Europa diskuteras ovanför EU:s huvud

Ryssland höjer rösten och kräver garantier för att Nato inte ska utvidgas österut i Europa och talar om behovet av en ny europeisk säkerhetspakt. Det tas säkert upp då presidenterna Putin och Biden videoträffas. Men var är EU?

Ryssland har igen påmint omvärlden om den ryska synen på geopolitik och säkerhet. President Vladimir Putin efterlyste i onsdags i ett tal i Kreml inför ett tjugotal utländska diplomater att han vill ha skriftliga garantier för att Nato inte utvidgas österut.

Rysslands gamla syn på hur världen borde vara indelad i intressesfärer lever stadigt kvar. Åtminstone tänker Putin inte frivilligt lämna fältet fritt i det som han upplever som Rysslands intressesfär.

Han vill stärka Rysslands inflytande i Europa och hindra USA och Nato från att stärka sina positioner i det som ryssarna ensidigt ser som sin intressesfär. Att stater inom den sfären kan tänkas ha helt andra intressen och en annan syn på saken tycks inte bekomma Putin.

Den ryska presidenten sade inte specifikt att håll tassarna borta från Ukraina, Georgien eller Vitryssland för den delen. Han krävde att Nato inte någonstans breder ut sig längre österut. Det inkluderar också Finland.

President Sauli Niinistö lät sig varken överraskas eller bli upprörd. Han konstaterade genast i ett svar till STT att beslut om medlemskap är en sak mellan den sökande och Natos medlemsländer och att Finland anser Nato vara en faktor som ökar tryggheten och stabiliteten i Europa. Klart och tydligt.

Niinistö hör samtidigt till dem som ser det viktiga i att kontakterna inte bryts, att det kommuniceras oberoende av ett spänt läge.

I HBL:s intervju med president Niinistö (5.12) betonar han hur viktigt det förestående samtalet mellan USA:s president Joe Biden och Vladimir Putin är. Det som Putin tog upp i Kreml kommer enligt Niinistö antagligen också att diskuteras mellan de två presidenterna.

Även utrikesminister Sergej Lavrov sade i samband med OSSE-ländernas utrikesministermöte i Stockholm för några dagar sedan att en idé om den europeiska säkerhetsarkitekturen kommer att läggas fram.

President Niinistö påminner i HBLintervjun om allting som just nu är på agendan – EU diskuterar sin strategiska kompass, Nato ska uppdatera sitt strategiska koncept och så pågår en diskussion om ett fördjupat samarbete mellan EU och Nato. Allting berör den europeiska säkerhetsarkitekturen och då är det klart att Ryssland är alert och vill vara med och lägga fram sina synpunkter.

I allt detta vill Ryssland ha sitt ord med i laget och har valt att öka sin egen tyngd genom att mobilisera omfattande styrkor och materiel vid gränsen mot Ukraina. Det fruktas ett ryskt anfall, men det kan också bara vara en provokation och skrämselpropaganda för olika ändamål.

Åtminstone har Putin lyckats få till stånd ett nytt samtal med USA:s president Joe Biden. De träffades i juni i Genève och ska nu ha ett videomöte. Ukraina och Europa är säkert ett huvudämne.

I den här situationen är det bra att Biden och Putin kan kommunicera, men olyckligt att EU som part saknas i viktiga samtal om Europa. Niinistö har beklagat det tidigare och gör det nu igen. Han konstaterar att vi här igen ser ett exempel på att EU har förlorat sin makt och förmåga att påverka.

Varken Biden eller Nato kan acceptera de krav som Putin nu har kommit med. Men om säkerhetsarkitekturen i Europa ska diskuteras så måste dessutom EU vara med och om den ska få ett nytt utseende så ska EU vara en central arkitekt. Att diskussioner om Europa förs ovanför EU:s huvud kan inte accepteras.

EU har från allra första början varit en trygghetsfaktor för Finland. Ökad säkerhet var ett vägande skäl till medlemskap i gemenskapen. Men om unionens röst fortsätter att förminskas globalt, till och med då europeiska angelägenheter diskuteras, blir frågan om inte Finland bör söka sig närmare Nato ännu viktigare. Putins hotelser bromsar inte utvecklingen mot ett slutligt närmande till Nato. Tvärtom, det kan påskynda.

Beslutet om såväl riktning som tidtabell är Finlands eget. Och så här inför självständighetsdagen, ett medlemskap skulle inte minska Finlands självständighet, snarare trygga en fortsatt självständighet.

STADSPLANERING Den rödgröna falangen i stadsfullmäktige var nära att fälla ett väl planerat förslag för hur man skall få trafiken vid Fiskehamnen att löpa smidigt. Man röstade mot förslaget för att det omfattade en tunnel. De rödgrönas tunnelfobi har fattat absurda proportioner, och biträdande borgmästarna Anni Sinnemäki och Nasima Razmyar lät förstå att inte en tunnel till kommer att byggas så länge de har ledande roller i stadens förvaltning.

Tunnlar ingår i infrastrukturen i alla större städer. I Stockholm gör tunnlar det möjligt att korsa stadens centrum utan att störa andra som rör sig i stadskärnan. Man fortsätter att bygga tunnlar eftersom det är ett sätt att öka trivseln i och liva upp staden.

Tunnlar är dyra att bygga, men de tjänar i över 100 år, så kostnaden bör slås ut över tiden. Stockholm debiterar användarna och det borde rimligen vara möjligt också i Helsingfors. Systemet skulle möjliggöra en dynamisk prissättning med högre avgift i rusningstid, och skulle på så sätt bli en affär för staden och ett sätt att styra trafikströmmarna.

De rödgröna fasar för biltrafikens miljöpåverkan. Utsläppen minskar för varje år i takt med att bilparken förnyas, men det gör inte det skadliga damm som dubbdäcken river upp. Går trafiken i en tunnel, kan man filtrera bort dammet.

De rödgröna vill att alla skall gå, cykla eller åka kollektivt. En ökande andel är äldre som varken kan cykla eller gå långa vägar, utan åker helst spårvagn eller bil för att sköta sina ärenden. För barnfamiljer gäller att avstånden till skolorna blir längre vilket kan kräva biltransport, och ungdomarnas aktiviteter på fritiden löper inte om inte föräldrarna sköter om logistiken.

Vill man i dag köra hemifrån på Brändö för att föra junior till en fritidsaktivitet på Drumsö går den kortaste rutten via Sörnäs Strandväg, Norra Kajen och Gräsviken mot Drumsö. Alternativet för junior är att släpa sin tunga idrottsväska med i buss-metro-buss, vilket tar tredubbla tiden. Norra Kajen som kunde vara en vacker strandboulevard, har till följd av stadens misslyckade trafikplanering, blivit snarlik en motortrafikled. En tunnel under centrum skulle avleda en stor del av den trafikström som i dag löper utmed Esplanaden eller genom Främre Tölö.

Vi helsingforsare har rätt att kräva att de beslutande i staden bedömer de olika alternativen för trafikinfrastrukturen på ett sakligt sätt, och inte röstar mot lösningar som av sakkunniga bedömts som ändamålsenliga, bara för att man lagt sig till med en idiotisk tunnelfobi. Annars får vi rösta fram andra folkvalda som kan göra sakliga och rationella bedömningar.