Mia Hafrén förälskade sig i sin ex-man och återfann lyckan
Mia Hafréns liv har gjort en kullerbytta både professionellt och privat. Efter 24 år med Fork vågar hon sig på en solokarriär. Och hemma finns mannen hon en gång var gift med, sedan skilde sig från och nu har hittat tillbaka till.
Alla stunder jag faller fångar du mig, alla ställen jag vilar saknar jag dig sjunger Mia Hafrén i nya låten Vi. Låten, som ingår på det kommande albumet Också för dig, handlar om relationen med sambon och ex-maken Sebastian Wikström. Paret träffades som unga, förälskade sig, gifte sig, skaffade hem och barn och skilde sig några år senare. Efter femton år som skilda möttes de, gick ut på en dejt och förälskade sig för andra gången. Nu bor de åter ihop, skillnaden jämfört med äktenskapet är att den gemensamma dottern Livia har flyttat hemifrån.
– Om en relation inte blir som man vill kan man må väldigt dåligt. Men man bär ändå med sig fina minnen och upplevelser som kan resultera i något man inte trodde skulle bli verklighet, säger Mia Hafrén på tal om skilsmässan och den återfunna lyckan.
Decembermorgonen är solig och kall när vi möts i Mia Hafréns Helsingforshem. Gammelstadsviken ligger rakt framför oss och Mia Hafrén pekar ner mot vattnet och berättar att hon brukar vinterbada där. Från husets övre våning hörs ivriga röster, far och dotter har fullt upp med sitt.
Vilka reaktioner mötte ni när det blev känt att du och din ex-man hade återfunnit varandra? – Alla är glada för vår skull. Folk drömmer kanske inte om att hitta tillbaka till sitt ex men vår historia inger hopp.
Förutom att hon återfick sin man har Mia Hafrén fått ett bonusbarn. Julen tillbringade de fyra på landet i östra Nyland.
På tal om fel hon inte vill upprepa från första gången paret höll ihop säger Mia Hafrén att bristen på insikt och erfarenhet är vanliga orsaker till att man gör misstag och relationer kraschar.
– Jag tror på samtal, tillit och att man låter den andra hålla på med sitt. Förväntningar är ett skrämmande ord tycker jag, det ökar pressen och leder till att någon blir besviken.
– Om man inte har förväntningar kan man bli överraskad i stället.
Ändrade planer
Under sina 24 år med a cappellagruppen Fork fick Mia Hafrén uppleva enorma framgångar och glittrande shower. När medlemmarna i Fork beslöt att avveckla bandet var tanken att det skulle ske med en magnifik final. Coronaepidemin satte stopp för planerna, och för många andra planer också.
– Jag hade tänkt göra en lång resa och därefter söka jobb som skådespelare. Men det blev inget av det för teatrarna var stängda så det fanns inga jobb.
Lösningen blev att satsa på en solokarriär. Mia Hafrén har själv skrivit låtarna på det nya albumet och säger att hon upptäckt hur influerad hon är av den musik hon lyssnade mycket på som ung, från 1980och 90-talen.
– Jag föll för artister som Alanis Morrisette och Eva Dahlgren, alltså artister vars sånger är berättelser.
Fork innebar också gemenskap, samarbete och delad arbetsbörda. Nu är Mia Hafrén ensam och ska själv ta hand om en arbetsbörda hon beskriver som "massiv".
– Att inte knäckas under stressen. Man måste acceptera sina begränsningar.
– Att skapa materialet och att få spela in det med skickliga musiker. Tack vare coronaepidemin fick jag de musiker jag ville ha, de var också utan jobb.
Jag tror på samtal, tillit och att man låter den andra hålla på med sitt. Förväntningar är ett skrämmande ord tycker jag, det ökar pressen och leder till att någon blir besviken.
Det är jättesvårt att skapa tomrum runt sig och att bara vara men vi borde lära oss att prioritera bort.
Mia Hafrén är noga med att påpeka att hon inte står ensam på scenen under vårens miniturné, hon är omgiven av proffsiga musiker.
– Jag har aldrig varit så här länge utan att uppträda. Under åren med Fork hade vi en ljuvlig publik och jag saknar den så. När något gick fel kunde publiken och vi skratta tillsammans.
– Men för oss var det viktigt att sluta medan vi var på topp. Att välja bort kan vara att få något annat och om Fork hade fortsatt hade det kanske inte blivit en soloskiva.
Förhoppningen om att någon gång få stå på en teaterscen lever vidare.
– Jag skulle gärna bita i en riktigt smaskig text. Och efter att ha haft ansvar för Fork i så många år vore det skönt att få ingå i en ensemble och lära sig sina repliker men slippa helhetsansvaret.
– Däremot tycker jag det är viktigt att inte åta sig för mycket på en gång. Multitasking är ett hemskt ord.
Vikten av tomrum
Vid sidan av musiken och skådespeleriet har Mia Hafrén ytterligare ett yrke, hon är sedan tre år tillbaka utbildad terapeut med lösningsinriktning i fokus. Hon har fem–sex klienter i taget och påpekar också här vikten av att inte åta sig för många klienter samtidigt. Terapeutens och skådespelarens yrke påminner delvis om varandra, säger Hafrén.
– Det handlar till exempel om att söka karaktären bakom en roll och om att hjälpa en annan människa att se sig själv.
Vad lärde du dig under utbildningen till terapeut? – Massor! Att lyssna noga och att ställa öppna frågor till exempel. Men också hur mycket makt vi alla har att förändra oss vilket vi inte alltid ser.
Vad gäller behovet av förändring säger Mia Hafrén att det prestationskrav vi i dag utsätts för inte håller i längden. För höga krav leder till depressioner och ångest hos den som inte orkar hänga med.
– Det är jättesvårt att skapa tomrum runt sig och att bara vara men vi borde lära oss att prioritera bort. Det är inte de unga som har skapat telefoner och internet, som ständigt håller dem sysselsatta, och det är vårt ansvar att hitta på något som inte innefattar mobilen åt dem.
Frågan är komplicerad och svårlöst men Mia Hafrén säger att ett alternativ är att föräldrar och barn gör mer tillsammans.
– Man behöver inte börja med att tälta. Man kan inleda smått och gå till butiken tillsammans.