Svenska stjärnan lämnade landslaget
Anna Dyvik riktar hård kritik mot det svenska landslagets träningsfilosofi. – Det känns som en sjukdom som längdåkning i stort sett har, säger hon i Maratonpodden.
Den svenska skidstjärnan Anna Dyvik, 26, beslöt i våras att lämna landslaget och förbereda sig för OS-vintern på egen hand. Dyvik vann SM-guld i sprint förra vintern, men blev inte uttagen till VM i Oberstdorf.
Nu riktar Dyvik hård kritik mot landslagsmodellen i Sverige. Sverige har en träningsmodell som kretsar kring landslaget, till skillnad från exempelvis Finland, där skidåkarna följer mer individuella träningsupplägg.
Dyvik skulle hellre ha ett mer skräddarsytt träningsupplägg. Hon tycker inte hon passar in i det svenska landslagets träningsfilosofi.
– Det känns som en sjukdom som längdskidåkning i stort har, att det är ”one size fits all”, att det inte finns rum för individuell träning, säger Dyvik i Maratonpodden.
– Det kanske beror på att det funnits starka förebilder från förut. Typ (Thomas) Wassberg och Gunde (Svan) och alla de där som tränade ute i skogen, släpade däck och körde hårt som tusan, mådde piss och bara körde på ändå. Det finns en sån kultur inom skidåkningen, man blir jäkligt kreddad om man är den typen av person. Om en sån person gör ett bra resultat eller tar medalj, blir den oftast lyft till skyarna. Men en person som tar en annan väg, den blir inte lyft på samma sätt. Det finns ett rätt och ett fel, hur man ska vara, även om det inte passar alla.
Dyvik berättar att hon höll på att bli utbränd då hon försökte anpassa sig till landslagets modell. Det var mycket ensidig träning, anser hon.
– Tidigare körde jag med den klassiska modellen, 25 timmar i veckan, det var ganska mycket att bara gå ut och nöta. Mycket långpass, mycket långa tröskelpass, inte några snabba inslag, säger hon.
– Vissa tycker det är jättebra, medan vissa andra – som jag – kräks över det.
Sedan två år tillbaka är Dyvik sin egen tränare. Hon tränar ofta mer på känsla än efter en fastspikad plan. Träningspassen är varierande, med inslag av snabbhet och teknik, och hon kör ofta fler korta pass än färre långa. Enligt henne är den traditionella modellen mer uppstyrd.
– Jag börjar hitta vad som funkar för mig. Jag har krångel med min rygg, så jag måste anpassa min träning, och det känns som att jag hittat min egen väg. Det är ganska tydligt vilken typ av träning som funkar för mig.
Den svenska landslagchefen Anders Byström ger Dyvik delvis rätt i en intervju med Expressen. Landslagets modell kanske inte är optimal för alla.
– I ett landslag måste man anpassa sig, då kanske det passar vissa bättre än andra. Det passar nog såna som är vana vid att träna mycket eller på ett visst sätt, så man måste lägga ribban efter de som vill träna mycket. Svårt att skapa en miljö där alla får träna exakt vad de vill. Det går inte. Men Anna har sitt eget upplägg som hon tror på och gillar, så för henne var det skönt att få göra precis som hon vill, säger Byström till Expressen.
Sveriges OS-hjälte Thomas Wassberg godkänner inte riktigt Dyviks kritik. Det var inte på hans tid heller frågan om att bara gå ut och köra hårt oavsett hur man mådde.
– Jag förstår inte vad hon menar riktigt. Det måste vara en missuppfattning från hennes håll, det var inte så att man alltid bara härdade ut, säger han till Expressen.
– Var man sjuk eller övertränad eller vad som helst så tog man ju en vilodag. Så jag känner inte igen det här alls faktiskt.
Anna Dyvik har två gånger varit fyra i världscupen. Hon var tolva i sprint i OS i Pyeongchang 2018. Dyvik representerade också Sverige i VM i Lahtis 2017.
MARCUS LINDQVIST
marcus.lindqvist@hbl.fi