Klokt beslut om Natomedlemskap efterlyses

NATO Ges det ett förnuftigt svar på frågan om Finlands Natomedlemskap? Kan frågan lösas med hjälp av ett resonemang mellan olika parter som är beredda att lyssna till förnuftsskäl, tillsammans överväga vilka av dessa skäl som väger tyngst och därefter fatta ett gemensamt politiskt beslut? Helst utan omröstning, för rösta måste man först när man inte lyckas komma överens om argumenten.

En del säger att ryssen redan är i Östersjön och att detta inte är rätt tid att föra fram ett moraliskt resonemang. Men jag gör det i alla fall. ”Ty det finns vissa handlingar som är så avskyvärda och skändliga att en klok (sapiens) människa inte skulle utföra dem ens i syfte att rädda fäderneslandet.”

Under de mer än tvåtusen år som förflutit sedan den romerska statsmannen Cicero antecknade denna maxim har vederstyggliga och skymfliga handlingar i det föregivna syftet att rädda fosterlandet avlöst varandra i en aldrig sinande ström, som under det senaste seklet utmynnade i en aldrig tidigare skådad flodvåg av förfärliga politiska brott. När och hur ska detta sluta? I ett kärnvapenkrig mellan stormakterna?

I dag skulle en klok människa inte förorda innehav och användning av kärnvapen ens i syfte att rädda fosterlandet. Ett klokt land skulle inte ansluta sig till Nato med dess kärnvapenarsenal, kärnvapendoktrin och förstaslagsförmåga.

Nato planerar för ett kärnvapenkrig mot Ryssland och Kina, och rustar sig för att ”rädda” sin västliga gemenskap genom att iscensätta sin nukleära strategi. Ryssland och Kina gör för sin del sitt bästa för att upprusta och förbereda sina eurasiska och östliga gemenskaper för kärnvapenkrig mot Nato. När det kriget har brutit ut kommer knappast någon längre att fråga om det var berättigat eller vems fel det var. Däremot kommer kanske någon – om nu någon överlever (eller kanske en utomjording?) – att fråga hur kloka människor och kloka länder kunde gå med på någonting så vansinnigt oklokt.

Mitt resonemang är visserligen inte nytt, men det är minst lika giltigt i dag som 1945 när det aktualiserades genom de fruktansvärda experimenten över Hiroshima och Nagasaki. Dessvärre har experimenterandet med kärnvapen bara fortsatt medan kärnvapenstaternas strateger och propagandister har spritt sina dimridåer som skymmer huvudfrågan.

Frågan om Natomedlemskapet är till syvende och sist en fråga om anständighet, måtta och moral. Det klokare alternativet är att hålla Finland utanför Nato och i stället ansluta Finland till den globala rörelsen av regeringar och frivilligorganisationer som stöder Förenta nationernas avtal om ett förbud mot kärnvapen och vill förverkliga det.