Vattnet inget att slå mynt av
Då många kommuner tampas med dalande skatteintäkter ökar lockelsen att sälja vattenförsörjningen. Men riksdagen godkände nyss ett initiativ för att torpedera sådana försök. – Det finns betydande risker med att privatisera naturliga monopol, säger experter.
Finlands vattenförsörjning ska inte få säljas till kommersiella aktörer. Det slog riksdagen fast när man nyligen godkände ett medborgarinitiativ för att säkerställa att vattenservicen förblir i kommunernas ägo.
Det var bara fjärde gången ett medborgarinitiativ får riksdagens bifall. I sitt betänkande ställde sig jord- och skogsbruksutskottet enhälligt bakom initiativet, som nästan över en natt hade samlat 50 000 underskrifter.
Den ovanligt starka uppslutningen visar hur kritisk många uppfattar att frågan är. Ändå kommer den nya lagstiftningen inte att medföra konkret förändring. Alla vattenledningsverk ägs i dag kommunalt eller av vattenandelslag.
– Poängen är uttryckligen att bevara status quo och se till att vattenförsörjningen inte heller framöver kan säljas till kommersiella aktörer, säger Antti Belinskij, jurist och forskningsprofessor med specialinriktning på vattenrätt vid Östra Finlands universitet.
Starka protester
Initiativet gäller inte ägandet av själva vattnet, utan vattenservicen. Grundvattnet i sig ägs enligt finländsk lag inte av någon alls. Det är först då vatten tas till vara som det får en ägare.
Den aktuella oron bottnar i Jyväskyläs planer på att sälja en del av stadens affärsverk Alva, som bland annat har hand om vattenförsörjningen. Det väckte en proteststorm i vars svallvågor sex aktiva inom Vänsterförbundet startade det medborgarinitiativ som nu godkänts.
Jyväskyläs plan är inte unik. Många kommuner tampas med en knivig ekvation: då befolkningen minskar, sjunker också skatteintäkterna som behövs för att upprätthålla vattentjänsterna. Då ökar frestelsen att slå mynt av vattnet.
Experter uppfattar den här tanken som problematisk, eftersom vattenförsörjningen är ett naturligt monopol och en livsviktig samhällsfunktion.
– En försäljning skulle vara en kortsiktig och riskabel åtgärd. En kommersiell aktörs primära syfte är ändå att ge ägarna vinst, inte att bygga välfärd. Om till exempel vattenledningsinfrastrukturen skulle förfalla får samhället i något skede betala priset, eftersom kommunen enligt lagen i sista hand bär ansvaret för att vattenförsörjningen fungerar, säger forskaren Jyrki Laitinen, gruppchef för hållbar vatten- och avloppsförsörjning och grundvatten vid Finlands miljöcentral.
Vatten på börsen
Den vanliga kunden befarar med andra ord sämre service och högre priser om ett naturligt monopol privatiseras. Ett färskt, varnande exempel är Fortums försäljning av elöverföringen till bolaget Caruna, som chockhöjde elöverföringsavgifterna.
Att motsvarande skulle hända med bruksvattnet är ett skräckscenario ur många konsumenters synvinkel.
Bland annat i Storbritannien finns exempel på hur det privata vattenbolaget kunde stänga av vattnet för tusentals kunder för att en del inte betalat vattenräkningen.
– I praktiken skulle det här knappast ha varit en reell risk i Finland. Socialskyddssystemet är på en så hög nivå. En privatisering av vattenförsörjningen skulle inte heller innebära att kunderna står helt utan rättigheter, säger Antti Belinskij.
Belinskij och Laitinen bedömer att det finns en stark konsensus om att vattenförsörjning inte fungerar på en helt fri marknad.
– Stater och kommuner måste ha en roll. Samtidigt är det inte alltid så lätt att dra en gräns mellan privat och offentligt. Kommunerna idkar mycket samarbete med den privata sektorn. Lagförslagets syfte är inte att ändra på det. Internationellt finns fungerande exempel på att kommersiella aktörer opererar vattenservicen. Det väsentliga är att ägandet och bestämmanderätten finns hos medborgarna, säger Belinskij.
Internationellt har över 200 privatiserings- och utlokaliseringsarrangemang rullats tillbaka på grund av massiva protester, bland annat i Tyskland och Frankrike.
Samtidigt är det redan möjligt att spekulera i vatten genom termins
kontrakt, futurer, på Wall Street. Det handlar i det här fallet om en liten del av vattenresurserna i Kalifornien, med målet att styra vatten till ekonomiskt mer ändamålsenliga syften i ett område där vattenresurserna är knappa.
Vatten som en börshandelsvara i kombination med allt svårare brist på sötvatten i stora delar av världen då befolkningen ökar och klimatet värms upp är en dystopi som inspirerat såväl science fiction som James Bond-filmer.
Väpnade vattenkonflikter är ändå sällsynta, enligt Suvi Sojamo, specialforskare i internationella vattenresursfrågor vid Finlands miljöcentral.
– Det finns billigare sätt att skaffa vatten. Snarare har det handlat om konflikter på lokal nivå. Men vatten är utan vidare en delorsak och ett potentiellt strategiskt mål i internationella konflikter, säger Sojamo.
Ingen guldkvarn
Globalt lider uppemot fyra miljarder människor årligen av allvarlig vattenbrist. Rent dricksvatten för alla är ett av de viktigaste globala målen för hållbar utveckling i FN:s Agenda 2030.
– Det är ett kritiskt mål som vi i praktiken är mycket långt från att uppnå. Det är egentligen inte en vattenkris, utan en förvaltningskris. Sötvattnet skulle räcka till för alla på jorden, men befolkningen är ojämnt fördelad och vattnet hanteras på ett ohållbart sätt, säger Sojamo.
Finlands sötvattenresurser hör till de bästa i hela världen. Bruksvattnet kostar nästan ingenting, omkring en halv cent per liter för en vanlig Helsingforsbo.
Överflödet har tidvis lett till spekulationer om Finland skulle kunna slå mynt av sötvatten som exportprodukt.
Experterna skjuter emellertid ned den här visionen.
– Det är fel tankespår. Snarare kan Finland bidra med råd och expertis i vattenförvaltningen, för den finländska vattenförsörjningen är en stor framgångshistoria, säger Jyrki Laitinen.
– Sötvatten på flaska är en hårt konkurrensutsatt bransch, och Finland löser inte världens vattenproblem genom att satsa på den. Snarare ska Finland exportera produkter som kräver mycket vatten i framställningen. Ett av de största problemen är att sådana produkter i dag produceras i områden där vattenresurserna är knappa, säger Sojamo.