För Samu Slotte handlar EU:s gröna lista om reda pengar
Banker och företag har länge velat framhäva sig som gröna och ansvarstagande. Men det har inte funnits någon gemensam definition på vad som har en verklig effekt och vad som är säljsnack. Med den nya så kallade taxonomin ska EU få bukt med gröntvätten inom finansvärlden.
När gröna värden och hållbarhet blev på modet inom finansvärlden var bankmannen Samu Slotte inledningsvis skeptisk. Men trenden höll i sig och med tiden förstod Slotte att det är termer som har kommit för att stanna.
Insikten bottnar i att det inte längre handlar om pr, utan mer och mer om reda pengar, förklarar han. Om politikerna, företagen och samhället ställer om för att tackla klimatförändringen är det i bankens intresse att stå på samma sida.
– I takt med att jag läste på väcktes ett verkligt intresse för vetenskapen bakom klimatförändringen, vilket ledde mig till att läsa en kandidatexamen i miljövetenskap vid sidan av jobbet, berättar Slotte.
I dag är Slotte chef för hållbar finansiering på Danske Bank-koncernen. HBL satte sig ner med honom för att diskutera hur EU:s så kallade taxonomi – en slags grönlista som slår fast vad som räknas som hållbart – påverkar vem banken lånar pengar till och till vilket pris.
Det är ett regelpaket som Slotte allmänt taget välkomnar.
– Det är svårt att säga exakt vilken effekt taxonomin har på gröntvätt inom finanssektorn. Men vi ser att hållbarhetsfrågan i allt högre grad flyttas till finansdirektörens bord, då det kanske tidigare var något för marknadsföringsavdelningen.
Redan i linje med listan
Taxonomi är ett ord som oftast används för att dela in djur och växter i underkategorier. Men i det här fallet är det fråga om en jämförbar definition på vilka sorters verksamhet som räknas som miljömässigt hållbara.
Många företag rapporterar nämligen redan om sin hållbarhet. Danske Bank, till exempel, säljer redan gröna bolån och obligationer samt hållbara fonder. Men det finns
❞ Just nu är under tio procent av de europeiska företagen i linje med taxonomin. Det betyder att över nittio procent av alla företag står utanför den. Jag kan inte se att alla dessa skulle förlora finansieringen. Samu Slotte bankman
inga gemensamma definitioner.
Förordningen innebär att företagen, genom en omfattande sifferexcercis, ska räkna ut en "taxonomiprocent", det vill säga en siffra över hur mycket av deras verksamhet som anses vara klart grön. Med verksamhet menas omsättning, kapitalutgifter och driftsutgifter.
Listan på "grön verksamhet" är lång: allt från solkraft, dragning av järnvägsräls och nyplantering av skog till plasttillverkning finns med, under särskilda villkor.
Informationen ska ge investerare och finansiärer vägledning. Eftersom de flesta banker och företag vill ses som hållbara och ha en hög taxonomiprocent kommer pengarna i högre grad än förr styras till gröna projekt.
– Det är en stor förändring. Men vi har redan tidigare använt egna verktyg och metoder för att räkna ut hållbarheten, och de avviker inte mycket från EU:s definitioner, säger Samu Slotte.
Taxonomiförordningen är en del av ett större EU-paket om hållbar finansiering. I fjol blev det till exempel obligatoriskt för fondbolag att ranka sina fonders hållbarhet enligt en färgskala som går från grå till mörkgrön.
När HBL granskade bankernas fondutbud visade det sig att bara en bråkdel av fonderna når upp till den högsta kategorin, trots att de marknadsförs som hållbara. Slotte vill inte uttala sig om Danske Banks fonder, eftersom de sköts av ett självständigt dotterbolag.
Missförstånd i debatten
Taxonomin ruckar på drivkrafterna på finansmarknaden. Om allt fler vill placera hållbart ökar konkurrensen inom den sektorn, samtidigt som den sjunker inom den icke-gröna sektorn.
Taxonomin innebär inget förbud mot att investera i miljöförstörelse. Men förordningen har väckt frågor om huruvida marknadskrafterna får finansieringen till icke-grön verksamhet att torka in.
Det finns många företag som har en förhållandevis neutral inverkan på klimatet, som tjänsteföretag. Samtidigt finns det företag som tydligt skadar miljön, såsom ståltillverkare, som ändå kan vara bäst inom sin bransch.
Samu Slotte tycker att diskussionen bottnar i ett missförstånd. Taxonomin delar bara upp verksamheter i två klasser – antingen inverkar den klart positivt på klimatet eller så gör den det inte – den säger ingenting om de verksamheter som inte är tydligt gröna.
– Just nu är under tio procent av de europeiska företagen i linje med taxonomin. Det betyder att över nittio procent av alla företag står utanför den. Jag kan inte se att alla dessa skulle förlora finansieringen.
Däremot innebär den ökande konkurrensen inom den gröna sektorn att priset på finansieringen, räntan, sjunker. På motsvarande sätt blir det relativt sett dyrare att få finansiering för ett icke-grönt projekt.
– Om EU däremot går vidare med planerna på en röd eller brun taxonomi, som klassar vissa verksamheter som miljöfarliga, kan tillgången på pengar påverkas. Men den skulle bli synnerligen politisk, för en sådan lista vill man verkligen inte hamna på.
Om finansieringen blir dyrare för icke-gröna företag blir det ju också mer lönsamt att låna ut till dem. Driver inte det långivare till skadliga projekt? – I och med taxonomin blir det stigmatiserat att fokusera på den sortens företag, taxonomiprocenten skulle ju vara tillgänglig för både investerare och journalister. På kort sikt har du säkert rätt i att det finns privata kreditgivare som inte har rapporteringsskyldighet och struntar i stigmat. Men på längre sikt är tanken att det inte alls ska bli lönsamt att investera i den sortens branscher, i och med ökad politisk reglering.
Politisk dragkamp
Grundförslaget till taxonomiförordningen lades fram förra våren och ledde till en politisk tvist som intensifierades mot hösten. Den stora frågan gäller energin.
Några länder, med Frankrike i spetsen, har lobbat hårt för att få med kärnkraften på listan som ett klart hållbart energislag. Det väcker ont blod i Tyskland, som avvecklar kärnkraften och i stället vill få med naturgasen.
EU-kommissionens linje är att bägge energiformer ryms med i taxonomin.
Slotte ser det som ett problem att processen har blivit politisk, då tanken var att klassificeringen ska bygga på vetenskap. Men en lika stor brist med taxonomin är att den har utvecklats så snabbt. En del saker är helt enkelt luddigt definierade.
– I vissa fall har vi inte tillräcklig insyn i bolagen för att göra en analys. Ta fastighetsbranschen till exempel: det finns ett krav på att beakta hur mycket vatten toaletterna i byggnaderna använder. Det är helt omöjligt för oss att ha en egen uppfattning om det, vi måste bara lita på vad bolagen rapporterar. Och jag tror inte det är någon politiker som har insisterat på att ha med det här kravet.
Vattenkraften utgör ett liknande exempel.
– Där står det att "fisktrappor ska installeras om det är ekonomiskt möjligt". Men vem bestämmer vad som är ekonomiskt möjligt? Det lämnar utrymme för tolkningar.
En annan brist, i Samu Slottes ögon, är att taxonomin inte är framåtblickande. Utgångspunkten för klassificeringen är dagsläget – inte om en bransch eller verksamhet kan bli hållbar på sikt.
Vad vinner ni som bank på taxonomin? – Vi vinner på att vi får enhetliga kriterier för alla kunder och företag som vi kan jämföra. Men som helhet så är ju klimatomställningen något som banksektorn måste vara en del av. Vår uppgift, och affärsmöjlighet, är att finansiera omställningen, så vi har ingen orsak att gå mot den. Bolag som inte är en del av omställningen utgör en risk, eftersom de kanske inte klarar sig.