Idrottarna ryter till: Man får äta och resa, men inte motionera
Finlands olympiska kommitté vädjar till beslutsfattarna att inte begränsa möjligheterna till motion och idrott. – Motion och idrott borde ses som en del av lösningen, inte som en del av problemet, säger Olympiska kommitténs ordförande Jan Vapaavuori.
Under de senaste veckorna har idrottshallar, gym och simhallar varit stängda i största delen av Finland. Samtidigt har all gruppträning för vuxna lagts på is.
Än så länge har idrottsverksamheten för barn och unga ändå tillåtits fortsätta. Men om familje- och omsorgsminister Krista Kiuru (SDP) får som hon vill blir det snart stopp för all hobbyverksamhet, också för barn och unga, i hela landet.
Regeringen bestämde också förra veckan att restaurangerna ska stänga redan klockan 18, men att stänga restaurangerna helt är inte aktuellt.
– Inom idrottsrörelsen förstår vi väl hur allvarlig coronasituationen är. Vi förstår också om allting måste stängas ned. Då finns det inga undantag. Men det borde vara den allra sista utvägen att begränsa verksamheten för barn och unga. Det gäller både skola och hobbyverksamhet, säger Jan Vapaavuori.
– Vid sidan om barn och unga borde man i alla situationer överväga att ge möjlighet för vuxna att utöva motion inomhus, som enligt flera undersökningar är verksamhet med låg smittorisk, och som kan genomföras på ett tryggt sätt.
Orättvisa beslut
Vapaavuori understryker att idrottsrörelsen inser hur allvarlig coronasituationen är. Han uttrycker också förståelse för att det kan bli nödvändigt att stänga allt – utan undantag.
– Det är svårt att se varför restaurangluncher, utlandsresor och många andra samhällsverksamheter är tillåtna, medan idrottsverksamhet är förbjudet, säger han.
– Framför allt borde begränsningarna tas i bruk i rätt ordning, vara proportionerliga, och i slutändan vara förenliga med medborgarnas rättskänsla. Det är inte rätt att verksamheten för barn och unga stängs, medan många, säkert riskablare verksamheter med tanke på coronaläget får vara öppna.
Obetydlig smittorisk
Institutet för hälsa och välfärd THL har kategoriserat individuell idrott inomhus som verksamhet med obetydlig smittorisk. Lagidrott anses innebära måttlig risk. Det här stöds av bland annat toppidrottsforskningsinstitutet Kihus utredning.
Även idrottsevenemang med läktare med bestämda sittplatser och säkerhetsavstånd anses ha obetydligt låg smittorisk. Barer och pubar anses däremot medföra stor risk. Restaurangerna kan dock inte stängas helt utan en lagändring, medan regionförvaltningsverken kan stänga idrottslokaliteter med kort varsel.
– Prioritetsordningen känns fullständigt fel. Idrottsplatser är inte högriskzoner för smitta och idrottsverksamhet har arrangerats ansvarsfullt i denna coronatid. Vi vet att passivitet också leder till sjukdom och dålig hälsa, men det tycks ingen ta i beaktande, säger Henrika Backlund, generalsekreterare för Finlands svenska idrott FSI.
– Kausalitetstänket lyser med sin frånvaro och begränsningarna känns mera som en slumpmässigt vald åtgärd för att göra någonting åt situationen. Jag efterlyser konsekventa beslut som baserar sig på fakta, ger resultat i proportion till vad följderna är, och som är tydliga och inte fritt tolkningsbara.
Enligt Vapaavuori har idrottsrörelsen fullständig förståelse för att begränsningarna slår hårt mot restaurang- och turismbranschen. Men motion och idrott sysselsätter också tusentals, och långt över en miljon finländare är engagerade i idrottsföreningsverksamheten.
– Samtidigt handlar det om en verksamhet som upprätthåller samhällets funktionsförmåga, medborgarnas funktionsförmåga, den psykiska hälsan och familjernas vardag, säger Vapaavuori.
– Idrottsverksamheten kan hjälpa samhället att återhämta sig efter pandemin. Motion och idrott borde ses som en del av lösningen, inte som en del av problemet.
Dyrt med passivitet
Den årliga Move-undersökningen som publicerades i december visade att redan 40 procent av barnen i femte och åttonde klass har så dålig fysisk funktionsförmåga att det försvårar deras vardag. Beväringarna är i sämre form än någonsin förut. Tidigare har UKK-institutet bedömt att passivitet kostar samhället minst 3–10 miljarder euro per år.
Följderna av coronapandemin är fortfarande delvis okända. Det är dock klart att tusentals barn och unga slutat med sin idrottshobby på grund av coronabegränsningarna. Under den senaste nedstängningen som drabbade barn och unga minskade antalet licenser i Suomisportsystemet med 41 procent.
En del har kommit tillbaka, men inte alla. Under de två senaste åren är det uppskattningsvis 20 000 barn och unga som lagt av med sin idrottsverksamhet. Många stora grenförbund, som Bollförbundet och Gymnastikförbundet, är inte med i Suomisport, så i verkligheten är minskningen större. Samtidigt har den genomsnittliga åldern för att lägga av med sin idrottsverksamhet sjunkit från tolv till tio år.
– Det här är uttryckligen hobbyutövare. De som tävlar har inte slutat i samma utsträckning. Om begränsningarna fortsätter, lägger barnen av i ännu yngre ålder, och en stor del börjar aldrig med en idrottshobby, säger Jaana Tulla, som är direktör för förenings- och medlemsverksamheten vid Finlands olympiska kommitté.
– Det är svårt att förstå varför små grupper inte får utföra noggrant övervakad verksamhet i stora idrottshallar. En verksamhet som obestridligen har betydande positiva effekter för hälsan. Begränsningarna borde alltid grunda sig på forskning och expertis.
Idrottsföreningarna är också hårt drabbade ekonomiskt sett. De har tappat en stor del av sina inkomstkällor då tävlingsverksamheten lagts på is.
– Många idrottsföreningar står på konkursens rand. Om de här föreningarna går omkull försvinner samtidigt en frivilligkultur som är värd hundratals miljoner euro, säger Tulla.
Enligt toppidrottsforskningsinstitutet Kihus utredning från 2019 är en halv miljon finländare engagerade som frivilliga i idrottsföreningarna. Deras arbetsinsats värderas till 700 miljoner euro per år.
– Vi har vant oss vid ständigt nya direktiv, vi har gjort vår verksamhet hälsosäkrare, och vi har anpassat oss för att uppfylla alla krav. Men vi har velat hålla verksamheten i gång, säger Elisa Hakanen, verksamhetsledare i storföreningen Tampereen Pyrintö.
– Idrottsföreningen erbjuder en gemenskap, ett andligt kapital och en viktig hobby. För någon kan det vara enda stället att träffa andra.