Konsumtion och efterfrågan genererar produktion och utbud

EKONOMI Vi tycks inte alltid ha samma åsikter i ekonomiska frågor, Jan-Erik Ingvall och jag. I HBL Debatt (2.1) kommenterar han Henrik Immonens inlägg om önskvärdheten av flera storinkomsttagare (HBL Debatt 17.12.2021).

Min åsikt kom till uttryck, och här är jag tvungen att citera mig själv (HBL Debatt 10.6.2019): ”Följaktligen har vi alldeles för få skattebetalande och sysselsättande storbolag. Av det ena följer det andra … att vi också har för få storinkomsttagare och miljonärer …” Ingvall: ”För att det inom ett samhälle måste finnas höginkomsttagare måste det också finnas människor som har låga inkomster …

Men en ojämn inkomstfördelning skapar inte nya resurser … ” Texten kan uppfattas som en – inte helt ovanlig – ogin inställning till höginkomsttagare, trots att inkomstskillnaderna hos oss hör till de allra minsta i världen. Ett samhälle utan höginkomsttagare indikerar ett mer eller mindre olönsamt och strukturellt ensidigt näringsliv med låg förädlingsgrad. Om vi alla bara tvättade varandras skjortor skulle resurser inte genereras.

De allra flesta inser varifrån pengarna kommer. Bakom höginkomsttagarna finns välskötta och konkurrenskraftiga företag, som någon intellektuellt begåvad person/ personer en gång – i ict-världen kan det gå mycket snabbare – grundat och satsat allt på och mera till, på egen risk. Sådana entreprenörer kalllas för kapitalister. Ett framgångsrikt bolag växer och skapar nya resurser. Och ersätter sina chefer och medarbetare på en marknadsmässig nivå. Många fler sådana bolag skulle behövas nu, mera än någonsin.

Konstellationen är inte ett nollsummespel. Framgångsrika företag skapar sysselsättning, tillväxt, efterfrågan, produktion och utbud, som genererar tillväxt ...

Det ena ger det andra i den ekonomiska dynamiken, men kräver incitament. Utan framgångsrika företag inga höginkomsttagare, men inte heller mycket annat.

President Sauli Niinistö uttryckte i sitt nyårstal sin oro över ungdomarnas situation. Coronapandemin har berövat många ungdomar en del av de aktiva ungdomsåren. Konditionen har blivit sämre, illamåendet allt vanligare och skolmotivationen har sjunkit. Allt det här bekymrar mig också.

Välfärdsområdena måste ta dessa utmaningar på högsta allvar. Lågtröskeltjänster bör erbjudas vid hälsocentralerna. Den unga personen ska snabbt kunna söka hjälp hos en vuxen om hen drabbats av ångest, olika slags missbruk eller då en förlorad dygnsrytm känns omöjlig att återställa.

Kuratorer och psykologer ska vara lätt tillgängliga och de bör träffa alla elever under skoltiden. Välfärdsområden ska garantera att det vid varje skola finns tillräckligt med personer som värnar om de ungas psykiska hälsa, den fysiska hälsan inte att förglömma. Satsningar på ungdomar och deras välmående betalar sig alltid tillbaka.