Överraskningar väntar under tapetlagren.
Passion. Mod. Uthållighet. De här tre egenskaperna behövs för att rusta upp Finlands äldsta restaurang i Kajsaniemiparken i Helsingfors.
Studerandena pilar fram och tillbaka i Topeliussalen i Restaurang Kajsaniemi. De blivande restaurerarna har ångat bort otaliga lager av tapet och återställer med varsam hand rätt färger på dörrar, karmar och lister. Långsamt reser sig Finlands äldsta restaurang ur sitt ide. När Cajsas Pärla kan öppna sina dörrar går inte att säga. Det får ta den tid som behövs. – Jag har sagt att det här blir som Ritz i London med palmer, kristallkronor och sofistikerade dukningar, säger den nya ägaren Airi Kallio. Det här är samma byggnad som mamsell Catharina ”Cajsa” Wahllund lät öppna sitt värdshus i 1839. Hon var en mycket omtyckt figur och Kajsaniemiparken är uppkallad efter henne.
– Hoppas att du inte blev alldeles förskräckt över vilket skick stället är i, säger Borgåbon Airi Kallio.
Vi står i Topeliussalen under ett midnattsblått tak med förgyllda cirkelformade lagerbladsdekorationer.
– Taket är från 1890-talet och kommer att återställas. Den här delen av lokalen hör till originaldelen av den gamla byggnaden.
Man kan säga att Airi Kallio och hennes två söner Leo-Matti och Otto-Ville tagit sig an århundradets restaureringsprojekt när de köpte Restaurang Kajsaniemi av Helsingfors stad i våras. Den äldsta delen av huset är ända från 1839. Huset har byggts ut och förändrats otaliga gånger. Många epoker är representerade.
Hon jämför renoveringen med att bestiga ett berg.
– Du klättrar lite högre varje dag. Du behöver ha kunskap om stil, färg, form, historia, epok och vara otroligt intresserad av det här.
Bardisken som fram tills nyligen stod i salen är inte något som hon vill spara.
– Den har vi tagit loss och fört till avstjälpningsplatsen.
Hon vandrar in i nästa rum: Snellmankabinettet.
– Här skapades den finska marken.
Vi passerar nymålade dörrkarmar och klättrar genom en byggställning till Marskens kabinett. Ja då, uppkallat efter ingen mindre efter Mannerheim.
En grupp studerande från restaureringsklassen på yrkesskolan Helsingin maalariammattikoulu jobbar koncentrerat i ljuset av strålkastare.
– Det här är ett mycket fint och unikt objekt. Det är ovanligt att man på restaureringslinjen får göra den här typen av jobb som kommer att finnas kvar.
Airi Kallio har själv gått i samma skola på 1970-talet. Hon berättar att lärarna kontaktade henne för att eleverna skulle få komma hit till Kajsaniemi.
Papegojtapeten sparas
Små överraskningar dyker upp hela tiden. Ett bortglömt fönster har hittats.
– Det har varit täckt. Vi gör om det till ett blindfönster med Signe Branders bild från Tölöviken på den tiden. Huset låg nämligen på en udde. På ena sidan hade vi Finska viken och på den andra Tölöviken.
Väggen pryds av en guldbrun tapet med papegoj-, päron- och lövmönster.
– Vi har hittat fjorton lager av tapet. Den vi ser nu har ångats fram och den del av mönstret som nötts bort bättras på med målarfärg.
En smaragdgrön kakelugn som är så elegant att man nästan tappar andan står i ett hörn. Den kommer från designern Louis Sparres dåvarande möbel- och keramikfabrik Iris i Borgå.
– Hans möbler har också funnits här.
"Ingen biffrestaurang"
I östra Nyland är familjen Kallio bekant. I Gamla stan i Borgå har de te- och kafferummet Helmi, i Lovisa Kapellet och sedan i våras kafé och restaurang på Söderkulla gård i Sibbo.
Färgstarka Airi Kallio är inte bara företagare utan även restaureringsmästare till yrket. Bland annat har hon restaurerat det anrika Kapellet i Lovisa. Det projektet tog fem år.
Hon ser sig runt i lokalen och konstaterar att restaureringen inte är det svåra.
– Värme, ventilation, el, rör, ljus, byggnads-, hälso- och brandföreskrifter, när vi kommer till dem uppstår problemen och byråkratin.
När renoveringen är klar kommer byggnaden att se annorlunda ut. Ingången flyttas och fasaden blir ny. Den inglasade yttre delen av rotundan från 1977 ska rivas och fasaden från 1929 återställas. Trädet som växer genom taket sparas dock.
– Nu påminner huset om tiden då det här var en kasinorestaurang.
Den nya ingången placeras vid rotundan. Framför tänker hon anlägga en liten trädgård.
– Serveringen blir som på Cajsas tid, kanske lite finare. Det här blir ingen biffrestaurang, inget ölhak, sådana finns det 150 stycken av inom en radie på en kilometer.
Hon har inte mycket till övers för öluteserveringen på bakgården.
– Du skulle aldrig tro det, men vi har redan forslat bort fem lastbilslass med avfall från den.
Kajsaniemiparken "bortglömd"
I dag för Kajsaniemiparken en lite tynande tillvaro. Ibland ordnas det konserter på grusplanen och sommartid är tennisplanerna i flitig användning. Dagtid kan det hända att
langare försöker sälja droger här och nattetid är parken känd för att vara otrygg.
– Det beror på stadens egna ordningsregler, arrangemangen i parken, att den inte har tillräckligt med belysning och inte är bevakad. Den har blivit bortglömd.
Men Airi Kallio tror på att parken kommer att få ett uppsving. Tidigare i december godkände stadsmiljönämnden en upprustning av parken.
En gång var Kajsaniemi helsingforsarnas mest uppskattade plats. Allmänna promenaden hette den då.
När Catharina ”Cajsa” Wahllund från Värmland i Sverige lät bygga ett värdshus med utsikt mot vattnet på platsen blev det oerhört populärt. Studenterna älskade det, dåtidens gulnäbbsfester ordnades i huset och storheter som Runeberg, Topelius, Lönnroth, Cygnaeus och Nervander var gäster.
Åkte till London
Airi Kallio har i princip alltid samlat på möbler från 1800-talet. Dem får hon användning för i Restaurang Kajsaniemi, eller Cajsan Helmi som stället nu officiellt heter. Men det går också bra att tala om Cajsas Pärla.
Hon ser belåten ut över att Mannerheims bord från marskalkens resa till Kina kommer att få flytta in här.
Ryktet om Kallios renovering går. Hon får hela tiden donationer med kaffekoppar och grönväxter. De passar perfekt in i hennes vision för det tehus som Cajsas Pärla ska bli.
I september tog Kallio med sig sönerna till London och till anrika hotell Ritz för det legendariska afternoon tea. Klädkoden var då mörk kostym.
– Jag har sagt att det här blir som Ritz i London med palmer, kristallkronor och sofistikerade dukningar. Vi måste åka dit för att se det live.
Serveringen blir som på Cajsas tid, kanske lite finare. Det här blir ingen biffrestaurang, inget ölhak, sådana finns det 150 stycken av inom en radie på en kilometer.
Airi Kallio
företagare och restaureringsmästare