Salt till kaffet?

Gillar du practical jokes, eller pranks som de också kallas? Jag gillar dem. Speciellt de som jag själv står för.

Det började med att jag i dåvarande Bildjournalen läste att trummisen i Shanes, Torra Rautio, satte salt i kaffet. Det lär ha varit vanligt bland norrlänningar, och Torra kom från Norrland.

Det där ville jag pröva då jag hade nått yrkeslivet. Min kollega Hasse vid Yle trodde att jag ville visa hjälpsamhet då jag erbjöd mig att hämta kaffe åt oss båda efter lunchen. Men jag hällde salt i hans kaffe och satte mig sedan lugnt ner för att vänta på reaktionen. Hasse drack länge och väl tills han till slut undrade vad det var med kaffet ... Då kunde jag inte hålla mig längre utan erkände. Hasse blev inte arg, men däremot en kvinnlig kollega som hörde om att jag förstört hans kaffe. Då hjälpte det inte att berätta att jag hämtat en ny kopp kaffe med socker i. Då insåg jag att damer knappast uppskattar practical jokes. De hör liksom mer den grabbiga omklädesrumskulturen till.

Ett annat bravurnummer är att förställa rösten till en grötmyndig konstapel Asplund och ringa upp folk, bland annat min kompis Lasse Sund, författaren. Jag meddelade honom att han följande dag måste infinna sig i rätten för avgörandet i faderskapsmålet som han var instämd till. Han blev till sig, förnekade allt bestämt och började nervöst rabbla upp personnummer och annat matnyttigt tills jag inte längre kunde hålla mig för skratt. ”F-n, jag gick på det!” var hans reaktion, men arg blev han inte. Man skall inte testa practical jokes på folk som kanske inte står pall för dem.

Min förra granne Teppo har flitigt varit i skottlinjen. En midsommardag då han och sambon var borta och jag och de andra grannarna samlades på gården, började jag kapa några grenar av en lönn eftersom de hängde lågt nere. Då insåg jag att grenarna kunde vara "dekorativa" på Teppos gårdsstaket, de hade ju inga midsommarbjörkar! Grannarna hjälpte till, och i dylika sammanhang skys ingen möda. Sedan satt vi snällt och väntade tills Teppo med dam kom hem. Det tog en halv sekund att fatta vem som hade varit framme, sade Teppo, och började riva vår skapelse ... Men arg blev han inte.

En jul hade en annan granne, Pekko, tillfälligt satt ut julgranen på trappan mot gatan, för granen hade börjat barra. I ett obevakat ögonblick satte jag upp en skylt med upplysningen att granen var till salu för endast 10 euro, och att pengarna skulle föras till D-trappan. Gissa vem som bor där ... Det tog inte länge förrän grannen avlägsnade sin julgran. Nu har också han flyttat, men visst är vi fortfarande goda vänner.