Charmigast är ugglorna
I produktiva Heidi Lampenius senaste separatutställning Earthbound utgör ugglan en nyckel till helheten, och får betraktaren att se fram emot nästa utställning.
Heidi Lampenius soloutställning Earthbound som visas på Helsinki Contemporary är hennes tredje inom loppet av fem år. Det tyder på framåtanda och produktivitet, något som samtliga utställningar bekräftat; Lampenius målningar har varje gång varit många till antalet, de fyller galleriet och man får ofta känslan av att en del av de främst storskaliga verken måhända inte ens fått plats.
Tempot och en kännetecknande stil till trots har stora skiftningar skett inom Lampenius konstnärskap sedan Supernatural, hennes första utställning på Helsinki Contemporary 2016. Utan att göra avkall på sin specifika teknik inkorporerar Lampenius nya färger, former och motiv. Utvecklingen är entydigt positiv. Supernatural var smått banal och trevande, men nya Earthbound en värdig helhet utförd i en myriad av tillfredsställande färger. Tankarna bakom verken tycks allt större och allt mer existentiella.
Framtvättad denimeffekt
Betraktade på nära håll ser målningarnas yta nästan ut som denim, så pass ingnuggade är färgerna i tavelduken. Bristen på textur gör att det är färgtonerna och bilderna (som Lampenius bokstavligen tvättar fram) som är i fokus, och därmed måste de uppnå symbios. Organiska, jordnära färger i kombination med böljande former gör jobbet; utöver de mer uppenbara associationerna till stränder och buktande jordskorpor ses även något slags kosmiska vågor som penetrerar varandra, och i återkommande spiralformer kan man se strängteori och dubbelhelix.
En finurlig puff i riktning mot ett betraktande inspirerat av naturvetenskap och kunskap ges i form av tre tavlor föreställande ugglor. Dessa visdomens symboler är utöver ett slags nyckel till helheten även utställningens charmigaste målningar. Man ser redan nu fram emot vad nästa soloutställning för med sig.
❞ ... en värdig helhet utförd i en myriad av tillfredsställande färger. Tankarna bakom verken tycks allt större och allt mer existentiella.