”Folk sade jag är för tung för att springa maraton”
Suvi Miettinen vann FM-guld i maraton med en av de bästa sluttiderna i Finland. – Jag har velat visa att man inte behöver se ut på ett visst sätt för att kunna springa hårt, säger hon.
Det kan mycket väl vara något slags finskt rekord – åtminstone hör HKV-löparen Suvi Miettinens, 33, sommar till ovanligheterna. I FM i Tammerfors sprang hon hem brons i 10 000 meter med ett nytt PB. Det mystiska är att hon satte sitt gamla PB som 19-åring, fjorton år sedan.
– Jag hade aldrig trott att jag skulle kunna förbättra det längre. Folk sade att jag hade satt det gamla rekordet då jag var ung och begåvad. Det var kul att visa dem, säger hon.
Det var bara upptakten till en fantastisk sensommar. Miettinen tog FM-brons i halvmaraton och FM-guld i maraton.
I FM i maraton i september i Jyväskylä slog hon till med kanontiden 2.37,58. Det lyfter henne till trettonde plats i alla tiders statistik i Finland. Då Laura Manninen, 48, samtidigt var tvåa med tiden 2.39,36 var det första gången sedan 1986 som två kvinnor sprang under 2.40 i FM.
– Ju äldre man blir desto mera behöver man nya stimulanser i träningen. Förra vintern började vi med att köra styrka direkt efter hårda löpträningar. Det var helt nytt för mig och bra omväxling för en distanslöpare, säger Miettinen.
Miettinen prövade allt som junior. Skidåkning var länge hennes huvudgren. Hennes idol var Mika Myllylä. Men hon valde löpningen då hon var sexton.
– I längdåkningen irriterade det lite att man ibland förlorar på grund av utrustningen. Jag var också lite smal för skidåkning. De andra hade mera muskler. Jag hade inte satsat på styrketräning så mycket, säger hon.
I löpningen är det dock annorlunda ideal som råder. Miettinen fick snabbt höra att hon är ovanligt grovt byggd för löpning. Efter det insjuknade hon i anorexi. Det tog många år för henne att bli du med sig själv igen.
– Ännu för ett par år sedan var det folk som sade att jag är för tung för att springa maraton. Jag har velat visa att man inte behöver se ut på ett visst sätt för att springa fort, säger hon.
Miettinen trivs inte med ett asketiskt liv. Hon unnar sig gärna en kanelbulle och kan mycket väl svepa en öl efter en tävling.
– Jag äter gärna någonting gott ibland och jag skäms inte för att säga det. Om jag lägger ut en bild av att jag äter en hamburgare får jag ofta kommentarer som att jag ser också ut som att jag gillar hamburgare. Jag är så tjockhudad nu för tiden att jag inte bryr mig. Men för yngre löpare kan den typen av kommentarer vara förödande, säger Miettinen.
– Alla borde få ha matro. Om man som helhet äter bra mat skadar det inte att unna sig någon delikatess nu och då.
Under de senaste säsongerna har Miettinen dragits med skadeproblem. Efter att ha vunnit FMguld i halvmaraton 2013 med tiden 1.15,13 drog hon på sig en fraktur i fotbladet.
– Jag steg i en grop under uppvärmningen dagen innan terrängFM. Frakturen blev aldrig riktigt bra, utan den bröts upp igen ett par gånger under de två följande åren. Jag gick med kryckor i ett år och fyra månader. Till slut stabiliserade de foten med en skruv som fortfarande sitter kvar, säger hon.
❞ Jag har velat visa att man inte behöver se ut på ett visst sätt för att springa fort. Suvi Miettinen
Efter att igen ha vunnit FM-guld i halvmaraton 2018 drabbades Miettinen av mystiska kramper och domningar i ena benet. Det dröjde två år innan hon diagnostiserades med en ovanlig störning i blodcirkulationen, som opererades förra vintern. Det har varit extra skönt att kunna springa utan problem efter alla svåra år.
I september tävlade Miettinen för andra gången under sin karriär i Sverigekampen – föregående gång var för fjorton år sedan. Hon blev också uttagen till landslaget, som presenterades nyligen.
– Jag har verkligen försökt njuta av det här. Man vet aldrig vad som kan hända, säger hon.