En finlandssvensk kermaperses bekännelser
Det slår gnistor om Minna Lindebergs makalöst kärnfulla språk i hennes senaste bok. Här serveras också en kaxig uppläxning av det finlandssvenska.
I Minna Lindebergs ungdomsbok Norrsken i skallen (2021) är tonåriga Nadja Nubbs liv om möjligt ännu mer kaotiskt än det var i föregångaren När vi blev vuxna (2018). Nadja hänger fortfarande mest hemma hos grannarna Savander. Här finns bästisen och klippan i hennes liv, faktabesatta och klarsynta Carolus, jämte hans explosivt gränslösa syster Joanna och deras uråldriga pappa Torsten. Dramatiken maxas då Joanna fått bebisen Mattis med Janek, som stuckit. Snart följer Joanna efter och Carolus och Nadja – som bär det riktiga ansvaret för Mattis – får hänga på.
Smärtsam svärta
Som i förra boken slår det gnistor om Lindebergs makalöst kärnfulla språk. Nadjas berättarröst dryper av sarkasm, men svärtan går hand i hand med smärtan: ”Välkommen till mitt liv. Det är jag som är Nadja Nubb, snart sexton. Det mesta omkring mig är starkare än jag. När som helst kan till exempel siffran kuusi på svenska få mig att störta som ett päron till marken.” Osäker och rädd navigerar Nadja sig genom en hysteriskt skruvad vardag. Mest fruktar hon död, demoner och sex. Skräcken för det paranormala speglar en rädsla för de stora, skrämmande livsfrågorna. Sexet gör entré när hon träffar nittonåriga Ilta Vuori och rammas av akut passion.
En känslornas avgrundskarusell
Glöm all sockersöt romantik. Förälskelsen är stormig, rena orkanen. Ilta gör Nadja både knäsvag och kåt. Den starka fysiska åtrån till struliga, rastlösa Ilta är omöjlig att motstå, trots att Ilta ena stunden kysser henne och andra stöter henne ifrån sig. Otaliga gånger frontalkrockar Nadjas skörhet med Iltas öppna förakt för att hon är så ”needy och klängig”. Dessutom är Ilta redan ihop med underbara Noor. Går det att vara tre i en relation? undrar Nadja.
Lindeberg ryggar inte för den känslornas avgrundskarusell som den första passionen och ett sexuellt uppvaknande kan innebära. Därför utgör den tematiken också bokens glödheta nerv. Att förälskelsen är samkönad och relationen möjligtvis tresam, snarare än tvåsam, är ett modigt och uppdaterat val.
Lättkränkt kermaperse?
Tumme på pulsen har Lindeberg definitivt då boken formligen kryllar av samtidsreferenser. Nadjas peppande lärare är samtidigt obehagligt närgången, vilket antyder laddad #metoo-problematik. Finskspråkiga Ilta har problem med hur Nadja ”tolkar” henne och kritiserar henne bryskt för att vara en lättkränkt ”finlandssvensk kermaperse” som ”äger en självklar tillhörighet i en privilegierad minoritet med enormt företräde”. Dags att klä av sig offerkoftan, anser Ilta, och ”klättra neråt, för det är de privilegierade som formar de exkluderande normerna i samhället”. Helt rätt lyfter boken utan att förenkla högaktuella frågor kring tolkningsföreträde, makt och (flytande) identiteter. En dylik kaxig uppläxning av det finlandssvenska i en dito ungdomsbok är dessutom ovanlig och upplivande.
Lindeberg tvinnar samman allvar och humor till en hejdlös skröna med stark koppling till sin samtid. Undantaget pappa Savander, som i vissa trängda lägen kan trösta med väl vald poesi, omges Nadja av få stabila vuxna. I stället agerar hon och Carolus superkompetenta ungdomar i skriande kontrast till Joanna och Janeks paradroller som inkompetenta unga vuxna. Medan
Nadja och Carolus matar, byter på och gosar med Mattis, blir Joanna och Janek ihop igen och startar en Youtubekanal där de krossar saker.
Rasa och resa sig
Romanens hastigt accelererande svängar är utmanande djärva; nattsvarta och hysteriskt roliga om vartannat. Visst kunde tematiken ha rensats och renodlats, men då hade bokens charmiga oförutsägbarhet gått förlorad.
För Nadja handlar det om att rasa och resa sig igen, hitta styrkan i sin svaghet. Vem det riktigt är som har ”norrsken i skallen” växlar romanen igenom. Sannolikt är att också läsaren får det efter denna explosiva läsupplevelse. Och bra så. Norrsken i skallen är en riktigt uppiggande käftsmäll.