Äktfinskt elegiska stämningar i Kantonens Seljatonsättningar
Man behöver inte lyssna många sekunder på den instrumentala inledningen till Seppo Kantonens sångcykel Selja för att kunna placera den i sin rätta kontext. Detta är musik som formligen dryper av äktfinsk elegisk sensibilitet och som låter en ogenerat romantisktmelodiös ådra genomsyra det uttrycksmässiga tilltalet. SÅNGCYKEL
Seppo Kantonen: Selja
Annimaria Rinne, sång och recitation, Seppo Kantonen, piano, Ville Herrala, bas, Ville Pynssi, trummor, Lapplands kammarorkester under John Storgårds. (Alba)
Tanken går stundtals till namn som Kaj Chydenius, Heikki Sarmanto, Jukka Linkola och Anna-Mari Kähärä, men den stilistiske mångkamparen Seppo Kantonen är ingen billig plagiator och det som lyfter helheten över det alldagligt välbekanta är dels den genuint textkänsliga förankringen, dels den välfungerande tilläggsdimension som jazztrion och kammarorkestern förlänar den emotionella framtoningen.
Kantonen har velat lyfta fram Sirkka Selja (1920–2017) – som enligt honom hamnat i skuggan av samtida kolleger som Aila Meriluoto, Aale Tynni, Eila Kivikk'aho och Kirsi Kunnas – och hennes starka naturlyrik, som onekligen ropar på tonsättning. Stycket gick vid uruppförandet i Rovaniemi för knappt två år sedan under titeln Pisaroita iholla – efter diktsamlingen lejonparten av texterna är hämtade från – medan skivan fullt motiverat benämnts Selja.
Annimaria Rinne tolkar vokalstämman med utsökt sensitivitet och klanglig flexibilitet och John Storgårds och hans musiker förefaller helt hemma i estetiken. Kantonen kryddar förtjänstfullt sitt material med kortare, harmoniskt mer avancerade passager, men kanske kunde jazzfärgningarna – fint tecknade av, förutom Kantonen själv, Ville Herrala och Ville Pynssi – ha getts större utrymme för att pigga upp en helhet, som ställvis tenderar att bli aningen jämntjockt vemodig.
Omslaget, Ung flicka av Ina Colliander, harmonierar väl med innehållet, men i övrigt är konvolutet onödigt spartanskt utformat. Om Alba en gång ville satsa på en kostsammare digipackutgåva kunde man också ha bifogat ett vettigt texthäfte. Den enda information som nu tillhandahålls är Kantonens kortkorta verkpresentation, medan inget sägs om de medverkande och även texterna lyser, förargligt nog, med sin frånvaro.