Labbläcka: tokteori eller tänkbarhet?

Vad är coronavirusets ursprung? Ett handlingsförlamat WHO höjer rösten, efterlyser en robust och oberoende utredning med rådata och prover – men får tji. Därmed återstår giftig geopolitisk spekulation och billiga politiska poäng.

Covid-19 uppskattas hittills ha skördat 5,4 miljoner offer – motsvarande Finlands befolkning. Vill vi förebygga framtida pandemier måste vi kartlägga exakt hur viruset uppkom och dra lärdom. Det vore pinsamt nog för Kina om utbrottet skedde naturligt, vid en marknad där exotiska djur slaktades, i form av zoonotisk smitta från fladdermöss via ett värddjur till människor. Men i stället för att utreda alla hypoteser väljer Peking att tiga som muren.

Var det ett rent sammanträffande att utbrottet skedde i en stad där Kinas ledande laboratorium för studier av coronavirus, Wuhans virologiska institut, är belagt? Dessutom så att pandemivirusets närmaste – om än rätt avlägsna – släkting fanns i institutets frysboxar? Det finns inget konkret stöd för att dra slutsatser. Frågan är konspiratoriskt laddad, och utgör politiskt nitroglycerin i ett pågående propagandakrig som även delar forskarvärlden i två läger.

WHO:s initiala studie i virusets ursprung kammade noll: Kina kopplade ett järngrepp om all kommunikation, handplockade forskare med intressekonflikter, och vägrade dela med sig av relevanta data och dokument. Nyss sa WHO-chefen Tedros Ghebreyesus att teorin om en labbläcka bör granskas ytterligare. G7länderna stämmer in i kören. Sent i november samlades en för ändamålet tillsatt grupp, SAGO, bestående av 26 oavlönade epidemiologer, virologer, genetiker och specialister på djurhälsa, livsmedelssäkerhet samt "biosäkerhet". Men Kina vägrar lägga korten på bordet. Landets informationspolitik kan liknas vid en svart låda, med noll insyn. Juryn förblir ute, rent bokstavligt, eftersom det gäller att samla konkreta bevis, inte att gissa eller bygga hypoteser baklänges utifrån fragmentarisk information och indicier.

Under större delen av 2021 har det rått stiltje i ställningskriget mellan Washington och Peking. Föreställningarna om en kinesisk labbläcka fick spridning av en tvärsäker och skuldbeläggande Donald Trump som försökte plocka politiska poäng med glåpord som "Kung Flu". Därmed fick teorins förfäktare automatisk tokstämpel i pannan. Kina slöt sig som en mussla, och kontrade med egna konspirationsteorier.

I år har frågeställningarna om en möjlig incident vid virusforskning sakta börjat framstå som rumsrena. USA:s president Joe Biden gav underrättelsetjänsten i uppdrag att utreda frågan, vilket resulterade i en brokig samling hypoteser, samt en mängd frågetecken.

Ifall man mot förmodan lyckas lägga politik och prestige åt sidan gäller det att utföra en opartisk, teknisk utredning vid Wuhanlabbet, öppna virusdatabasen, inspektera fladdermusgrottor och vilda djurfarmer i detalj. Det vore även plausibelt att en forskare smittats under fältarbete då blod- och salivprover samt spillning tagits från fladdermöss – så har skett förut. Eller kanske man kvaddade till det då delar av Wuhanlabbet flyttades i december 2019?

I brist på grundlig utredning återstår frågorna. Må Kinas mörkläggning sedan bero på kulturella skillnader, stormaktspolitik eller försök att avstyra kritik mot landets egna coronahantering – beteendet späder på misstänksamhet.

Vid sidan om stormaktsspelet pågår en djupare konflikt som delar forskarvärlden: vad får man göra med ett virus? Vid Wuhan har man idkat riskabel manipulation. I detta spetsforskningssamarbete med USA, Kanada, Frankrike och Kina har man skapat kontroversiella virushybrider, där relativt oförargliga smittämnen medvetet gjorts mer smittsamma och dödliga, i experimentellt syfte. Virus med ursprung i fladdermöss har modifierats så att de även kan smitta människor. Hittills har man ansett att eventuell nytta – att ligga steget före förödande patogener – väger tyngre än riskerna.

Denna så kallade gain of functionforskning känns tveksam, speciellt då man vid Wuhan har jobbat med bristande rutiner och låg säkerhetsnivå. Smittkoppor och Sars har läckt från dylika labb förut. Vore det dags att fundera ett varv extra kring labbmanipulering?

Att finna virusets ursprung är som att leta efter en nål i en höstack. Nu pekar två läger på samma material, men drar rakt motsatta slutsatser. Forskningen har politiserats och gått i baklås, medan Kina intar igelkottsförsvar, spjärnar emot och stryper insynen. Vetenskap måste bygga på transparens.

Bristen på öppenhet göder misstro och skapar geopolitisk förgiftning, som även skadar WHO:s stapplande trovärdighet. Därmed försvagas mänsklighetens förmåga att möta framtida virushot. I värsta fall kan det skapa en självförstärkande spiral av biologisk kapprustning.

Nu är det dags att gripa tag i vår bästa – kanske sista – chans att förutsättningslöst förstå varifrån viruset kommer. Skyddskläder hjälper inte alltid mot bett och rivsår från fladdermöss – det vet forskarna. Och inte ens forskningen är immun för människans korrupta, kortsiktiga stolthet.

YLE FEM Den 27 december sändes årets sista program Efter nio, med glimtar från årets program.

I ett av inslagen hade redaktionen och Janne Grönroos fått respons från en finskspråkig tittare eftersom personen är intresserad av, vill höra och lära sig mera svenska, men tycker det är svårt att förstå Grönroos' tal. Då inbjuds en finskspråkig talterapeut, som anser problemet är att Grönroos har mungiporna uppåt, det vill säga ser glad ut! Dessutom skall han artikulera olika finska ord med diftonger! Varför?

Den finskspråkiga lyssnaren förstod ju inte Grönroos' svenska, men han skall öva sitt finskspråkiga uttal!? Varför?

Detta inslag sändes första gången i mars och jag reagerade redan då genom att skriva till Unni Malmgren, tv- och radiochef vid Svenska Yle. Varför en finskspråkig talterapeut? Som svar fick jag "att det inte alltid finns en lämplig gäst som talar svenska". Svenskspråkiga talterapeuter finns det säkert, så den förklaringen sväljer jag inte. I alla yrkesgrupper finns det säkert finlandssvenskar eller finskspråkiga som gärna talar svenska.

På min fråga varför Efter nio alltid i varje program har en gäst, ibland två, som talar finska, är svaret: "I regel siktar redaktionen på att ha en finsk gäst ...", varför?

Vem i redaktionen anser att man skall ha en finsktalande gäst med i varje program? De finskspråkiga som ser på Efter nio, Strömsö och Daniel Olin gör det för att de är intresserade av och vill förbättra sin svenska. Så vilken är Efter nios målgrupp? Ibland är det två gäster som talar finska så av den svenska sändningstiden, 60 minuter, går halva tiden på finska!

Vi har inte så många program på finlandssvenska, man förväntar sig därför att få höra sitt modersmål i de program som ännu är svenskspråkiga. Som finlandssvensk vill jag ha lite valuta för Rundradioskatten, 163 euro.

Mitt råd till Janne Grönroos: mungiporna uppåt, han skall vara sig själv som den positiva glada person han är. Personer med mungiporna neråt ser vi tillräckligt av i finländsk tv.