Niskanen lovade medalj redan för sju år sedan – infriar hon sitt löfte i OS?
En seger i världscupen hör definitivt inte till vanligheterna för Finland. Två segrar under samma dag är sensationellt. Det är inte unikt bara för Finland, utan Iivo Niskanen och Kerttu Niskanen blev på onsdagen veterligen det första syskonen någonsin som tog dubbla segrar i världscupen under samma dag.
Under de tre föregående säsongerna vann Finland sammanlagt tre segrar i världscupen i längdåkning. Iivo Niskanen vann två gånger, Kerttu Niskanen en gång. Finland har fördubblat det den här vintern, då Iivo Niskanen har två segrar, och Kerttu Niskanen en vinst.
Den senaste finländska segraren som inte heter Niskanen är Krista Pärmäkoski. Hon var rykande het med tre segrar säsongen 20172018. Mellan de tre segrarna vann hon dessutom tre medaljer i OS i Pyeongchang.
Då Kerttu Niskanen senast vann, i Cogne 2019, saknades många av toppnamnen. I onsdagens 10 km klassiska lopp i Lenzerheide var alla de bästa med, förutom Therese Johaug, som står över Tour de Ski för att koncentrera sig på OS. Onekligen lyckades Finland perfekt med att välja skidor för det tunga blötföret, Niskanen hade antagligen nytta av att starta senare än några av de värsta konkurrenterna, men det var ändå ett mycket lovande formbesked. Niskanen visade redan i tisdagens fristilssprint att hon är i form, då hon tog karriärens bästa placering i den tävlingsform som passar henne allra sämst.
Kerttu Niskanen har haft en del otur under de senaste säsongerna.
Efter segern i Cogne 2019 hade hon givetvis höga förväntningar inför VM i Seefeld, men hon blev förkyld, och slutade 22:a i sin enda start, på favoritsträckan 10 km klassiskt. Förra säsongen var hon också i bra form, men missade VM i Oberstdorf på grund av en fraktur i vadbenet.
Niskanen var fyra i skiathlon i OS i Sotji 2014, och två gånger fyra i VM i Falun 2015, men trots fyra stafettmedaljer saknar hon fortfarande en individuell medalj i stora mästerskap. Med Pekka Vähäsöyrinki som tränare 2017-2019 var Niskanen ofta övertränad och under säsongen 2018–2019 hade hon en lång tävlingspaus på grund av överbelastning. Det var ändå många som var minst sagt skeptiska då Niskanens fästman Juho Mikkonen tog ansvaret för hennes träning 2019 – utan någon form av formell utbildning – men det ser ut att ha fungerat utmärkt.
Konkurrensen har blivit hårdare bland damerna under åren, Niskanen är redan 33, och det är säkert inte många som längre räknat med henne som en av medaljkandidaterna i OS. Som sagt, det var många faktorer som gynnade Niskanen i onsdagens lopp, men efter att ha slagit Ebba Andersson, Natalia Neprjajeva, Frida Karlsson och Krista Pärmäkoski i ett individuellt lopp måste hon ses som en medaljkandidat i OS.
För snart sju år sedan, efter tremilen i Falun, frågade jag Kerttu Niskanen om hur frustrerande det är att vara fyra igen. Då lovade hon att ta medalj nästa gång.
– I Lahtis spränger jag banken, utbrast hon.
Riktigt så blev det inte, Niskanen var sexa i 10 km klassiskt i VM i Lahtis 2017, och tvingades avbryta 30 km fristil med tårar i ögonen på grund av en skada. Frågan är om hon kan infria sitt löfte om att ta en individuell medalj – sju år senare – i Peking.
Det var nog många av damerna som fick sig en funderare efter onsdagens lopp. Sveriges Frida Karlsson ansågs vara den överlägsna favoriten inför Tour de Ski, men hon är redan 1.13 bakom Niskanen, och 42 sekunder bakom fjolårsvinnaren Jessica Diggins, USA. Norge hade en usel dag, då Anne Kjersti Kalvå var den enda i topp tio. Det var första gången som Norge missade prispallen helt sedan – i Cogne 2019. Det är förstås lite vilseledande att säga så, för i praktiken är det ofta Therese Johaug som ensam försvarat Norges ära under de senaste åren.
Krista Pärmäkoski uttryckte sig ovanligt grovt då hon beskrev sin frustration över fjärde plats. Det är över två år sedan hennes senaste pallplacering i världscupen. Men onsdagen var ändå hoppingivande, kanske hade hon tagit tredje plats om hon fått starta lite senare, då det inte snöade lika kraftigt längre.
Kerttus lillebror Iivo Niskanen visade redan under världscupens premiär i Ruka att han är en klar medaljfavorit på 15 km klassiskt i OS. För honom är det nästan en vana att ställa sig högst på prispallen: han har redan två OS-guld och ett VM-guld individuellt. Men allt har inte gått enligt manuskriptet efter segern i Ruka. Först valde Niskanen att stå över fristilsloppet i Ruka på grund av kylan. Sedan tvingades han tvingades avbryta fristilsloppet i Lillehammer. Han stod sedan över fristilsloppet i Davos på grund av hälsobekymmer.
Det fanns många frågetecken inför Iivo Niskanens comeback i Tour de Ski, men han rätade ut dem direkt, och visade att under en bra dag finns det i praktiken ingen som kan slå honom i 15 km klassiskt. Det långsamma föret i kombination med den tunga banprofilen passade honom utmärkt. Han är helt klart i guldform inför OS, men det förutsätter förstås att Finlands vallningsteam lyckas bra också i de delvis okända förhållandena i Peking. Banprofilerna i Peking är kanske inte helt i Niskanens smak, det är mycket uppförsbacke, men mera korta och branta stigningar, och inte den typ av långa stigningar som Niskanen föredrar bäst.
Hur går det i fortsättningen i Tour de Ski? Kerttu Niskanen är i ledningen i sammandraget för damerna, medan Iivo Niskanen är trea bland herrarna. Tävlingsprogrammet, med mycket sprint, masstart och bonussekunder, gynnar inte någon av dem, utan sannolikt är det skidåkare som Jessica Diggins och Johannes Høsflot Klaebo som dominerar. Slutbacken i Val di Fiemme är inte heller i Iivo Niskanens smak, men Kerttu Niskanen har gjort riktigt bra ifrån sig några gånger.