januari.
Både Suomela och Kari är nöjda och glada med arrangemanget och de kan ge partiet ett lyft som synliga och aktiva politiker. För en ny gruppordförande i riksdagen ges likaså en chans att träda fram. Även Ohisalo går hellre till Miljöministeriet då hon återvänder i stället för tillbaka till sitt gamla arbetsrum på Inrikesministeriet, där det har varit stökigt nu senast på grund av de utmaningar som miljörörelsen Elokapina utgjort för polisen.
Den som däremot är mindre nöjd är nya inrikesministern Krista Mikkonen som enligt uppgift mycket hellre skulle ha stannat kvar som miljöminister. Hon förlorade Miljöministeriet i en jämn omröstning mot Emma Kari. Partiet vill med ändringarna ha mera tyngd i och fart på miljöpolitiken. Återstår att se hur det lyckas med tre olika miljöministrar under en kort tid.
Partiet räknar säkert med att kunna dra nytta av omställningarna i de två förestående valen, välfärdsområdesvalet redan i januari och riksdagsvalet ett drygt år senare.
Det nya upplägget kräver emellertid god kommunikation. Det kan innebära stora utmaningar, inte bara för De Gröna utan för hela regeringen, då partiordföranden är ny på posten och dessutom befinner sig utanför regeringen. Nya personer på två av De Grönas ministertaburetter kräver likaså lite tid innan det fungerar som det ska.
För De Gröna ges ett mellanbetyg i valet i januari och några månader senare då regeringen för vårens rambudgetförhandlingar. Klimatåtgärderna finns med där och är även annars hela tiden på ytan. Emma Kari som ny miljöminister vill hålla frågan framme och sin egen profil hög inte minst med tanke på de egna väljarna som vill se mer åtgärder och resultat.